Skip to main content

Siffrorna gör Benn, Karlsson och Holtby till favoriter

av Rob Vollman / NHL.com

Inför årets NHL Awards i Las Vegas den 22 juni finns det tre utmärkelse som sticker ut lite mer än de övriga; Hart Trophy, Norris Trophy och Vezina Trophy.

Om man tar sig en titt på den underliggande statistiken säger den att Dallas StarsJamie Benn vinner Hart Trophy, Ottawa SenatorsErik Karlsson ligger bäst till för Norris Trophy och Braden Holtby i Washington Capitals tar hem Vezina Trophy.

Här följer lite utförlig information om finalisterna för de tre utmärkelserna.

HART TROPHY

Finalister: Jamie Benn, Dallas Stars; Sidney Crosby, Pittsburgh Penguins; Patrick Kane, Chicago Blackhawks

Hart Trophy delas ut till den spelare som anses mest värdefull för sitt lag och röstas fram av medlemmarna i The Professional Hockey Writers Association (PHWA).

De tre finalisterna slutade etta, tvåa och trea i NHL’s poängliga och det ger Patrick Kane en liten fördel. Kane gjorde 106 poäng, Benn 89 och Crosby 85.

Om man bortser hans tveksamma start kan Crosby ligga bra till. Efter den 12 december, när Mike Sullivan utnämndes till Pittsburghs tränare, gjorde han 30 mål, endast slagen av Washingtons Alexander Oxveckan (36) och gjorde 66 poäng vilket var bäst i ligan, en notering han delade med San Josés Joe Thornton.

Men Hart Trophy har två komponenter: Spelarens poängproduktion och hans värde för laget. Om man tar med det i ekvationen kan det säga lika mycket om laget som vinnaren spelar för som det säger om spelaren själv.

Även om alla tre tillhör starka lag gjorde Jamie Benn att laget förbättrade sig från 92 poäng under säsongen 2014-15 till 109 poäng under 2015-16, vilket i sin tur räckte till att man vann sin division för första gången på tio år.

Lagets framgång och det faktum att han spelar en än mer värdefull tvåvägsroll än de andra finalisterna borde väga in. Detta kan göra att Benn, något överraskande, tar hem utmärkelsen.

NORRIS TROPHY

Finalister: Brent Burns, San Jose Sharks; Drew Doughty, Los Angeles Kings; Erik Karlsson, Ottawa Senators

Även den här utmärkelsen röstas fram av PHWA och delas ut till den "defensiva spelare som under säsongen visat den bästa allround-förmågan på backposition."

Offensivt har Burns en fördel gentemot Karlsson. Senatorsbacken gjorde visserligen fler poäng än Burns (82 gentemot 75) men han hade också fler möjligheter att göra så. Karlssons istid i spel fem-mot-fem var 17 procent högre än Burns och i powerplay var Karlssons istid 14 procent högre än Burns’.

Om Burns hade haft samma istid som Karlsson hade han uppskattningsvis gjort 86.7 poäng.

Doughty stod för 51 poäng, lika många som Minnesota Wilds Ryan Suter, Nashville PredatorsShea Weber och PK Subban i Montreal Canadiens på nionde plats bland backarna i NHL. Hans nominering är därför inte baserad på hans poäng utan på hans allround-spel. Kings släppte in 192 mål, vilket var tredje bäst i ligan, jämfört med Sharks’ 207 (delad tiondeplats) och Senators’ 241 (26:a).

NHL.com's avancerade statistik gör Doughty till en än starkare favorit. Med Doughty på isen i fem-mot-fem noterades Kings för 1778 skottförsök framåt medan man endast släppte till 1241 stycken mot eget mål. Doughtys siffror här, med 537 fler skottförsök framåt, var bäst i ligan och långt före lagkamraten Milan Lucic som var tvåa med sina plus 422.

Om vi ska vara rättvisa har Doughtys siffror fått hjälp av det faktum att han spelar i ett lag som gillar att hålla i pucken. Kings hade visserligen smått fantastiska 58.89 procent när det gällde skottförsök med honom på isen men man hade också 54.6 procent utan honom.

Som jämförelse var Ottawas SAT-procent (amerikansk förkortning för Shot Attempts Team) 51.5 procent med Karlsson på isen och 44.3 utan honom. Det kan vara något att lägga på minnet som en av Karlssons stora fördelar och kan mycket väl ge honom hans andra raka Norris Trophy. Det skulle också vara hans tredje på fem år.

VEZINA TROPHY

Finalister: Ben Bishop, Tampa Bay Lightning; Braden Holtby, Washington Capitals; Jonathan Quick, Los Angeles Kings

När NHL’s general managers, under tidigare år, har röstat på den målvakt som "anses vara bäst på positionen) har man lagt mycket tyngd på vinster och förluster.

Det är troligen det enda skälet till varför Los Angeles KingsJonathan Quick tillhör årets finalister. Hans 40 vinster var näst bäst i ligan, endast slagen av Holtbys 48. Men hans statistik i övrigt ligger i princip på genomsnittet för ligan i alla andra kategorier.

Problemet är att vinster är en lagstatistik och lika beroende av hur många mål laget gör som hur få mål dess målvakt släpper in. Detsamma gäller för antalet insläppta mål, som kan bero lika mycket på hur många målchanser laget släpper till som hur många mål målvakten faktiskt släpper in.

Därför finns statistiken "quality starts". Den bedömer, på ett bättre sätt, hur målvakten gav sitt lag chansen att vinna genom att man ser hur många vinster laget har i de matcher där målvakten räddar minst ligans genomsnitt för skott per match, oavsett hur många skott han har fått på sig och oavsett hur många mål hans lag gör framåt för att vinna matchen.

I den kategorin har Holtby en fördel med 42 quality starts på 66 matcher (63.6 procent).

Att Bishop har en bättre räddningsprocent än Holtby (92.6 mot 92.2) samtidigt som att han bara är lite efter i quality starts (61.7 procent) borde betyda att det står mellan de två (Quicks quality starts är 55.9 procent). Men Holtbys 48 vinster jämfört med Bishops 35 kommer att betyda mest för de som röstar och det borde betyda att han vinner sin första Vezina Trophy någonsin.

Se mer