Tio år med NHL - ett decennium i backspegeln

NHL.com/sv kommer varje tisdag under säsongen 2019/20 att titta närmare på olika trender i NHL. I dag summerar vi 2010-talet och ser framåt.

2010-talet är snart ett minne blott. När vi nu kliver in i decenniets sista dygn ger det oss en möjlighet att titta i backspegeln och utvärdera den senaste tioårsperioden i NHL.
Läs också: [Zibanejad hetast bland svenskarna just nu?]
Vad gjorde den speciell?
Vilka gjorde den speciell?
Hur står den sig mot andra eror i NHL-historien?
Och var är vi på väg?
Om vi börjar med att leta efter utmärkande drag under 2010-talet kan vi konstatera att det var en epok där några NHL-klubbar lyckades skapa återkommande framgång över tid. Under de tio år som passerat har vi fått se sex olika Stanley Cup-mästare. Chicago Blackhawks lyckades kamma hem tre titlar medan Los Angeles Kings och Pittsburgh Penguins plockade två vardera.
Det är svårt att tala om dynastier på samma sätt som när Montréal Canadiens, New York Islanders och Edmonton Oilers dominerade ligan under perioder på 1970- och 80-talet. Men förutsättningarna var mer gynnsamma och konkurrensen mindre hård när de tre klubbarna nådde sina största framgångar.
I Blackhawks, Kings och Penguins har vi tre organisationer som lyckades nå återkommande framgångar under tuffare omständigheter. Införandet av lönetakets 2005 gjorde konkurrensen betydligt tuffare och chanserna att nå framgång över tid begränsades av samma anledning. De här klubbarna visade dock att man med rätt kärna av stjärnspelare och en bra supporting cast kan skapa en vinnande kultur som ger kan utmynna i flera titlar.

Chicago Blackhawks hade lyxen att kunna bygga starka lag kring Duncan Keith, Patrick Kane och Jonathan Toews under deras bästa NHL-år. Kings förlitade sig framför allt på Drew Doughty och Anze Kopitar som sina stora härförare med Pittsburgh Penguins haft lyxen att kunna bygga två slagkraftiga kedjor kring två av världens bästa centrar i Sidney Crosby och Evgeni Malkin.
Spelarna nämnda ovan är också några av dem som har utmärkt sig allra mest under 2010-talet.
Räknat från 1 januari 2010 till dags dato är Patrick Kane den spelare som noterats för flest poäng, 798 på 741 matcher, detta följd av Crosby (788) och Alexander Ovechkin (779). Den sistnämnde är också den bästa målskytten under decenniet med sina 437 fullträffar på 768 matcher.
Bland backarna är Erik Karlsson främst med sina 585 poäng på 695 matcher. Detta följd av lagkompisen i San Jose Sharks, Brent Burns, som har 548 poäng. Mellan sig har duon tre Norris-troféer som ligans bästa back.
Bland målvakterna är Henrik Lundqvist den som spelat mest hockey. Hans 578 matcher och 33 750 minuter har resulterat i 299 vinster för New York Rangers. Sett till antalet segrar har han Marc-Andre Fleury (321) och Pekka Rinne (309) framför sig i statistiken. Tittar man på räddningsprocent bland målvakter som gjort minst 300 matcher under decenniet har Lundqvist med sina 91,9 procent bara Ben Bishop och Tuukka Rask (92,1) framför sig i statistiken. Tillsammans med finländaren Kari Lehtonen har den nu 37-årige stjärnmålvakten dessutom samlat ihop flest poäng av alla målvakter. Detta i form av 23 assist.

Att jämföra 2010-talet mot andra eror är inte helt enkelt. Känslan man får när man tittar tillbaka på den senaste tioårsperioden är nämligen att det har hunnit hända väldigt mycket, att svängningarna varit stora på kort tid.
Det speglas inte minst i hur målsnittet per lag har gått upp ganska drastiskt de senaste säsongerna. Efter att ha legat stabilt strax norr om 2,7 mål/lag per match mellan 2011 och 2017 stack det i väg under säsongen 2017/18 då det landade på 2,97. I fjol tog sig snittet per lag över tre mål mål per match för första gången sedan 2005/06, det målglada året efter NHL-lockouten där målsnittet hoppade upp med 0,5 mål per match till en följd av de regelförändringar som infördes för att skapa en mer offensiv produkt.
Trenden har fortsatt på inslagen väg den här säsongen. Efter att vi fått se 13 spelare skjuta 40 mål eller fler och sex spelare göra 100 poäng eller fler i fjol tyder mycket på att vi kommer att få se liknande siffror i år.
Exakt vad det beror på att NHL har blivit målgladare och mer offensivt inriktad finns det många teorier om. Många av dem grundar sig i att de unga spelarna som klivit in i ligan under den senaste femårsperioden har varit utrustade med en skicklighet som vi antagligen aldrig har sett maken till tidigare. Dessutom är de uppvuxna med de regler som NHL införde efter lockouten 2005. Det innebär att de aldrig behövt anpassa sig till nya regler eller omständigheter, utan kunnat utveckla sin skicklighet för att passa in i det rådande klimatet.
Det känns därför som att 2010-talet står sig bra gentemot föregående decennier. Efter att den defensiva hockeyn hamnat i fokus under andra halvan av 1990-talet och ända fram till mitten av 00-talet har NHL-hockeyn tagit betydande steg mot att bli mer underhållande och publikfriande.
Det här skänker också hopp kring det som komma skall de närmaste tio åren. Unga och offensivt begåvade spelare som Connor McDavid, Jack Eichel, Nathan MacKinnon, David Pastrnak, Elias Pettersson och Auston Matthews, för att nämna några få, visar i match efter match att det finns anledning att vara optimistisk. Deras artisteri på isen gör att vi inte behöver känna fruktan över den dagen då profiler som Crosby, Ovechkin och Kane har spelat färdigt.
Därför känns NHL:s framtid ljus.