NHL-spelarna minns hockey-klapparna under granen

Vad minns NHL-spelarna om sina julklappr från när de var barn? Vi frågade och fick svar.
Nästan varenda en har ett klubba-under-granen-minne.

• Om man hade tur att få en hockeyklubba, då var det den bästa presenten, säger Capitals forward Tom Wilson.
  Wilson minns inte hur gammal han var när han första gången såg ett avlångt paket vänta på sig, när han sprang från sitt sovrum till julgranen. Men han minns att julklappen inte var inslagen.
  - Jag bara satt där bredvid granen, säger han. Jag tyckte att tomten var lite lat och det är ju svårt att slå in en klubba. Ibland var det bara en rosett på den.
  För Wilson var det samma sak varje jul, ytterligare en oinslagen klubba, kanske med en rosett, under julgranen.
  Och bästa presenten?
  - När jag var yngre hade jag en träklubba. Första kompositklubban var en TPS Rubber 45 flex, då var jag väl åtta eller nio, minns Wilson. Det var den tidens bästa klubba. Det började med blad av trä och sedan blev det kompositblad på ett kompositskaft.
  För New York Rangers forward Brett Howden var det en CCM U+ Crazy Light-klubba.
  - Det låter kanske galet, men den var gömd bakom julgranen så det var först när vi tagit hand om allt omslagspapper som jag såg den. Det var en överraskning, säger han. Jag var nio eller tio år gammal, jag minns inte exakt och inte heller hur lång tid det tog innan den gick av. Men det var den jag verkligen ville ha.
  Carl Hagelin ville ha en speciell klubba till jul så mycket, att han beställde den själv.

• Mamma och pappa var inte så bra på att göra saker online, säger Capitalsanfallaren. Så jag beställde en Easton Synergy när de kom, med en [Chris] Drury-hook. Jag var väl tolv, kanske 13. Det var min julklapp.
  Philadelphia Flyers forward Kevin Hayes fick buntar av klubbopr när han var barn:
  - Min pappa ordnade Jofaklubborna av trä, och han köpte dussintals av dem, säger Hayes. Som julklapp hade han tejpat ihop alla tillsammans. Jag använde Jofaklubborna… det kom många mål från dem.
  För Chicago Blackhawks lagkapten Jonathan Toews är bästa minnet den första aluminiumklubban. Han var tio år gammal och spelade på för sin ålder hög nivå.
  - Det var en Wayne Gretzky aluminum Easton, säger han. För en grabb i min ålder var det naturligtvis inte så bra att använda en aluminiumklubba, med det var vad de sålde då.
  Och en ny klubba kräver nya handskar, eller hur? Just handskar var en stor grej för de blivande proffsen.
  Flyers back Justin Braun fick alltid storebrorsans använda handskar, slitna och illaluktande efter att ha forslats omkring i olika hockeybagar i åratal.
  Men till slut kom tomten med ett par nya handskar.
  - Den klappen tyckte jag riktigt cool, säger han. Jag var väl mellan åtta och tio, och minns hur skönt det var att känna riktigt läder mot händerna.
  Lagkamraten Jakub Voracek hade ett speciellt par på sin önskelista när han var nio eller tio: blå-vita handskar från Bauer.
  - Jag fick dem och var så glad. Jag spelade med dem i tre år. Jag älskade dem, det var den bästa hockeypresent jag någonsin fått.

Men låt oss nu inte glömma bort målvakterna.
- Det jag minns bäst är min första ansiktsmask, säger Calgary Flames målis Cam Talbot. Jag var tio, kanske elva och bar en utespelares mask med nerhänge. Så den första gången jag bar en riktig målvaktsmask var då.
För Flyers målvakt Brian Elliott var bästa presenten en ny plockhandske.
- Det är först med en sådan man känner sig som en riktig målvakt, säger han. Jag var väl elva eller tolv och handsken kom från Brian's. Den var svart, röd och vit, mitt lags färger.
Toronto Maple Leafs back Justin Holl fick målvaktsskydd när han var tio.
- Jag ville ha dem så att vi kunde sätta någon i mål när vi spelade. Jag gillade att vara målvakt; när vi spelade hockey på gatan om somrarna, då ville jag alltid vara målvakt.
Kanske en gåva som kan löna sig för Maple Leafs:
- Jag kan hoppa in som målvakt om vi skulle hamna i ett nödläge, ler Holl.
Men det finns mer som kan öka aptiten för hockeyn än bara just utrustning.
Colorados Matt Nieto älskade hockey när han växte upp i Kalifornien, speciellt älskade han Anaheim Ducks. När han var åtta fick han biljetter till en Ducks-match.
- Det var den mest spännande presenten jag någonsin fått.
Travis Dermott från Maple Leafs fick ett PlayStation2. Det gjorde att han kunde spela EA Sports NHL-matcher.
- Tomten fick in mig i de dåliga vanorna. Det var bara NHL som gällde för mig, kanske var det NHL 04? Ja, jag tror det, säger Dermott.
Ibland spelade Dermott med sin pappa, en NHL-match eller en baseboll-match. Vilken sport det än var så gick det ganska hett till.
- Jag blev ju så förbannad, säger Dermott. Jag var så tävlingsinriktad och en dålig förlorare som barn, och fattade inte hur man tog det lugnt. Nu kan ju pappa erkänna att han lät mig vinna ibland för att jag skulle ta det lugnt och inte gråta och kasta spelkontrollerna omkring mig.
För Chicago Blackhawks back Connor Murphy var det ett bordshockeyspel.
- En otrolig present, säger Murphy. Än idag tycker jag att bordshockey är roligt, men just då var det ju ännu större.
Flyers forward Travis Konecny fick ett hockeymål när han var barn.
- Jag hade kvar det länge. Det var rätt slitet, säger 22-åringen.
Lagkamraten Morgan Frost talar om ett street-hockeyset i plast som han fick redan när han var tre eller fyra. Han använde det hela tiden tills han var åtta, och bladet var så slitet att hans skott alltid gick högt över målet.
- Jag fick det av min pappa till jul, och jag använde det i många år, säger Frost. Jag har kvar det fortfarande, jag har inte kastat det. Jag älskade det så mycket att jag inte vill skiljas från det.
Maple Leafs center Jason Spezza, 36, har fortfarande kvar det bordshockeyspel, täckt med en plastbubbla, som han fick när han var fem eller sex.
- Det var det gamla Wayne Gretzky-spelet där spelarna inte åkte i skåror utan satt i hål i isen, säger Spezza. Jag har det kvar än, det är nog antikvärde på det.