Skip to main content

De okända bakom stjärnorna i Red Wings dynasti

Sclisizzi, Woit, Prystai och Babando de okända Stanley Cup-vinnarna i Red Wings 50-tal

av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer

När pucken släpptes den 1 januari 2017 för utomhusmatchen Scotiabank NHL Centennial Classic, så inledde också National Hockey League sitt 100-årsjubileum. Från 1917 har NHL en historia lika rik och spännande som de ikoniska spelare som format och bevarat den.

Varje lördag under jubileumsåret kommer NHL.com/sv att bjuda er på berättelser som ur olika vinklar täcker ligans 100-åriga historia.


I den här delen av serien berättar vi varför hockeyn utan konkurrens är den mest sanna lagidrotten och presenterar de största och mest segerrika dynastierna som sporten fått fram. Idag: Detroit Red Wings 1949-1955.

Det var Detroit-dynastin med många av de mest bekanta och hetaste namnen i NHL-historien. Bland dem Gordie Howe, Ted Lindsay, Terry Sawchuk, Alex Delvecchio, Sid Abel, Glenn Hall och Red Kelly, alla med på den lista över NHL:s 100 största spelare genom alla tider som presenterades i inledningen av ligans jubileumsår. Allt under ledning av familjen Norris: James E. Norris, James Norris Jr, Marguerite Norris och Bruce Norris var alla, på ett eller annat sätt, inblandade i Red Wings management under framgångsåren. Liksom general managern Jack Adams.

Namn som inte behöver någon närmare presentation.

Men Detroit Red Wings fyra Stanley Cup-vinnande lag säsongerna 1949-1955 var också hemvist för några av de mest okända av de framgångsrika spelarna i ligan: handen upp framför skärmen, ni som hört talas om de här spelarna som tillsammans vann tolv cuper: Metro Prystai (två Stanley Cup-segrar), Glen Skov (3), Vic Stasiuk (2) och Enio Sclisizzi (1). Eller för den delen Benny Woit (3) och Pete Babando (1).

Ändå hade de mindre kända spelarna viktiga roller när Red Wings inledde sin cupdynasti med finalsegern över New York Rangers säsongen 1949-50. Här berättar NHL.com/sv om männen bakom männen i Detroit Red Wings första dynasti.

Som till exempel Pete Babando, född 1925 i Braeburn, Pennsylvania. Babando var säsongen 1949-50 en av bara fyra USA-födda spelare i NHL. När playoff startade återstod två: Babando och Montreal Canadiens Norm Dussault som eliminerades på vägen. Babando gjorde sammanlagt två mål i playoff-matcherna. Men inte vilka som helst: i den sjunde och avgörande matchen låg Red Wings under på hemmais med 0-2 mot New York Rangers, när Babando och Sid Abel utjämnade matchen med två mål på 21 sekunder.

Efter att Detroit utjämnat en gång till, till 3-3 bara fyra minuter från slutet, gick matchen till förlängning. Och Pete Babando blev en av de där historiska spelarna som gjort ett direkt matchavgörande mål i en Stanley Cup-final: efter 8.31 i andra övertidsperioden slog han in Red Wings fjärde och cupvinnande mål.

Hans kommentar 50 år efter målet:

- Det var en backhand direkt efter tekning. Jag blev tillsagd att vara beredd. Jag siktade inte. Jag bara klappade till.

Säsongen efter tradades Babando till Chicago Blackhawks. Han lever än idag, 92 år gammal.

Också Metro Prystai (1927-2013), från Yorktown i Saskatchewan och med åtta säsonger i Red Wings, kan skryta med att ha gjort det matchavgörande målet i en final. Fast inte lika dramatiskt som Babandos avgörande. Ledda av Gordie Howe och Ted Lindsay vann Red Wings grundserien säsongen 1951-52 hela 22 poäng före Montreal. Laget gick också obesegrat genom slutspelet till finalen mot just Canadiens. Det blev en ensidig affär, seger med 3-0 i den fjärde matchen efter att Red Wings under hela slutspelet inte släppt in ett enda mål på hemmais. Den ukrainskättade kanadensaren Metro Prystai, eller Dmytro som han egentligen hette, dominerade stort i och avgjorde också den fjärde och cupvinnande matchen med två mål, 1-0 och 3-0. Han spelade dessutom fram till 2-0-målet.

Och just det målet gjordes av Glen Skov, född i Wheatley, Ontario 1931 och död 2013. Skov vann cupen tre gånger. En tuff spelare som tillsammans med Marty Pavelich och Tony Leswick hade till uppgift att ta ut motståndarnas bästa anfallsspelare. Säsongen 1953-54, när Red Wings besegrade Montreals stjärnspäckade lag i finalen, drog trion på sig 242 utvisningsminuter i grundserien.

Enio Sclisizzi (1925-2012) från Milton, Ontario, spelade bara 67 matcher, plus ytterligare 13 i playoff, för Red Wings under fem år i klubben. Italienskättade Sclisizzis namn var närmast omöjligt att uttala och Foster Hewitt, Hockey Night in Canadas förste legendariske kommentator, gav upp tidigt.
Han kallade honom helt enkelt för Jim Enio. Sclisizzi både vann och vann inte Stanley Cup. Eller..? Säsongen 1951-52 spelade "Jim Enio" nio matcher i grundserien, men ingen i slutspelet. Ändå graverades hans namn in på Stanley Cup-bucklan - för att sedan tas bort när bucklan reparerades 1957. Men: i NHL:s Official Guide & Record Book finns han ännu med som Stanley Cup-vinnare.

Benny Woit (1928-2016) från Fort William, Ontario, vann Stanley Cup tre gånger under Red Wings-dynastin. Woit var en extremt defensiv back som spelade tätt och snålt, en av anledningarna till att han aldrig blev riktigt uppmärksammad. Men Woit var en nyckelspelare. På Hockey Hall of Fames hemsida heter det om Woit att "han lade grunden till den defensiv som gav Red Wings chansen att vinna cupen tre gånger. Med (Terry) Sawchuk i mål och "The Production Line" längst fram fanns Woit där i varje segermatch: han gjorde sitt jobb i tysthet och utan att kräva uppmärksamhet".

Vic Stasiuk, född 1928 i Lethbridge, Alberta, vann dubbla cuper med Red Wings. Han gjorde 18 mål på 159 matcher under Red Wings cupvinnande år 1952, 1954 och 1955. Men 1954 fick Stasiuk inte spela i playoff, och fick därmed ingen inteckning i cupen. Stasiuk tradades till Boston Bruins till säsongen 1955-56 och där fick han loss målskyttet med 125 mål på sex säsonger i den så kallade "Uke Line" med tre spelare av ukrainsk härkomst: Stasiuk, Johnny Bucyk och Bronco Horvath.

Det vimlade av stora och lysande stjärnor i Detroit 1949-55. Men också, som ni ser, av "vattenbärare". De små stjärnorna bakom de stora stjärnorna.

Se mer