Alla var med kändes det som. Formatet den gången var Daniel Alfredsson och Zdeno Chara som kaptener och det var ju riktigt häftiga spelare att vara i sällskap med då. Jag var väl 18-19 år och Alfredsson var en av mina stora idoler under uppväxten. Flera av de andra killarna som var med då är fortfarande stjärnor i ligan, som Steven Stamkos, Alex Ovechkin och Sidney Crosby.
Läs också: [Landeskog om hockeyfesten: "Häftigt och hedrande"]
Sju år senare känner jag mig betydligt mer bekväm med min position i mitt lag Colorado, men också i ligan. Nu kan jag njuta av att hänga lite med de här killarna. Det ska bli kul med hela den här tillställningen.
Jag tror att planen är att jag ska dribbla mellan puckar imorgon på skills competition, vilket är samma gren jag körde när jag var med under min rookiesäsong. Den gången tog jag mig igenom hela utan att strula till det så förhoppningsvis kan jag göra samma imorgon. Det var lite förvånande att jag blev utvald till det men det blir skoj. Det är bara att köra.
Prickskyttet verkar kul, men så länge jag slipper att tävla i snabbaste skridskoåkare är jag nöjd. Delvis har jag inte fullt förtroende för min egen åkning, men att möta killar som Connor McDavid, Jack Eichel och MacKinnon… det hade inte varit roligt.
Jag är taggad för hela grejen, men också lite nervös. Det är väl normalt med tanke på att det är första gången jag är med "på riktigt", men det är svårt att förklara varför det är nervigt.
