Skip to main content

Lanny McDonald och kärleken till Stanley Cup

Den ömma kramen blev en av hockeyhistoriens ikoniska bilder

av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Writer

En bild säger mer än 1000 ord, och kan också vara värd mer än 1000 ord. Det gäller överallt, också i idrottsvärlden. Den tredje lördagen i varje månad gräver NHL.com/sv ner sig i arkivet och plockar för er fram de mest ikoniska bilderna från en lång hockeyhistoria. Med runt 1000 ord ger vi er bakgrund, förklaring och sammanhang till de bilder ni sett så många gånger. Idag: Lanny McDonald och hans cup.

Han kämpade länge för Stanley Cup.

Och när han väl vann den så ville han inte släppa den.

Lanny McDonald spelade 16 säsonger i National Hockey League mellan 1973 och 1989. I Toronto Maple Leafs, i Colorado Rockies och i Calgary Flames. 1986 var Calgary i final och nära cupen, men efter fem matcher fick McDonald se hur Montreal Canadiens lagkapten Bob Gainey höjde den över huvudet.

1988-89 skulle bli den då 35-årige McDonalds sista säsong. I sex matcher knäckte Calgary sina övermän från finalserien tre år tidigare, och mannen med ligans yvigaste valrossmustasch fick äntligen höja den buckla han arbetat för så länge.

- Man drömmer ju alltid om att få spela i en match som gör skillnad och att få spela i en Stanley Cup-final. Och att få göra ett mål i sin sista match och att få göra det i Montreal där inget lag någonsin vunnit cupen tidigare (genom att besegra Canadiens), att få vara en så stor del av allt och få fira på isen i Forum, det var väldigt specellt.

McDonald mindes också hur sportslig publiken i Montreal visade sig vara:
- Jag måste ge dem det. Montreals supportrar stannade och firade med oss för de hade ju aldrig upplevt att ett annat lag kom in och vann cupen i Forum. Jag tror att för dem var det så märkligt, att de faktiskt tyckte det var kul.

- Det var i alla fall roligt för oss, sade McDonald.

Den sjätte matchen, som skulle bli avgörande, spelades i Montreal Forum den 25 maj. I den täta finalserien hade lagen följts åt till 2-2 i matcher. Men den 23 maj hade Calgary tagit ledningen med 3-2 hemma i Saddledome, hemvist för den olympiska ishockeyn i Calgary 1988.

Den 25 maj kunde Calgary avgöra.

- Om man tittar igenom vår laguppställning, så hade vi många stora ledare. Det var killar som inte behövde snacka så mycket, har Lanny McDonald beskrivit laget. Doug Gilmour var inte särskilt högljudd och han tog ingen stor plats. Al MacInnis var samma typ av spelare. De visade hur vi skulle spela bara genom att gå ut och göra det själva.

- En kille som Håkan Loob var också en stor ledare. Han kom till jobbet varenda kväll. Han var inte så stor till växten, aggressiv eller fysisk, men han kom med något nytt. Man satte sig inte på honom, han brydde sig inte om de försökte köra över honom totalt. Nästa gång var han tillbaka i samma hörn igen. Och han var aldrig rädd att säga de saker som behövde sägas.

I den sjätte matchen hade Calgary alltså chansen att ta hem cupen. Montreal hade kniven mot strupen. Lanny McDonald gav Calgary ledningen med 2-1 drygt fyra minuter in på andra perioden, framspelad av Joe Nieuwendyk och Håkan Loob. Doug Gilmour slog i 4-2-pucken i tomt mål med en dryg minut kvar att spela.

Calgary Flames hade vunnit Stanley Cup för första gången i klubbens historia.

Och sällan har väl Stanley Cup-pokalen kramats så ömt som den där magiska kvällen i Montreal. Den kärleksfulla kramen uppfattade hockeyfotografernas hockeyfotograf Bruce Bennett. Han höjde kameran och fångade Lanny McDonalds ansikte, tätt, tätt intill bucklan. McDonalds hals är genomsvettig, och håret på bröstet krulligt och vått under det rödblonda skägget och den yviga mustaschen. McDonalds vita keps speglar sig i bucklan. Hans ögon är slutna. En fotograf kan aldrig fånga en tanke på bild, men Bruce Bennett har ändå lyckats. Lanny McDonalds ansiktsuttryck visar klart det han känner, just i det ögonblicket: "nu är du äntligen min. Jag har väntat så länge…".

Det är en kärleksfull omfamning.
Det är en man och hans cup.

Bruce Bennetts fotografi är en av de ikoniska bilderna ur NHL-historien och Stanley Cup-dito. Brooklynbon Bruce Bennett, 63 år, är en av de legendariska hockeyfotograferna. Han har jobbat med att fotografera hockey i mer än 40 år.

