Skip to main content

Pacific: Kalifornien visar vägen på västkusten

av Risto Pakarinen / NHL.com

Los Angeles Kings är regerande mästare, och den tuffaste konkurrensen kommer nog från de två andra kaliforniska lagen. Här är läget i lagen inför seriestarten:

Ingen Teemu, ingen Koivu, ingen Winnik. Välkommen Ryan Kesler och John Gibson. Nu spelade ju Gibson i slutspelet, men JVM-hjälten betraktas som en av hela ligans mest lovande unga målvakter, och nu ska han få sin chans att visa det under en hel säsong i NHL.

Frederik Andersen ger dock inte Gibson något gratis, dansken vill också stå alla matcher.

Ryan Kesler ger Ducks en andrakedja som de kanske inte hade förra säsongen. Nu har de finska legendarerna lämnat laget och det är dags för spelare som Jakob Silfverberg att ta över och visa att de också kan, bara de få chansen.

Det finns ingenting som säger att Ducks inte skulle toppa divisionen i år, men det är i slutspelet som alla, inklusive tränaren Bruce Boudreau, ska visa att de är tuffa nog att gå hela vägen.

Nu heter laget inte längre Phoenix Coyotes, utan Arizona Coyotes, och det återstår att se om det hjälper för att få nya fans till läktaren. Det mesta ser nämligen ut som tidigare i öknen, och det är inte dåligt.

Försvaret leds av Oliver Ekman-Larsson och Keith Yandle, lagets poängkung förra säsongen som vet hur man hanterar pucken och ger stöd till anfallet.

Det som är tråkigt för Coyotes är att laget saknar forwards i samma klass. Radim Vrbata var tvåa i lagets interna poängliga och målliga, men flyttade till Vancouver.

Mike Ribeiro spelar nu i Nashville. Nu är det upp till Mikkel Bödker och Sam Gagner att leda anfallet, men Gagner har aldrig gjort mer än 47 poäng på en säsong, Bödkers rekord är förra säsongens 51 poäng.

Det saknas spetskompetens, vilket gör att slutspelet förmodligen kommer att förbli bara en dröm för Arizona Coyotes.

Förra säsongen var Calgary tippad i botten, och det var där de hamnade till slut, men laget överraskade positivt i början av säsongen. Tränaren Bob Hartley fick ut allt ur spelarna, och laget gav aldrig upp.

Men vägen från knappa förluster till segrar är lång, och på den vägen är Calgary nu.

Visst finns det hopp för laget.

Sean Monahan var en ljusglimt förra säsongen, och nu har laget en pålitlig förstekeeper i Jonas Hiller, men för det mesta handlar det fortfarande om framtiden i Calgary.

Snart kommer Joni Ortio bli redo för NHL-spel i mål, Johnny Gaudreau valdes till bästa universitetsspelare i USA förra säsongen och försöker nu visa att han kan även i NHL, och om säsongen går som väntat, kommer Flames att få välja högt i nästa sommars draft.

Sedan blir det roligare igen.

För första gången på länge behövde inte spelarna presentera sig för en ny tränare i höstas, när Dallas Eakins fick fortsatt förtroende bakom Edmontons avbytarbänk.

Bara en sådan sak kan hjälpa laget, där det fortfarande finns massor av talang och potential. Snart börjar det bli dags att byta potential mot storverk.

Det är samma bekanta namn som vi nu talar om: Taylor Hall, Ryan Nugent-Hopkins, Jordan Eberle och Nail Yakupov, alla talangfulla unga forwards, och i ärlighetens namn borde man inte dra alla över en kam. Hall gjorde faktiskt 80 poäng på 75 matcher förra säsongen och var sjua i poängligan.

Men Nugent-Hopkins la ribban högt 2012 när han gjorde 52 poäng på 62 matcher under sin rookiesäsong, så efter det känns 56 poäng på 80 matcher … lite så där.

Målvaktssidan verkar bättre än på länge. Både Ben Scrivens och Viktor Fasth är fantastiska när de är som bäst.

Två Stanley Cups på tre år är mycket starkt gjort. Dessutom har Kings nästan exakt samma lag kvar i början av den här säsongen. Det intressanta med Kings är att de har vunnit sina titlar på två olika sätt.

2012 var det målvakten Jonathan Quick och försvaret som höll motståndarna på bara 1,5 mål per match. Senast var det anfallet som fixade segrarna när Kings släppte in 2,69 mål per match.

Kings är en av favoriterna att vinna igen. Drew Doughty är en av världens bästa spelare, i alla kategorier, Anze Kopitar har blivit en riktig superstjärna, och en Jonathan Quick i form är absolut med i målvaktseliten.

En kort sommar kan göra att Kings börjar säsongen trögt, men det är inget nytt för det här laget.

Har du hört det där att San Jose ledde slutspelsserien mot Kings med hela 3-0, men förlorade fyra raka matcher och åkte ut? Visst, vem har inte hört det.

Måste kännas tjatigt i San Jose, och nu får de inte ens chans till revansch förrän nästa slutspel.

Som de andra topplagen i Pacific-divisionen är Sharks också fortfarande ett bra lag. Förra säsongen tog de 111 poäng i grundserien, femte mest i NHL, och kommer att ta sig till slutspelet i vår också.

Även om Joe Thornton och Patrick Marleau har kritiserats efter förlusten, och till och med förlorade sin status som kapten och assisterande kapten, så var “Jumbo Joe” på 13:e plats i poängligan, och Marleau på 16:e plats.

Men det var Joe Pavelski som var lagets poängkung med tre poängs marginal till Thornton, och nu hoppas lagledningen att han och lagets unga forwards kan ta över helt.

Finske målvakten Antti Niemi har mycket att bevisa den här säsongen.

Orkar Sedinarna? Underbarnen har hunnit få barn själva, och Daniel och Henrik fyllde 34 i söndags. Deras poängsnitt-trend pekar nedåt och har gjort det flera år nu, vilket tyder på att vi kanske har sett deras bästa år.

Canucks får hoppas att det inte blir så, särskilt när de nu påbörjar sina nya, fyraåriga kontrakt (värda 28 miljoner dollar).

Dessutom flyttade Ryan Kesler till Anaheim och det är Nick Bonino som tar hans plats som andrecenter.

Målvaktssituationen är i alla fall stabilare än på två år.

Nu är Ryan Miller lagets förstemålvakt och han är bra nog, även om han inte är samma målvakt som vann Vezina-priset för fyra år sedan.

Nya tränaren Willie Desjardins står inför en utmaning.

Se mer