Koivu synonym med Wild - firade 1000 matcher på bästa sätt

Vid NHL-draften i Sunrise, Florida år 2001 florerade rykten om att Minnesota Wild skulle drafta Mike Komisarek med det sjätteval man hade. Det var en lögn. En rökridå utplacerad av klubben. Varför? Man var oroliga över att Montreal Canadiens skulle trejda sig förbi Wild i kön för att komma åt den tillgång Wild egentligen ville ha: Mikko Koivu.

Resten är, som man säger, historia. En historia som under söndagen nådde 1000 grundseriematcher.
Legendaren Saku Koivus lillebror hade varit en logisk förlängning på Koivus arv i Montreal. Men Wild fick sin diamant i Mikko Koivu den där sommaren för drygt 18 år sedan, ett år efter att klubben själva de facto kommit till på isen efter att ha varit en pappersprodukt.
Efter tre år i Finland, där han representerade TPS Åbo, tog Koivu klivet över till Nordamerika inför säsongen 2004-05, där det av förklarliga skäl blev AHL-spel med Houston Areos. Houston är inte nästgårds från St Paul, där Wild huserar, men laget spelade en kväll i staden den säsongen - och tusentals fans såg matchen:
- Jag minns att jag satt i arbetsrummen på St Paul Hotel och ringde hem. Jag minns att jag sa: "Det här känns som hemma.", berättade Koivu i en intervju med Duluth News Tribune inför söndagens historiska match.

Det blev bara ett år i AHL innan NHL stod för dörren. En ganska lågmäld - den som vet något om Koivu kan se parallellen till hans person här - start på NHL-karriären resulterade i sex mål och 15 assist. De 21 poängen på 64 matcher är än idag hans lägsta notering för en säsong.
Det är inte helt orimligt att säga att klubben och Koivu växte tillsammans. Den där första säsongen slutade klubben sist i dåvarande Northwest Dvision. Året därpå, när Koivu höjde sitt poängsnitt till 0,66 poäng per match (20+34 på 82 matcher) klättrade klubben till andraplats i divisionen. 2007-08 vann de Northwest Division och Koivu gjorde 42 poäng på 57 matcher (0,72 per match). Därefter jämnade laget ut sig och även om man inte nådde slutspel på fyra år lades en grund för laget och Koivu. 2009-10 fick han kaptenens C på bröstet, och den säsongen gjorde han sin poängmässigt bästa säsong i karriären (hittills) - 22 mål och 49 assist. Utanför isen är han, och har alltid varit, lågmäld och ganska tystlåten. På isen har allt handlat om energi:
- Han leder genom hur han gör saker, hur han förbereder sig. Hans fokus. Allt handlar om att vinna. Visst pratar han också och han har hållit tal i omklädningsrummet, men han är det största exemplet jag vet när det gäller att leda genom att vara en förebild, förklarade tidigare Wild-målvakten, tillika Koivus landsman, Niklas Bäckström i en intervju med The Athletic förra veckan.
St. Paul blev mycket riktigt Mikko Koivus hem och han spelade en stor roll när Wild klev ur sin dvala och åter tog plats bland de åtta slutspelslagen i Western Conference. Från och med sista året i Northwest Division (2012-13) och under de fem första åren i Central Division prenumererade laget på slutspelsplatser. Även om Koivus poängskörd per säsong inte nådde de 71 igen var han topp-tre i laget under fyra av de sex säsongerna. Mellan 2015-2018 var han topp-tre gällande täckta skott bland forwards och under den tidsperioden var det bara Charlie Coyle av alla forwards som täckte fler skott än kapten Koivu.

Sedan debutsäsongen 2005-06 har den nu 36-årige Koivu bara varit under 30-poängsstrecket en gång: förra året landade han på 29 poäng. Med 12 poäng på 27 matcher i år är han på väg mot 36 pinnar. Poängproduktionen har måhända gått ner, men ingen spelare är mer förknippad med Minnesota Wild än Mikko Koivu, och söndagen var hans kväll.
Det var då Mikko Koivu blev den 342:a spelaren att göra sin 1000:e match i ligan. Det var då Mikko Koivu blev den 55:e spelaren att nå den gränsen genom att bara representera en enda klubb. Förra veckan sa kapten Koivu till NHL.com's Jesse Pierce att han inte tänkte på milstolpen så mycket:
- Jag vet inte. Det är nog något jag kommer att tänka mer på och uppskatta när jag är klar eller efter säsongen.
Men efter söndagens historieskrivning var det, av förklarliga skäl, ett annat tonläge:
- Jag försökte bara att njuta av dagen så mycket som möjligt. Det var svårt med så mycket som pågick. Man vill så klart göra så bra som möjligt och vinna matchen och allt det där. Det är nästan svårt att njuta av stunden. Det är bara en hockeymatch egentligen, men det här var annorlunda och helt klart en speciell afton, sa han då till den samlade mediekåren.
Det är inte så konstigt, kanske. Den historiska kvällen bjöd nämligen på mer: En assist till Kevin Fiala i mittperioden blev hans 700:e poäng i karriären. Och med sin patenterade forehand-backhanddragning avgjorde han straffläggningen mot Dallas Stars. En dragning han för övrigt lärde sig under säsongen 2004-05 i Houston Aeros:
- Jag vet inte vem som lärde mig den om jag ska vara ärlig. Jag har testat att ändra den genom åren. Ibland funkar den, ibland inte, sa Koivu efter matchen.

Mikko Koivu ser gärna att andra har det bra och lyfter andra, För honom är familjen viktigast. Under söndagen kunde dock ingen ta ifrån honom rollen som kvällens epicentrum - något som inte minst bevisades när han kramades om av hela laget när segern säkrats. Av scenerna som utspelade sig på Wilds bänk kunde man tro att laget vunnit Stanley Cup.
- Om ni såg det som hände på bänken efter att han satte straffen kunde ni se killarnas glädje för honom. Det var fantastiskt, det var den perfekta avslutningen på en speciell dag, sa Zach Parise.
Wild bärgade därmed tredje raka segern och har nu tagit poäng i nio raka matcher, sex av dessa har slutat med seger. Kanske är det ödet, kanske är det något annat. Men Minnesota vill inte släppa halmstrået om en slutspelsplats. Söndagen var en stor hyllning till en stor, tyst man. En man från Finland som anammat St Paul som sitt hem. En man som är Mr. Wild i "The State of Hockey". Bruce Boudreau satte en fin knut på hela kvällen:
- Det var så det skulle sluta. Det var hans dag. Det var karma.