- Det finns inget bättre än att sitta på en hockeymatch och vara helt ensam med sina tankar, förklarar Bennett sitt brinnande intresse.

Bennetts kamera finns alltid med när något viktigt händer inom sporten och hans arkiv är omfattande: det är fantastiska räddningar, snygga mål, roliga gester i båset och tuffa kamper på isen.

Och så det där ömma ögonblicket när Lanny McDonald äntligen fick krama Stanley Cup. I en TSN-artikel 2015 berättar Bruce Bennett själv om bilden. Artikeln bär rubriken "Hockeyfotografernas Wayne Gretzky" och Bruce Bennett anser att fotot på McDonald med Stanley Cup är en av hans 250 bästa bilder - ett gott betyg åt den bilden eftersom Bennetts arkiv omfattar mer än två miljoner (!) hockeyfoton:

- Lanny McDonald satt precis framför mig. Och anledningen till det var att jag hade trängt mig fram genom folkmassan; det måste man i ett fullpackat omklädningsrum. Det brukar vara fullständigt kaos i de rummen. McDonald satt framför mig och vilade sitt huvud mot bucklan. Hans ögon var slutna. Jag knäppte några bilder. Men vet ni hur svårt det är att sälja en bild på en som blundar? Men här hade vi en som hade jobbat hela sin karriär, hela karriären, på att komma dit och nu hade hans dröm blivit verklighet, berättade Bruce Bennett om bilden och hur han tog den.

- Det säger en hel del om Stanley Cup också, och om vad spelarna måste gå igenom för att lyckas.
Målet i den sjätte matchen var Lanny McDonalds enda i playoffserien den säsongen. Men det spelade mindre roll: han hade vunnit Stanley Cup för första gången i en karriär som spände över långt över 20 år på elitnivå. Den nu 65-årige kanadensaren, från Hanna i Alberta, började karriären i Lethbridge Sugar Kings i juniorligan i Alberta, säsongen 1969-70. Han fortsatte till Medicine Hat Tigers i West Coast Hockey League

- där McDonald gjorde 139 poäng (62+77) på 66 matcher säsongen 1972-73 - innan han 20 år gammal kunde gå vidare till National Hockey League och Toronto Maple Leafs. Det blev sex och en halv säsonger i Maple Leafs, två fördelade på tre år i Colorado Rockies och sju och en halv i Calgary Flames, de sex sista som kapten för laget.

En hockeyresa på 1.117 matcher, 500 mål och 506 målgivande passningar i grundserien och ytterligare 117 matcher och 84 poäng (44+40) i slutspelet, på väg mot Lord Stanleys pokal.

 

[Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via @NHLsv]

 

Calgary Flames hade kommit till Montreal och till Forum med både sina egna och de traditionella problemen med den staden och den arenan: Forum var den tidens mest klassiska hockeyarena, en skrämmande realitet för många lag. Tre år tidigare hade Calgary Flames försökt vinna cupen i Montreal Forum. De hade misslyckats:

- Det fanns en mystik med Forum och med alla traditionerna… inte undra på att många blev skrämda av det. Man gick genom korridorerna och såg bilderna och tänkte 'herregud, det här är ju hockeyns vem är vem?', mindes Lanny McDonald.

I samband med ligans 100-årsfirande berättade McDonald för NHL.com om sina känslor den kvällen i Montreal som skulle bli historisk och med McDonald själv på en av hela hockeyhistoriens ikoniska bilder.

- Att det här kunde hända mig. Vi förlorade till Montreal 1986 och vi tänkte att vi får en ny chans nästa år. Men det tog oss tre år till att komma tillbaka, konstaterade Lanny McDonald. Och att till slut få vinna och att få göra det på isen i Forum… jag tänkte att 'nu räcker det för mig, tack så väldigt mycket'.

Så blev det också. Lanny McDonald lade skridskorna på hyllan. Nästan på dagen tre månader efter segern i Montreal Forum, och ett halvår efter att McDonald nått både 500 mål och 1000 matcher i NHL, offentliggjorde han att karriären var över.
Han avslutade på bästa sätt.

Och fortsatte lika bra.

1992 valdes Lanny McDonald in i Hockey Hall of Fame som den förste spelaren någonsin från Calgary Flames. Idag är McDonald ordförande för Hockey Hall of Fame. När han utsågs 2015, satte han ord till sina känslor precis som Bruce Bennett satte bild på dem 26 år tidigare.

- Det är en stor dag, det är ett stort ansvar, sade McDonald. Jag är stolt över att vara en del av det här. När jag ser mig omkring, känns det som om jag är hemma.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.