Reservens uppdrag - så kan en petad spelare bidra

Att stå utanför laget i ett Stanley Cup-slutspel svider i en hockeyspelares själ. Inte nog med att man går miste om den roligaste ishockeyn på hela säsongen, det är också något av ett dråpslag för egot att indirekt bli tillsagd att man inte duger. Det är givetvis lätt att ta det personligt, att sura och tappa sugen. Eller så kan man göra som Adam Burish, vända på det och försöka ha en positiv inverkan på laget även när man inte har en framträdande roll.

Det var i slutspelet 2010 som Burish tog en lite annorlunda roll i Chicago Blackhawks Stanley Cup-vinnande lag. I Craig Custances bok "Behind the Bench" berättar coachen Joel Quenneville hur han gav spelarna uppdrag att scouta motståndarna. Burish tog det väldigt seriöst. I första rundan mot Nashville Predators tog han med sig en gitarr till omklädningsrummet och framförde sin scoutingrapport om Jordin Tootoo genom att spela Tom Pettys "Last Dance for Mary Jane" med sin egen text.
Relaterat material: [En Stanley Cup-final med två slags underdogs]
- Jag höll på att skratta ihjäl mig. Det var ett klassiskt ögonblick, berättar veteranen John Madden i boken.
Burish fortsatte på inslaget spår i varje runda. Han skrev poesi, framförde sånger och spelade till och med in en film där han imiterade sina lagkamrater medan han levererade sin scoutingrapport. Lagkamraterna älskade det och det skapade samtidigt en avslappnad stämning i omklädningsrummet under en tid som borde ha varit stressig och spänd för en ung grupp spelare som var på väg mot det största ögonblicket i karriären.
I årets finallag finns det kanske inga Adam Burish-typer bland spelarna som inte får speltid i Vegas Golden Knights och Washington Capitals. Men det innebär inte att de inte fyller någon funktion. I framför allt Golden Knights är det en hel del meriterade och erfarna spelare som har stått utanför laget. De hjälper till på sitt eget vis, förklarar centern Pierre-Edouard Bellmare.
- De har varit riktigt bra för oss. Vi har en djup grupp och det såg man i match fyra när en kille som Tomas Tatar kan komma in i laget, säger han.

• Det är en svår situation de befinner sig i, men de kommer hit efter matchen och pratar med oss och berättar vad de ser från läktaren. Det är bra för då får man feedback kring sin insats. Har man gjort en dålig match så kommer de att säga det. Det gör att man inte kan ljuga för sig själv.
  En av de som fått erfara hur det är att stå utanför laget under större delen av slutspelet är Vegas svenske center Oscar Lindberg. Han har bara varit ombytt i tre av lagets 19 matcher under slutspelet. Han erkänner att det givetvis är frustrerande att man inte får spela, men poängterar vikten av att vara en bra lagkamrat.
  - Man måste försöka göra allt ändå. I gymmet, på isen och vara med mentalt för att vara redo om det skulle hända någonting, säger han.
  - Det går inte att åka runt och fundera eller vara tjurig. Man måste vara som vanligt, skratta med polarna, ha kul på träningarna och hålla ganska lätt stämning. Vi måste hjälpas åt allihop, även om man inte är med och spelar.
  I Washington är läget lite annorlunda än i Vegas. Många av spelarna som står utanför laget där är rookies eller har åtminstone väldigt liten erfarenhet av NHL-spel. Undantaget är Alex Chiasson, med närmare 400 NHL-matcher på meritlistan.
  - Han bidrar med bra humör och är en viktig del av gruppen. Han är alltid kul att ha omkring sig, säger lagkamraten Lars Eller.
  - De andra yngre spelarna har knappt spelat i NHL, så de hörs inte så mycket. Det är en bra erfarenhet för dem att få uppleva det här, en av de bästa läropengarna som finns att kunna vara med och se vad som krävs här.
  Få de senaste nyheterna från Stanley Cup-slutspelet på Twitter från [@NHLsv]
  Caps svensk Andre Burakovsky skriver under på det. Han tycker att spelarna utanför laget också bidrar till en positiv atmosfär i omklädningsrummet. Den bästa han upplevt i sin karriär.
  - Alla spelare runt omkring, även de som inte spelar, bidrar till att skapa den fina stämning och oerhörda sammanhållning vi har här, menar han.
  - Det är faktiskt något jag aldrig har upplevt tidigare, vare sig här eller i andra lag jag spelat för. Vi har enormt kul utanför isen hela tiden och alla umgås med varandra i stället för att det som i vissa lag är vissa klickar som umgås. Alla är samlade, hittar på grejer, skämtar och skojar. Då är även de killarna involverade och bidrar.
  För Capitals har "reserverna" spelat en viktig roll även på isen när de behövts. Barry Trotz pekar på serien mot Pittsburgh Penguins där både Nicklas Bäckström och Burakovsky var skadade samtidigt som Tom Wilson blivit avstängd.

• Jag satte in Travis Boyd och Nathan Walker i sin första riktiga slutspelsmatch vilket antagligen var den viktigaste matchen i hela organisationens historia. Och de levererade på ett fantastisk sätt, säger Trotz.
  - Därför var det väldigt viktigt för mig när vi vann Eastern Conference och fick ta emot Wales Trophy att de här killarna fick vara med på lagbilden.
  Även utan extrema bidrag som de Adam Burish bjöd på 2010 finns det effektiva sätt att hjälpa sitt lag under en Stanley Cup-final. Ibland kan en klapp på axeln, ett skämt eller kanske några uppmuntrande ord i rätt läge vara nog.