Skip to main content

Skribenterna tycker till: De stora hockeyscenerna

NHL/sv diskuterar för- och nackdelar med att spela under ramljuset i NHL:s storlag

av NHL.com/sv @NHLsv

Välkommen till NHL.com/sv paneldiskussion. En artikelserie där våra skribenter en gång i veckan ger sina tankar och diskuterar några av de hetaste eller mest aktuella frågeställningarna från världens bästa hockeyliga, NHL. I dag pratar vi om för- och nackdelar med att representera en av NHL:s största marknader.

New York, Toronto, Chicago eller Montreal är några av de städer som andas hockeyhistoria. 

Att spela i lag som omfattas av stora marknader likt ovan nämnda exempel är inte alltid det lättaste. Press, rampljus, bevakning … ja, det finns massor som kan påverka en spelares prestationer eller trivsel.  
Men lika mycket som det kan innebära press och annat kan det också vara glitter och glamour. Producerar en spelare i en stor marknad kan han bli en hjälte både på och utanför isen. 

En stor insats på en stor marknad kan också ge en spelare bra kött på benen för framtida kontrakt. Det finns en lång lista att diskutera kring och väga in ifrån, det har vi låtit våra skribenter: Janne Bengtsson, Uffe Bodin, Sebastian Norén och Hampus Duvefelt göra denna veckan. 

 

[Läs också: Seger direkt för Keefe som ny tränare i Toronto]

 

Vilka för- och nackdelar ser du med att spela i rampljuset på en stor scen?

Hampus Duvefelt: Jag har alltid tänkt att om jag vore en fenomenalt begåvad hockeyspelare skulle jag för egen del vilja bo och verka i en stad som lever och andas ishockey.

Ett Montreal, Toronto eller Minnesota.

Men samtidigt - att spela i en sådan stad, för en sådan klubb, förpliktar något enormt gentemot det egna lagets fans. Fans som ofta följt laget sedan barnsben och kan dess historia som ett rinnande vatten. Ett sådant ansvar passar inte nödvändigtvis alla, speciellt inte om spelaren ifråga skulle råka vara den största stjärnan och förväntas dra det tyngsta lasset i laget.

Ett klassiskt exempel i modern tid är ju Phil Kessel. Borta från den kokande hockeykitteln i Toronto lyckades han, som tredjefiol bakom Sidney Crosby och Evgeni Malkin i Pittsburgh, bli Stanley Cup-mästare. Numera spenderar han sina dagar i Arizona, där chanserna att bli igenkänd på stan inte går att jämföra med hur det ser ut i en stad som Toronto.

Till syvende och sist handlar det, som så mycket annat, om personlighet. En mer introvert spelare som Kessel finner sig ofta lättare till rätta när strålkastarljuset inte är påslaget dygnets alla timmar, medan en mer utåtgående personlighet - en "rockstjärna" som Alex Ovechkin i Washington Capitals - snarare hämtar energi från all uppmärksamhet.

Hur en ung spelare kommer hantera situationen i de "klassiska" hockeystäderna kan ofta vara svårt att gissa sig till på förhand, men i många fall är det av precis den anledningen klubbarna genomför djuplodande intervjuer med nästa generation NHL-stjärnor inför draften: de vill kunna förutspå om de har en Kessel eller en Ovechkin framför sig.

Inte för att det spelar någon egentlig roll. Om det är något Kessel och Ovechkin visat är det ju att man kan vinna Stanley Cup med båda förhållningssätten.

Sebastian Norén: Det är ju något speciellt med de allra största marknaderna i ligan. Trycket från både fans och media i en stad som Toronto har ju varit på en enorm nivå under en väldigt lång tid. Vi har sett spelare som till exempel Phil Kessel få ta emot mängder med skit, för att sedan lämna laget och briljera på annat håll. Tar man exemplet med just Kessel, så var han ju inte på något sätt dålig under sin tid i Toronto, men han fick bära hundhuvudet för lagets kräftgång. Han gick sedan till Pittsburgh och vann flera cuper. Trycket är fortfarande stort i ställen som Pittsburgh, men inte riktigt på samma sätt som i Toronto. Det går väl lite hand i hand med Torontos självbild och det faktum att man inte vunnit på många år, vilket gör att fansen törstar efter Stanley Cup.

