NHLsv om Lundqvists tid i Rangers

Henrik Lundqvists karriär i New York Rangers är officiellt över. Rangers köper ut målvakten från sitt sista år på kontraktet och han är nu fri att prata med vilken klubb han vill.

Under sin karriär i Rangers har Lundqvist matchraden 459-310-96, ett snitt på 2,43 insläppta mål per match, en räddningsprocent på 91,8 och 65 hållna nollor. Lundqvist har spelet 887 matcher i NHL, alla med Rangers. Det är naturligtvis imponerade siffror.
När han nu lämnar klubben lämnar han ett tomrum efter sig New York - NHLsv's redaktion har här samlat sina tankar kring Lundqvist, Rangers och vad som väntar härnäst:
Peter Ekholm - Fristående Korrespondent NHL.com/sv
Det må ha varit väntat, men ändå känns det lite tomt att Lundqvist nu inte längre tillhör Rangers. Han har ju varit klubbens symbol ända sedan han debuterade i oktober 2005. Det är många minnen som dyker upp med Lundqvist i Rangers-tröjan. Jag minns hur jag följde slutspelet 2014 och hur han storspelade Rangers till final mot Los Angeles Kings. Jag minns också hur besviken han var efter att Kings vunnit finalserien. Närmare än så kom inte Lundqvist med Rangers.

Mycket av Lundqvist charm är hans vinnarskalle på isen och hans varma hjärta utanför. Jag har alltid beundrats över hur han jobbat med olika organisationer för att ge utsatta människor hjälp och en bättre vardag. Där lyfter jag min hatt för Lundqvist.
Men nu då? Är karriären slut? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att Henrik Lundqvist tar chansen att skriva ett ettårskontrakt med en ordentligt Stanley Cup-utmanare. Att han på nytt får chansen att spela om Stanley Cup och avsluta karriären med att lyfta pokalen han i alla år drömt om att få göra.
Janne Bengtsson - Senior Writer för NHL.com/sv:
Jag tror att den svenske hockeysupportern i allmänhet inte riktigt förstår hur stor Henrik Lundqvist är i New York. När Rangers förekom i något reklamsammanhang var det inte med bild på Mats Zuccarello, Ryan McDonagh eller Jesper Fast - det var Henrik Lundqvist.
När Rangers blivit omskrivet i New York- pressen har det oftast handlat om Henrik Lundqvist.
Ett Rangers utan Lundqvist blir inte samma lag som förut. Inte minst försvinner dragningskraften för Rangers hos alla de svenska turister som, i alla fall under normala förhållanden, besöker New York och vill se en hockeymatch på Madison Square Garden.
Själv har jag intervjuat Henrik otaliga gånger, både i Garden, privat ute på stan och i träningsrinken uppe i Tarrytown, en timmes tågresa från centrala Manhattan. Mina minnen av "Henke" kommer dock inte från NHL, utan från hans insatser i Tre Kronor.
Först den jublande glädjen efter OS-guldet i Turin 2006, då Henrik Lundqvist stod på huv'et och räddade allt när Finland i slutet av matchen tryckte på för att försöka kvittera den svenska 3-2-ledningen. Där och då skrev "Henke" in sig i en odödlig svensk hockeykvartett: Nicklas Lidström som gjorde segermålet, Mats Sundin och Peter Forsberg som passade fram, och Henrik Lundqvist som blev en vägg i sista perioden.

Därefter OS i Sotji 2014 och finalen mot Kanada. När de svenska spelarna med silvermedaljerna runt halsen såg de kanadensiska spelarna få sina guldmedaljer, stod hela laget tyst på rad. Utom Henrik Lundqvist: han satt på knä och funderade på en av de värsta förlusterna i sitt liv.
Och så den tredje bilden: firandet av de nyblivna världsmästarna i Tre Kronor på Sergels Torg i Stockholm 2017. Henrik Lundqvist hade för första gången fått vinna en stor internationell titel tillsammans med sin tvillingbror Joel. Under hela firandet var bröderna inte längre än en meter från varandra: syskonkärleken hade belönats med ett VM-guld, och det märktes att Henrik uppskattade det.
Nu är sejouren i New Rangers över. Var Henrik hamnar nu vet ingen. Men för att återknyta till New York-pressens fascination för den svenske målvakten vill jag citera New York Post: Hanks for the Memories.
Otto Marand - Fristående Korrespondent NHL.com/sv
Efter 15 säsonger som en av stjärnspelarna i världens bästa hockeyliga är höjdpunkterna givetvis svårt att sålla i. Särskilt var säsongerna kring Vezina-utnämningen 2012 imponerade och etablerade honom en av världens bästa målvakter.
För mig är det ändå VM-guldet 2017 som står ut. Att kolla på straffdramat i finalen mot Kanada framkallar fortfarande rysningar. Igenspikningen i straffläggningen där han innan den avgörande guld-räddningen mot Mitch Marner, stängde ner skarpskyttarna Nathan MacKinnon, Brayden Point och Ryan O´Reilly. William Nylanders-firande/open ice-mangling och firandet med brosan Joel.

