Skip to main content

De oskrivna hjältarna skiner i slutspelet

I år tog Eller och Smith-Pelly sig an rollerna som jokrar när Capitals bärgade sin första Cup

av Peter Ekholm @ekholmpeter / Korrespondent NHL.com/sv

Att få lyfta Stanley Cup kräver sina hjältar. Det kräver, som i Washington Capitals fall, en poängkung: Evgeny Kuznetsov. Det kräver en MVP: Alexander Ovechkin. Och det kräver en målvakt av yppersta klass: Braden Holtby.

Sedan måste ett lag också ha ett gäng spelare som oftast inte får de största rubrikerna, som inte på förhand spås få särskilt stora eller de mest framträdande rollerna i Cup-jakten, men som till slut ändå tar dem.

Vi pratar såklart om de oskrivna hjältarna.

Oavsett vilket lag som vunnit Stanley Cup de alltid funnits spelare som krupit fram och blivit klassiska jokrar. I årets mästarlag hette de Lars Eller och Devante Smith-Pelly.

Video: VGK-WSH, M5: Eller nätar i tredje perioden

- Våra stjärnor gör vad de ska. Det är spelarna som mig, i tredje- och fjärdekedja, som måste försöka göra så mycket vi kan också. Jag tycker att vi gjort det. Jag menar vi har bidragit i viktiga matcher, sa Smith-Pelly till NHL.com/sv under finalserien mot Vegas Golden Knights.

Smith-Pelly stod för totalt sju mål under slutspelet, lika många som han mäktade med under hela grundserien. Och när det var dags för Stanley Cup-finalserien svarade han för tre. Lars Eller gjorde det allra viktigaste. Det var nämligen han som såg till att avgöra match 5 med sitt 4-3-mål.

- Alla 22 spelare har bidragit på sitt sätt under slutspelet, och alla har varit lika viktiga för den här framgången på sitt sätt, menade en ödmjuk Eller efter segern.

 

[Relaterat material: Capitals rollspelare blev hjältar i triumfen]

 

Hockey är en lagsport och den 29-årige dansken har såklart rätt, men visst kittlar det lite att inför slutspelet sia lite om vem som ska bli den där spelaren som kliver fram i de avgörande lägena? Bläddrar vi bakåt i historieböckerna och stannar på året 2007 hittar vi en av modern tids allra största oskrivna hjältar. Anaheim Ducks gick som på räls i slutspelet. Minnesota Wild, Vancouver Canucks och Detroit Red Wings slogs ut på löpande band och i Stanley Cup-finalen väntade Ottawa Senators för Ducks som då hade spelare som Teemu Selänne, Scott Niedermayer och Chris Pronger i laget.

Men bland det som stack ut mest under den våren var hur bra Samuel Påhlsson spelade för Ducks.

Under slutspelet gjorde den svenske centern, som mest var känd för sina defensiva kvalitéer, 12 poäng och spelade plus-10. Hans insatser var bland de bästa i Ducks och efter att de lyft bucklan tack vare 4-1 i matcher mot Senators var han en av de som var favoriter till att få Conn Smythe Trophy som slutspelet MVP, men det gick stället till veteranen Niedermayer det året.

 - Det var i årets slutspel han kom ut som den spelare han är. Vi har vetat länge hur värdefull han är för laget, nu vet restan av NHL det också, sa Ducks dåvarande General Manager Brian Burke till The Hockey News för elva år sedan.

Påhlsson är inte ende svensk att ha tagit en jokerroll i ett slutspel. Patric Hörnqvist och Carl Hagelin har varit viktiga hörnbitar i Penguins två titlar de senaste åren, men framförallt kanske ni minns hur backparet Niklas Hjalmarsson och Johnny Oduya inte släppte någon över bron när Chicago blev mästare 2013 och 2015.

- De två är ett dynamiskt par, de är telepatiska. De vet alltid var de har varandra och de prioriterar defensiven, hyllade målvakten Scott Darling till Sportsnets mikrofoner 2015.

Året mellan Blackhawks mästartitlar, 2014, klev Tyler Toffolli fram i Los Angeles Kings. Medan storstjärnorna Anze Kopitar, Marian Gaborik, Drew Doughty gjorde sitt och öste in poäng, smög Toffolli i vassen och stod för en nästintill fläckfri arbetsinsats och en del poäng. Han noterades för 14 den våren, men grejen med den då 22-årige kanadensaren var att han gjort sin första hela säsong i NHL det året och fick speltid i 62 av 82 grundseriematcher.

Att en rookie klev fram på det viset var givetvis speciellt, men det skulle ske igen.

När Pittsburgh Penguins 2016 och 2017 stod med bucklan sträckta över armarna på försommaren gjorde de det efter att flera spelare slagit igenom. 2016 var det rookie-målvakten Matt Murray som hoppade in för en skadad Marc-Andre Fleury, spikade igen och bärgade Cupen till Pennsylvania. 2017 hette den oskrivna hjälten Jake Guentzel, som med dunder och brak pangade in mål efter mål och assist efter assist för att bli den joker som Penguins så väl behövde. Guentzel vann slutspelets skytteliga på 13 mål, tre före tvåan och lagkamraten Evgeni Malkin.

 

[Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via @NHLsv]

 

- Det finns inte någon scen som är för stor för honom. Han har bra balans med pucken i alla zoner. Man ser aldrig honom få panik. Det finns många finesser i hans spel som gör honom till den han är. Jag tror att det är därför han kan spela med spelare som "Sid" (Crosby), sa Mike Sullivan om sin okrönte hjälte förra säsongen.

Rookies, veteraner, danskar eller spelare som knappt gjort mål på 82 grundseriematcher. De oskrivna hjältarna har många skepnader. Men det viktigaste är att de finns och att de varje år förgyller sina lags marscher mot den åtrovärda bucklan.

I år hette de bland annat Lars Eller och Devante Smith-Pelly. Frågan är vad de heter nästa år?

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.