Skip to main content

Svenska spelar har spelat viktiga roller i NHL

av John Kreiser / NHL.com
Sveriges påverkan på National Hockey League har ändrats betydligt sedan Ulf Sterner blev den första svensk att spela i en NHL-match för 46 år sedan.

I dag finns det svenskar på alla nivåer i NHL – Nicklas Lidström anses av många som den bästa backen sedan Bobby Orr, Lidström och Daniel Alfredsson är bland de mest långvariga lagkaptenerna i NHL och tvillingarna Sedin – Daniel and Henrik – har de två senaste åren turats om att vinna Hart and Art Ross-priset (Henrik 2010, Daniel 2011). Lidström blev den första europé att vara lagkapten för Stanley Cup-mästarna 2008 när har var en av sju svenska spelare i Detroit Red Wings.

Men det har även varit en hel del motgångar på vägen mot de svenska framgångarna i NHL – och Sterner upplevde en stor del av dem.

Sterner som ledde Sverige till vinsten i VM 1962 och var bästa målgörare i 1964 års OS i Innsbruck, Österrike, var den första svensken som spelade i NHL när han satte skridskorna på isen för New York Rangers 27 januari 1965. Han spelade fyra matcher för Blueshirts och hade inga problem att hänga med i skridskoåkningen. Men han hade ingen erfarenhet av det mer fysiska spelet i NHL. På den tiden var det i den internationella ishockeyn inte tillåtet med kroppstacklingar i offensiv zon och efter bara en säsong återvände han till Sverige.

Det dröjde tills IIHF.s beslut 1969 att använda sig av NHL-reglerna gällande kroppstacklingar överallt på rinken som de första svenska talangfulla spelarna kom till Nordamerika – den största av dem var backen Börje Salming som skrev på för och flyttade över till Toronto 1973.

Salming var en karismatisk spelare som gjorde mer än någon annan för att ta hål på myten om att svenskarna inte var tuffa nog för spelet i NHL. Han var inte rädd för att ta emot en smäll, delade själv ut ganska många och blev en av de absolut största backarna i NHL – och en stor publikfavorit i Toronto.

Salming var i First- eller Second-All-Star Team under sex raka säsonger och gjorde 148 mål och 768 poäng på 16 säsonger i Leafs innan han avslutade med ett år i Detroit. 1996 blev Salming den förste svenska spelaren att väljas in i Hockey Hall of Fame.

"Han var en hårding," sa Philadelphias Bobby Clarke.

Salmings förmåga att spela på hög nivå och att även kunna hantera den fysiska delen av spelet som är en del av NHL fick andra lag att inse att svenska spelare kunde palla för trycket i i amerikansk hockey och även tillföra kunnande. Fem svenskar valdes i 1974 års Amateur Draft och Björn Johansson blev första svensk att väljas i första rundan när han blev femte val av de numera försvunna California Golden Seals två år senare.

Nästa steg i utvecklingen med svenskar i NHL kom via New York Islanders. GM Bill Torrey utnyttjade val i de senare rundorna för att välja talangfulla svenska spelare som andra lag hade förbisett och i Isles första lag av de som tog fyra Stanley Cup-vinster blev försvararen Stefan Persson (en i den första kullen av svenskar från 1974) och anfallaren Anders Kallur de första européer som fick sina namn inristade på Stanley Cup. Dessutom gjordes det avgörande målet på tilläggstid i den första av Isles triumfer, 1980, av Bob Nystrom som var född i Stockholm och var svensk medborgare även om han vuxit upp och lärt sig spela ishockey i Kanada. Ytterligare en försvarare, Tomas Jonsson, anslöt 1981 och Mats Hallin blev den fjärde svensken i Islanders som en i det vinnande laget 1983.

I slutet av 1980-talet fanns det bra svenska spelare överallt i NHL.

Kent Nilsson, känd som "Magic Man," blev första svensk att komma över 100 poäng när han gjorde 131 poäng under säsongen 1980-81. Mats Sundin blev första svensk (och europé) att väljas som förstaval av Quebec i 1989 års Entry Draft och han blev senare den första svensk som gjorde fler än 500 mål i NHL. Lidström gick till Detroit i tredje rundan samma år efter att Wings upptäckt honom när han spelade i Västerås och bett honom att inte komma till draften så att ingen skulle känna till deras intresse för honom. Två decennier efter att han kom till Detroit är han fortfarande bland ishockeyns allra bästa.

Lidström valdes till lagkapten i Detroit 2006-07 när Steve Yzerman slutade. Men då var det inte längre någon nyhet med en svensk lagkapten, Sundin (1997 i Toronto), Alfredsson (1999 i Ottawa) och Markus Näslund (2000 i Vancouver) var redan etablerade ledare med "C" på sin tröja. Alfredsson går in i säsongen 2011-12 som den mest långvariga ännu aktiva lagkaptenen, Lidström gör sitt sjätte år som kapten i Detroit och Henrik Sedin sitt andra i Vancouver Canucks.

Men det är fortfarande så att vissa lag har varit bättre än andra på att hitta bra svenska spelare.

I början på 2000-talet var inget lag bättre på det än Red Wings. Håkan Anderson, den europeiske scouten, höll med sin skarpa blick noga koll på svenska spelare på väg till Hockeytown och det ledde till Stanley Cup-vinsten 2008 då Lidström blev första svenska lagkapten som fick höja bucklan för sitt lag och sex andra svenskar, däribland Conn Smythe Trophy-vinnaren Henrik Zetterberg, fick äran att åka ett varv med bucklan.

Och även andra lag har lyckats.

Målvakten Henrik Lundqvist, som etablerat sig som en av de bästa i NHL, valdes i sjunde rundan 2000 och kom till New York fem år senare efter att han fått sin hockeyutbildning i Frölunda och gjorde succé direkt. Lundqvist, som snabbt fick namnet "King Henrik", är den första målvakten i NHL som inlett sin karriär med sex raka säsonger med över 30 vinster och har varit med att ta Rangers till Stanley Cup-playoff under fem av dem. Han höll även nollan flest gånger (11) under senaste säsongen.

Och flödet av svenskar till NHL visar inga tecken på att avta.

Tjugo svenska spelare valdes i 2010 års Entry Draft och ytterligare 28, varav sex i första rundan, valdes 2011. Stockholmsfödda Gabriel Landeskog valdes som andraval av Colorado. Frölunda, som har flest raka år med spelare som valts, bygger vidare från 1998, New York Islanders valde centern Johan Sundström i andra rundan och ännu en All-Star-spelare under förra säsongen kom därifrån eftersom Ottawas back Erik Karlsson spelade i All-Star Game i Raleigh, N.C.

Karlsson, som fick mycket stöd från Alfredsson under sitt rookie-år 2009, är redan beredd att ställa upp för Ottawas två nästa topprospects från Sverige, backen David

Rundblad och 2011 års val i första rundan, Mika Zibanejad.

"Jag kommer ihåg hur mycket Alfredsson hjälpte till när jag kom över och även om jag inte varit här speciellt länge tror jag att det är bra för de nya killarna som kommer att de får tala lite svenska då och då och även ha någon att ställa frågor till", sa Karlsson i somras. "Det nog bra för alla, även för mig, att de finns här. Det gör att man känner sig mer hemma."

"Och jag ser verkligen fram mot att vara den som kan hjälpa till när det behövs. Visst, jag är fortfarande ung, men jag gillar rollen."
Se mer