Sharks' Burns förtjänar beröm över hela isen
av Tom GulittiPITTSBURGH –Brent Burns spontana tanke dansade ur honom som små råttor på ett bord.
Men det var inga råttor. Råttor är vad han matar sina ormar hemma, men ni förstår det hela.
Ett skott från lagkamraten Dainius Zubrus träffade Penguins-backen Ben Lovejoy framför mål och studsade ut mot mitten av isen. Penguins snabbe Carl Hagelin vann några meter på Burns och kom först till pucken.
"Det var en konstig studs." sa Burns under tisdagen om situationen sent i den första perioden av Sharks 3-2-förlust i Stanley Cup-finalens första match. "Jag såg den inte ens. Jag såg bara honom dra iväg och tänkte för mig själv "Herregud, jag vet inte varför han gör det där. Sen såg jag pucken bakom oss."
Hagelin är en av de snabbaste spelarna i ligan och med två stegs försprång på Burns verkade det som om han hade ett solklart friläge. Men Burns gav inte upp.
"Det är en sådan situation där det bara gäller att saga åt benen att köra, och det kvickt." sa Burns.
Burns kom på något vis tillräckligt nära Hagelin för att kunna störa svensken med sin klubba när denne försökte att få iväg ett skott. Burns lyckades sedan få bort pucken helt och Hagelin var därmed helt avväpnad.
"Det är inte många som kan komma ikapp Hagelin" sa Sharks-tränaren Peter DeBoer. "Han kanske lyckades ta honom i slutet på ett byte. Jag är inte säker på att skulle kunna ta honom i full fart."
Burns insats förhindrade en bra målchans för Hagelin i en match där Sharks redan låg under (2-0). Laget skulle komma tillbaka och kvittera matchen i den andra perioden innan Nick Boninos mål med 2:33 kvar av den tredje perioden gav seger till Pittsburgh.
Sharks siktar nu på att komma tillbaka så fort som möjligt. Match 2 spelas under natten mot torsdag, svensk tid, i Consol Energy Center (02:00 Viasat Hockey/Viaplay).
Burns noterades också för assist både på Tomas Hertls powerplaymål, som betydde reducering till 2-1 och Patrick Marleaus 2-2 vilket betyder att han nu har gjort 22 poäng under årets Stanley Cup-slutspel (sex mål och 16 assist) vilket är nionde mest för en back i ett slutspel någonsin.
Men han var på isen när det matchvinnande målet föll och förlorade sin klubba när han täckte det första skottet från Penguins-backen Kris Letang. Det gjorde att han bara kunde se på när Letang passade från det högra hörnet in i mitten till en fri Nick Bonino som gjorde det matchvinnande målet.
Ingen i Sharks lastade Burns för det. Trots att några utanför klubben fortfarande ifrågasätter Burns’ förmåga att försvara har klubben inga tvivel på den saken efter den här säsongen.
"Han har varit fantastisk hela året." sa DeBoer. "Jag hade honom med i VM förra året och han var bäste back över hela isen. Det har inte varit några frågetecken defensivt. De enda som faktiskt pratar om det är ni [i media]. Inom gruppen råder det inga tvivel om att han har varit fantastisk både offensivt och defensivt."
Burns fick sitt erkännande som en bra allroundback den här säsongen genom att nomineras som en av de tre kandidaterna till Norris Trophy (övriga är Ottawas Erik Karlsson och Los Angeles’ Drew Doughty).
"Det är en stor ära att nämnas i samma andetag som de två." sa Burns. "Det finns många riktigt bra spelare som kan vara med i diskussionen.
Burns, som slog nytt klubbrekord för backarna i Sharks med 27 mål och 48 assist, den här säsongen uppmärksammas fortfarande mer för sina offensive insatser, långa skägg och samling av exotiska djur. Men han har kommit långt med spelet i egen zon. I år har han spelat med den stabile Paul Martin och han menar att Burns förtjänar all beröm han får.
"Han har hela tiden haft ett rykte om sig att inte vara bra i egen zon men det tycker jag är oförtjänt." sa Martin. "I år har han visat att han kan vara riktigt stabil och en av de bästa tvåvägs-backarna i ligan. Om inte den bästa, med tanke på att han har radat upp poäng och dominerat i egen zon. Så jag har varit imponerad hela säsongen. Man hör alltid saker [om hur vissa är] när man kommer till en ny klubb. Jag tycker att han är en av de absolut bästa spelarna i ligan."
Sharks flyttade upp Burns till forwardsposition under två säsonger. Där spelade han stundatlas med Joe Thornton och Joe Pavelski. Han gjorde 22 mål på 69 matcher under säsongen 2013-14 men han har alltid föredragit att spela back och han flyttade tillbaka dit inför säsongen 2014-15.
"Jag har alltid tyckt att jag varit bättre som back än som forward." menade han själv. "När man får chansen att spela med spelare som Thornton och Pavelski gäller det att man inte är värdelös. Man spelar med två riktigt bra spelare och vi hade en bra kemi och det var riktigt roligt. Men jag känner att jag kan hjälpa laget mer som back."
Att han röstats fram som en av tre finalister verkar styrka det påståendet.
"Jag antar det." sa Burns om det hela. "Det är därför jag är back. Jag gillar att trycka ner motståndare och spela mot bra motstånd och frustrera dom. Jag flyttade inte tillbaka till backposition för att göra mycket mål. Det är bara en bonus."