Marleau, Matthews, Marner glömmer inte varandra

På måndagen satt Patrick Marleau i sin självvalda karantän med familjen, när hustrun Christina plötsligt bad om ursäkt och lämnade rummet.
- Vi saknar några ungar, sade hon. Jag måste leta efter dem.

Familjen Marleau var hemma i San Jose, där Patrick spelade forward för San Jose Sharks mellan 1997 och 2017 och i början av den här säsongen, innan han trejdades till Pittsburgh Penguins den 24 februari.
Två söner fanns i rummet. Två gjorde det inte.
Det roliga är att ytterligare två grabbar som mycket väl skulle kunnat vara paret Marleaus söner just då fanns på en skärm, i ett videosamtal arrangerat av NHL.
Det var Toronto Maple Leafs forwards Mitchell Marner och Auston Matthews. Marner hemma i Toronto, Matthews hemma i Phoenix. Båda bar bakvända basebollkepsar.
En gång ringde Marners telefon.
- Mitch, skärpning, muttrade Marleau.
- Sorry Pat, sade Marner.
Sorry, pappa.

Efter att NHL-säsongen tagit uppehåll den 12 mars i skuggan av coronautbrottet, var det här en chans för dem att komma ikapp, att minnas hur nära de är och att dela på några goda skratt.
Marleau skrev på för Maple Leafs som unrestricted free agent den 2 juli 2017. När säsongen 2017-18 startade var han 38 år gammal. Marner och Matthews var 20.
Till en början höll sig Marleau för sig själv. Han hade aldrig spelat för ett annat lag (än Sharks), och han ville liksom smyga sig in i gemenskapen.
- Han var väldigt tyst de första veckorna, minns Matthews. Mig pratade han inte alls med. Han undvek mig.
Marleau sade att han kom att gilla både Marner och Matthews redan från början. Som han mindes det, stormade han in på deras hotellrum redan den första bortaresan, och frågade om de inte skulle med ut.
Matthews minns det som att han var ute och käkade middag och när han kom tillbaka till rummet, fanns Marleau där med Marner.
- Du låg i hans säng.., sade Matthews med ett skratt.
- Jaaa, sade Marner.
-… med Mitch och ni väntade på mig. Vi skulle se en film, fortsatte Matthews.
Filmen? En Disneyfilm, förstås. "Cars 3."
- Det blev som en tradition. Varje bortaresa satte vi på en film och beställde upp efterrätt.
Som en pappa och hans söner.
Följ oss på [Facebook och Twitter för ytterligare exklusivt material och NHL-nyheter!]
Första gången som Marleaus bjöd Marner och Matthews på middag hemma hos sig, spelade deras biologiska söner minihockey med parets "adopterade" söner. Och varje gång det hände efter det, så kom Marner och Matthews med extra shorts och T-shirts.
- Vi visste ju att vi skulle bli väldigt svettiga; vi spelade i timmar, sade Marner. Det var väl där vår varma vänskap började; när vi kom dit och hängde med deras ungar och det kändes som om vi var en del av familjen.
Matthews berättade att vänskapen utvecklades snabbt under Marleaus två säsonger i Toronto.
- Det är jättekul att vara med deras grabbar, sade Matthews, och de gillade att vara med oss. Det var alltid roligt. Minihockeyn blev ganska intensiv.
Klockor från Apple höll tiden. På sitt sätt.
- Det blev periodpaus när något gick sönder, sade Marleau.
I videosamtalet på måndagen spelade familjen en version av "Nygifta", där paren skulle svara på frågor om varandra. Det blev väldigt uppenbart att de kände varandra väl att de trivdes tillsammans.
Vem kan serietitta på "Love Is Blind" (Kärleken är blind)? Matthews.
Vem skulle kunna leva enbart på pizza? Marner.
Det viktigaste grejen var dock en regel som Marleau, Marner och Matthews satt upp för de gånger när de åt middag tillsammans.

• Det var förbjudet att ens röra telefonen, sade Marner. Om du rörde telefonen, fick du betala notan. Det var för att vi skulle kunna ha trevligt i varandras sällskap, och prata om andra saker, istället för att hela tiden kolla upp twitter, instagram eller att skicka sms. Det var ett bra sätt att se till att vi kunde umgås.
  Det fanns bara ett undantag från regeln: när Marleau fick samtal från familjen.
  Att vara med familj och vänner är viktigt, särskilt i tider som dessa. Vi får inte glömma att hålla det sociala avståndet för att undvika att sprida coronasmittan, men oavsett det rent fysiska avståndet behöver vi inte ha våra medmänniskor på distans. Vi ska inte göra det. När vi är tillsammans, då ska vi lägga undan telefonerna. Men när vi inte är det, då ska vi ta fram dem igen och hålla kontakten.
  - För mig var det väldigt fint att ha [Marleau] i närheten, både på och utanför isen, bara att ha någon man kunde ha ett bra snack med och ett bollplank i olika frågor om både livet och hockeyn, sade Matthews.
  Matthews och Marner, båda 22, håller fortfarande kontakten med Marleau, 40.
  - Jag vet ju att om jag någonsin behöver något eller måste prata om något med någon, så har han ju varit med om mycket, sade Matthews. Jag vet att han är en nära vän och att han alltid kommer att vara ärlig mot mig.
  Och så'nt är ju större än hockeyn.