Men gör du det bra och leder ett av de stora lagen till framgång så kommer du mer eller mindre hållas som en hjälte i staden för resten av livet. Vi såg ju hur det gick för Jonathan Toews och Patrick Kane efter att man lett laget till tre cuper. Det har gett dem legandarstatus, och välbetalda kontrakt, i en av USA:s sporttokigaste städer. Känslan är ju att de inte kommer att behöva betala för sina drinkar om de går ut på stan efter att karriärerna är över.

Vissa spelare gillar att stå i centrum och ha mer press på sig utifrån. Vi såg hur Max Domi gick från att vara relativt medioker i Arizona Coyotes där han inte direkt behövde känna sig jätteorolig över att bli igenkänd på stan, till Montreal där han blommat ut rejält. Domi har även sagt själv att han gillar att spela i ett klimat där pressen är stor. Andra spelare kan må bättre av att komma till en mindre marknad där man inte är under lupp på samma sätt.

Janne Bengtsson: En stor och krävande marknad, och därmed en stor och krävande publik, kan både knäcka och bygga en spelare. Om en spelare kommer rätt från start är det ganska utvecklande att få agera på en sådan marknad. Det finns ganska många exempel på det; hur spelare har växt inför en publik som älskar men framförallt kan hockeyn.

Det finns också exempel på spelare som inte lyckats på en krävande marknad, men som gjort succé i ett sämre lag. Det är väl fel att säga att Kenny Jönsson misslyckades i Toronto Maple Leafs, men han gjorde i alla fall ingen större succé; han trejdades bort efter en och en halv säsong och blev sedan stor stjärna i New York Islanders i åtta och ett halvt år. Isles var då ligans sämsta lag.

En hockeyarbetare som Tomas Holmström, till exempel, växte betydligt mer som spelare i Detroit Red Wings än vad han hade gjort i ett mer anonymt lag, om det uttrycket tillåtes, som Florida Panthers, Carolina Hurricanes eller Columbus Blue Jackets.

Jag tror att Original Six-klubbarna, som bland andra just Detroit, står ut här. Och speciellt två klubbar: Montreal Canadiens och Toronto Maple Leafs.

Mats Sundin berättade nyligen om hur det var att spela, och till och med vara lagkapten i Maple Leafs, och den enorma press som det innebar att bära Maple Leafs klubbmärke på bröstet.

- Toronto är speciellt i ligan. Att spela här innebär att man har en stor press på sig; spelare och lagledning blir alltid väldigt hårt granskade. Så när laget måste kämpa, så som alla NHL-lag gör med jämna mellanrum, så är det tuffare här, och i Montreal när de måste kämpa, än på andra ställen, menar Mats Sundin.

Uffe Bodin, du har varit i Vegas och upplevt NHL-hockeyn på nära håll. Hur är klimatet för stjärnorna där i en ny marknad som växt fort de senaste åren?

Vegas har på kort tid blivit en stark hockeymarknad. Jag har träffat människor här som knappt visste något om sporten innan NHL kom hit och som numera är stolta innehavare av säsongskort. 

Anledningarna till att Golden Knights så snabbt fått ett gott rykte och blivit så populära är många. Dels har de gett staden något att enas kring, något man kanske saknat tidigare i sportväg. Dels har laget varit väldigt framgångsrikt under sina första år i ligan. Framgångar föder intresse och popularitet. För spelarna är det en ganska lugn tillvaro här. De flesta bor utanför stan, i förorten Summerlin där träningsrinken City Nation Arena finns, och undviker gärna Strippen i den mån de kan. De jag talat med vittnar om att det är en väldigt bekväm tillvaro.

LÄS MER

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.