mackinnon, landeskog

Varje vecka gräver NHL.com/sv djupare i statistiken i vår artikelserie "Bakom Siffrorna". Vi kommer att kika på trender, historik och analysera det som händer i ligan. Powerplay är på väg mot en toppnotering. Vi tittar på varför.

En bra powerplayenhet gör mål på ungefär 23-26 procent av sina chanser. Så brukar det åtminstone heta. Ett riktigt bra powerplay är över det. Vid tre tillfällen i historien har det hänt att ett NHL-lag har haft ett powerplayspel som inneburit mål på över 30 procent av ett lags chanser under en hel säsong.
[Rösta fram dina kaptener till 2019 NHL All-Stars]
Pågående säsong är fortfarande unga men just nu ligger Colorado Avalanches på smått fantastiska 32,2 procents effektivitet.
Först att ha en powerplayeffektivitet över den magiska 30-gränsen var New York Islanders och Montreal Canadiens, båda under säsongen 1977-78. Habs noterades för 31,9 procent - vilket fortfarande är den högsta noteringen sett över en färdigspelad säsong - medan Isles stämplade ut på 31,4. Året därpå följde Islanders upp med ett powerplay som gjorde mål på 31,1 procent av alla tillfällen. Senast någon var i närheten av dessa siffror var 1982-83 då Edmonton Oilers noterades för 29,3 procent - en siffra som Islanders för övrigt stod för under säsongen 1980-81. Förutom att Colorado i år ligger på en historiskt hög nivå är även Winnipeg Jets (29,3), Toronto Maple Leafs (28,2) och Tampa Bay Lightning (28,1) med och nosar på de historiskt högsta siffrorna någonsin.
Om vi däremot fortsätter hålla oss till nutid ser vi tydligt att trenden är på uppåtgående. Under 2015-16 gjorde ligans bästa powerplay (Anaheim Ducks) mål på 23,1 procent av alla sina chanser, 2016-17 var siffran 24,5 (Buffalo Sabres) och 2017-18 var den 26,2 (Pittsburgh Penguins). I år är vi på väg mot det bästa powerplay-året på länge och en av anledningarna bakom det stavas: fem-mot-tre.
Förra säsongen spelade lagen fem-mot-tre vid sammanlagt 257 tillfällen och gjorde totalt 71 mål (27,62 procent av alla tillfällen). Redan i år, efter 425 av 1271 grundseriematcher, har det lagen redan fått 92 tillfällen i spel med två man mer på banan. Av dem har de utnyttjat 29,37 procent (27 mål).

MTL-SJS: Upp i nättaket från Burns

Av detta kan man dra några hypotetiska slutsatser: Lagen är antingen mer slarviga när de redan har en man utvisad eller också har domarna blivit striktare mot regelöverträdelser i numerärt underläge. Eller både och.
Över de senaste åren har vi dessutom sett en utveckling i skott och skotteffektivitet. Under 2016-17 sköt lagen totalt 1730 skott i numerärt överläge vilket resulterade i 171 må (9,88 procents effektivitet). Det är visserligen en bättre effektivitet än förra säsongen då lagen gjorde 178 mål på 2253 skott (7,9%). Om lagen fortsätter i den här takten kommer antalet skott i powerplay att landa på 2479 skott under säsongen. Med 70 mål på 829 powerplay-skott än så länge ligger effektiviteten på 8,44%. Kombinationen kvalitet och kvantitet visar att det här är en medelväg som håller den skarpa utvecklingen i powerplay vid liv.
Mellan 2015-16 och 2016-17 skedde en minimal nedgång i lagens genomsnittliga powerplaytid per match: Från ett snitt på 5:00:24 minuter till 5:00:18 minuter. Den marginella skillnaden har knappast någon inverkan på spelet i powerplay och därför lämnar vi hundradelarna därhän. De behövs inte. För från 2016-17 och framåt har snittet ökat. Lagen snittade 5:06 minuter per match i powerplay under 2017-18 och i år är samma siffra 5:15 minuter.
Sammanfattningsvis kan man alltså säga att lagen är effektivare på de skott de tar, men de får också mer tid i powerplay. En utveckling så god som någon för alla inblandade. Överträdelser stävs, vilket ger ett renare spel.
Och publiken får fler mål.
Alla vinner på det.