Men hans klass har inte bara visat sig på isen. Han har alltid varit korrekt och genomtänkt i intervjuer, ansvarstagande i mängder av projekt ute i samhället och öppen i relationen med fansen. Hans öppenhjärtiga fem delar långa twitter-inlägg där han tackar organisationen, lagkamraterna, staden och familjen efter åren i New York är som hämtat ur instruktionsboken för hur man cementerar sin roll som älskad legendar bland supportrarna.
Alla som spelat med Lundqvist eller haft möjlighet att följa honom under nära håll vittnar om hans extrema vilja att vinna. En glödande passion och en noggrannhet med förberedelser och detaljer som hjälpt honom att hela tiden utveckla sitt spel.
Vad väntar nu då för Henrik?
Efter så lång tid i New York är banden till staden starka och familjens rötter i staden sitter djupt. Men som utomstående hoppas man ju att han hittar en lämplig titelutmanare och lägger en säsong eller två på att jaga Stanley Cup som en del av ett starkt målvakts-tandem. Det vore häftigt att följa ytterligare ett kapitel i Lundqvists redan fantastiska historia.
Oavsett vad framtiden blir är Lundqvist en av de största NHL-svenskarna någonsin och den klart starkast lysande stjärnan på den svenska målvaktshimlen genom tiderna.
Sixten Funqvist - Fristående Korrespondent NHL.com/sv
Henrik Lundqvists storhet i New York finns beskriven i oändlighet. Men jag tror inte att ord räcker till. Bilder räcker inte. Alla som har haft turen, och under de här 15 åren som gått har det varit ett antal tusen svenskar, att få se Lundqvist på plats i Madison Square Garden. Att höra 18 000 personer skrika "HEN-RIK" så det ringer i öronen flera timmar efteråt är något jag alltid kommer att bära med mig.

Mitt absoluta favoritögonblick är när Lundqvists Rangers gick till Stanley Cup-finalen 2014. Den sommaren var det han som fick många i min närhet att prata om NHL-hockey. Personer som inte var jätteintresserade. Jag minns att en dåvarande kollega, som normalt sett brukade fnysa åt hockey, kom fram en morgon och frågade: "Du, hur bra är Henrik Lundqvist egentligen?"
Svaret lät nog mer kaxigt för honom än vad mina intentioner var: "Han kallas inte Kungen av Manhattan för inte."
Men så var det ju. Att han höll nollan i den avgörande matchen mot Montreal känns så typiskt honom, nu när jag blickar tillbaka. På 15 år är det lätt att peka på alla rekord, alla toppnoteringar, Vezina Trophy. Allt det där. Men om jag med ord ska sammanfatta Henrik Lundqvist i New York Rangers så är det hans förmåga att göra det omöjliga. Den omöjliga räddningen, den omöjliga insatsen. Att göra allt för sitt New York Rangers.
Sebastian Norén - Fristående Korrespondent NHL.com/sv
Lundqvist har alltid haft en speciell plats hos mig sedan hans tid i Frölunda. Som hockeytokig göteborgare var Lundqvist en hjälte redan innan han blev kung på Manhattan. Ett av mina starkaste minnen från hans tid i NHL, utöver finalserien mot Los Angeles Kings, var under mitt första år som hockeyskribent, medan jag fortfarande var en student på Arizona State University. Jag fick chansen att göra en intervju med Lundqvist efter en match mot Coyotes som på den tiden fortfarande hette Phoenix. Trots att de hade åkt på en förlust så tog han sig tid och lät de andra journalisterna vänta när jag lite försiktigt frågade ifall han kunde ta ett par frågor på svenska.
Hampus Duvefelt @HDuvefelt - Fristående korrespondent NHL.com/sv
Som så ofta när vi skribenter på NHL.com/sv blir ombedda att reflektera över ett specifikt ämne dras jag till min ungdomstid som storögd NHL-supporter. Tiden innan jag hade det otroliga privilegiet att dagligen få skriva om världens bästa hockeyliga. Tiden då Washington Capitals var laget jag spenderade nätterna med att heja fram. Och tiden då Henrik Lundqvist - nyligen utköpt från sitt kontrakt med New York Rangers - var en av få målvakter i ligan som framkallade känslan av att "det går verkligen inte att göra mål".

Personligen har jag alltså haft en annorlunda infallsvinkel än den gemene svenske NHL-supportern på just Rangers målvaktsikon: han har varit en antagonist. Detta har naturligtvis sin grund i alla de heta slutspelsserier som gick av stapeln mellan Capitals och Rangers under 2010-talet. Serier som inte sällan involverade maraton-övertider och räddning efter räddning från Lundqvist - den ena mer spektakulär än den andra. Serier som ofta slutade i nederlag för Capitals och triumf för Rangers.
Länge var detta mitt enda perspektiv på Lundqvist och jag drog mig därför ofta för att instämma i (välförtjänta) hyllningskörer kring vår kanske största blågula målvakt genom tiderna. När jag sedan för ett par år sedan fick möjligheten att träffa Lundqvist, då i tjänsten, öppnades mina ögon för ett annat perspektiv: protagonisten Lundqvist. På plats i Oslo för Lundqvists och Mats Zuccarellos välgörenhetsmatch "Henke och Zucca Summer Classic", tillsammans med eminente NHLsv-kollegan Peter Ekholm, fick jag på nära håll uppleva Lundqvist agera med värdighet, professionalism, glädje och värme - allt för en god sak. Med supporterskapets reptilhjärna bortkopplad - någorlunda, åtminstone - kunde jag plötsligt se honom för vad han är och länge varit: en av svensk ishockeys största genom tiderna. För att inte tala om en av New York Rangers största genom tiderna.
Med tiden i Rangers nu över för Lundqvist väntar en osäker framtid. Men det han åstadkommit under sin tid i "The Big Apple" kommer inte glömmas bort. Inte av mig och inte av de miljoner NHL-intresserade som följt hans resa under snart två årtionden.
Och vem vet - kanske väntar ett magnifikt sista kapitel i NHL för Lundqvist? Hur häftigt vore det inte, till exempel, att se Lundqvist dra på sig Capitals-tröjan och gå för Stanley Cup en sista gång. Den resan skulle åtminstone den här skribenten följa med stort intresse.