Skip to main content

Målvakterna lägger mycket vikt i att läsa skytten innan man reagerar

av Kevin Woodley / NHL.com

Om du har sett Don Cherry’s "Coach’s Corner" genom åren finns chansen att du vet var han står gällande backar som försöker störa motståndarens skyttar genom att sträcka fram sin klubba.

Cherry har under en längre tid menat att backar borde sluta med den fula ovanan, som tenderar att förvandla ett ofarligt skott till ett mål.

Han har rätt, men inte bara när han visar ett klipp där pucken ändrar riktning på en klubba på sin väg mot mål. Ibland räcker det att bara placera klubban framför motståndarens dito för att störa målvakten. Det i sig är inte överraskande, med tanke på hur mycket en målvakt läser in i ett avlossat skott.

"Jag har alltid sagt att bladet på en klubba är som ett microchip. Det innehåller miljoner små informationsbitar." menar Washington Capitals målvaktstränare Mitch Korn.

Det är betydligt mer information än om skytten är vänster- eller högerfattad eller hur han håller klubban. Kroppens position, hur höfter och axlar är vinklade, var pucken är i förhållande till spelarens kropp och hur allt förändras när skottet avlossas är viktiga beståndsdelar. Blir skottet högt eller lågt? Är bladet "öppet" eller inte? Och var på bladet är pucken placerad? Allt det är livsviktig information.

Rutinerade målvakter, som har varit med ett tag, kan redan mycket av det här då man vet hur motståndarna föredrar att vinkla sina blad. Det betyder att när pucken lämnar klubban har en NHL-målvakt redan bidat sig en god uppfattning om var pucken ska ta vägen.

"Om man inte kan läsa de signalerna är man chanslös" menar Vancouvers veteranmålvakt Ryan Miller. "De flesta tror att vi målvakter reagerar på var pucken är på väg, men om du inte kan läsa situationen är du körd. De flesta skott som kommer från en första klassens målchans är omöjliga att fysiskt reagera på. Du måste läsa spelet och förutse var pucken är på väg. Om du inte ser själva ögonblicket när pucken lämnar klubban är du redan efter i det momentet, även om du kanske hinner rädda."

Möjligheten att läsa detta kräver att målvakterna ser pucken och det är precis därför det, i synnerhet i slutspelstider, snackas om att "take the eyes away", det vill säga att skymma sikten, för en het målvakt. Men det handlar inte bara om att en målvakt inte ska se pucken på väg till mål. Att man hindrar honom från att se själva skottet är lika viktigt. På så vis fråntar man målvakten viktig information om var pucken kommer att hamna, och det räcker långt.

"Jag läser skotten. Ofta kan ni se mig stå och göra mina räddningar." säger Tampa Bay Lightnings förstemålvakt Ben Bishop. "Det något man lär sig. Man lär känna spelarna i ligan, deras teknik och var de brukar placera pucken. Om du inte ser pucken måste du först och främst gå ner innan du kan regera och då är det oftast för sent."

Lagen har genom åren blivit bättre på att skapa dessa "förseningar" hos målvakterna genom såväl statiska som mobila skymningar i form av mycket trafik framför mål, vilket tvingar målvakterna till att lita på sin reaktion.

Bishop nämner ett mål han släppte in från New York Rangers forward Mats Zuccarello tidigare under säsongen. Skottet kom från nära håll i ena tekningscirkeln. Det var välplacerat men hade kunnat räddas om han hade sett pucken lämna bladet.

“Men det var någon som kom in framför mig i precis rätt ögonblick vilket gjorde att jag var tvungen att gå ner istället för att, som jag brukar, stå upp och rädda." säger han och fortsätter: "Det är det som är skillnaden. Jag måste se pucken i skott-ögonblicket."

Många skyttar lär sig att antingen maskera sina skott eller att byta vinkel i sista sekund. Med dessa falska signaler försöker skytten lura målvakten var han tänker placera skottet. De små finterna gör stor skillnad. Att öka trafiken framför mål, och med det styrningarna på skotten, innebär att målvakterna inte heller kan lita fullt ut på sina reflexer. Risken att pucken ändrar riktning är stor.

Allt det här har lett till att målvakterna utvecklat en mer detaljerad teknik för att följa puckens bana och på så sätt se pucken genom hela räddningsmomentet. Målvakternas nya sätt att flytta huvudet kan vara skillnaden mellan att komma in i puckens bana och att röra sig ifrån densamma.

Det är med andra ord stor skillnad på att följa en puck och att reagera därefter och att förutspå ett skott eller pass. I en perfekt värld kan målvakter kombinera de två men NHL är sällan perfekt för målvakter.

Lag i allmänhet och skyttar i synnerhet jobbar kontinuerligt för att försvåra målvakternas situation, vilket för oss tillbaka till Don Cherry och backarnas klubbstötar. Om det är något som är värre än en lagkamrat som skymmer ett skott är det när pucken ändrar riktning nästan direkt efter att den lämnar skyttens klubba.

Det tillhör vanligheterna att fans och tv-experter säger att en målvakt borde ha hunnit reagera på en styrning av det slaget, men faktum är att en målvakt redan har påbörjat sin reaktion innan pucken lämnar klubban och om backens klubba ändrar puckens förväntade bana tillräckligt mycket är det otroligt svårt för målvakten att ändra sin rörelse.

"Man vill kunna vara så flexibel att man anpassar sig till det oväntade men det är svårt då man fokuserar så mycket vid skottögonblicket och vilken bana man känner att pucken kommer att ta." säger Miller. “Det betyder att om du som målvakt redan har påbörjat din rörelse och något – vad som helst – ändrar puckens bana blir det svårt att ändra sig på så kort tid."

Se mer