Skip to main content

Landeskog flyger högt på Air Force Academy

Colorados lagkapten fick pröva sina vingar inför matchen i Stadium Series mot LA Kings

av Nicholas J. Cotsonika @cotsonika / Kolumnist för NHL.com

AIR FORCE ACADEMY, Colorado. -- Gabriel Landeskog är van vid att flyga fram som forward i Colorado Avalanche. Men att flyga en F-22? Ett ensitsigt stealthplan med dubbelmotor som kan gå två gånger snabbare än ljudet?

- Blir jag täppt i näsan?, frågar sig Landeskog.

- Jag vet inte, säger Matt Pulver, kadett vid U.S. Air Force Academy och kapten för akademins hockeylag.

Det är den 13 januari. Landeskog prövar på livet som flygkadett inför 2020 Navy Federal Credit Union NHL Stadium Series mellan Avalanche och Los Angeles Kings på Falcon Stadium den 15 februari.

Han bär en grön standarduniform för flygare, med namnbricka och gradbeteckningar. Han sitter i ett klassrum, 2H4 i Fairchild Hall, akademins huvudbyggnad.

Han kommer naturligtvis att flyga i en simulator, inte i ett riktigt plan. Men farten och det som händer i hans kropp blir detsamma: allt mäts i knop.

Han sätter på sig hörlurar för virtual reality-effekten och greppar kontrollerna. När han börjar lyfta undslipper han sig ett "ooh", ett "aah". Och ett skratt.

- Är det så här det känns?, frågar han.

- Yep, säger instruktören, överstelöjtnant Brian McKay. Det är bara när vi flyger på riktigt, som vi känner av G-kraften. Här nere känner man inte av den.

Landeskog flyger över Interstate 25. McKay ber Landeskog se till höger. Där är Pikes Peak. Där är Air Force Academy.
- Och där är stadion, säger McKay. Där till…

- Var?, frågar Landeskog.

- Rakt ner där.

Landeskog pekar som om allt fanns där, precis utanför cockpit. Just då förstår han hur det är att vara pilot och se ner på en fullsatt arena, med 1000-tals fanns på östra sidan Rampart Range i Rocky Mountains, Klippiga Bergen.

Mot eftermiddagen - efter att Landeskog också prövat på att sitta i ett riktigt plan, flugit i simulatorn, tränat med ett hockeylag och hoppat från en plattform tio meter upp och ner i en pool för att pröva på hur man överlever i vatten - börjar han förstå hur det är att vara kadett.
På det sättet blir matchen mer meningsfull.

Det blir inte bara ytterligare en grundseriematch. Inte bara ytterligare en match utomhus. Det blir den andra matchen utomhus på en militär akademi, efter 2018 NHL Stadium Series-matchen mellan Toronto Maple Leafs och Washington Capitals på U.S. Naval Academy's Navy-Marine Corps Memorial Stadium i Annapolis, Maryland.

Det kommer att bli ett speciellt event, med speciella människor.

- Det ska bli jättekul att få komma tillbaka, säger Landeskog.

* * * * *

Efter morgonträningen med Avalanche kör Landeskog utmed I-25 till Colorado Springs, ungefär 13 mil söder om Denver. Om han bara kunde flyga.
När han anländer till akademin går han raka vägen till 557th Flying Training Squadron. Inte alla kadetter vill bli piloter, men de som vill börjar där. De lär sig grunderna och flyger upp till 14 gånger i en T-53:a, ett tvåsitsigt propellerplan med en sex-cylindrig motor.

- Vi börjar här innan vi stoppar in dem i ett jetplan med utskjutningsutrustning, säger major Art Dulin, pilotinstruktör som blev ett Avalanchefan när han gick på akademin 2000-04.

- Sådant får de senare.

Om Landeskog vore en riktig kadett, skulle han fått vara med om en massinstruktion om flygförhållandena, fått sitta ner med sin lärare och gå över vad uppdraget går ut på, och sedan gå till staben för ytterligare en genomgång. Han skulle fått nycklarna och gått ut till planet. Tagit plats i stolen till vänster; läraren sitter till höger med sina egna kontroller. De skulle flugit i 90 minuter och övat olika manövrer.

 

[Läs också: Power Rank 18: Lightning klättrar upp i topp]

 

Men Landeskog är ju inte kadett, vilket framstår tydligt när han dyker upp i sin flygaruniform.

- Ready to rock, säger han och ser cool ut med uppfälld krage.

- Först gör vi det här, säger Dulin och fixar till kragen på Landeskogs uniform. Så där, ja. Nu ser det snyggt ut.

- Jag lär mig.

Det blåser för mycket för att gå upp i dag. Så Landeskog går till hangaren och sitter i en T-53:a med Pulver som har flugit nio eller tio gånger med det planet. Pulver visar styrspaken, gasen och bränslereglaget. Han förklarar hur man bestämmer höjden. Och hur man tänker, vilken attityd man ska ha.
Efter tag känner sig Landeskog bekväm. Han testar styrspaken, känner efter och kollar upp vilka effekter det han gör åstadkommer.

- Åh, får jag leka med de här?, frågar han. Jag var lite tveksam till det. Men, kan jag dra ner den här?

- Yeah, säger Pulver. Ser du där bak. De rör sig rätt.

- Åh, skrattar Landeskog. Så det där tar ner farten på planet?

- Tar ner… nej, nej, inte alls.

- Men vad händer då?

- Det vänder planet.

Det verkar som om Landeskog är bättre som passagerare än pilot på planet när Avs' flyger till bortamatcherna.

- Yeah man, säger Landeskog. Det här är så främmande för mig. Jag sitter längst bak i planet. Jag spelar kort. Det är vad jag gör. Kanske ser en film eller något.

* * * * *

Landeskog och Pulver klättrar ur planet och går över norra startbanan, mot kadetternas område, campus.

Akademin svor in de första kadetterna 1955, flyttade hit 1958 och den första klassen tog examen 1959. Det är en stor och vacker plats, närmare 75.000 kvadratmeter och drygt 2.200 meter över havet, där bergen börjar plana ut mot slätterna nedanför. Byggnaderna på campus är moderna, byggda på ett sätt som påminner om var de finns.

Landeskog och Pulver talar om livet som kadett. De hinner inte gå igenom allt, men hur kadetterna kombinerar studierna på akademin med militär träning och idrott, allt medan de lever efter en särskild hederskod. Men lite får Landeskog veta: inga mustascher. Inga händer i fickorna. Dörren till ditt rum ska aldrig låsas - rummet ska kunna inspekteras när som helst.

- De har ett tufft schema och det är ganska hårt, säger Landeskog. Det är mycket disciplin och hårt arbete.

Landeskog och Pulver anländer till simulatorn och McKay möter upp. Han tog examen år 2000 och är nu ansvarig för flygprogrammen. Simulatorn har varit i bruk i 18 månader. Varje kadett måste ta en kurs i flygandets grunder; där avgörs om han eller hon ska bli pilot.

McKay, ett fan till St. Louis Blues och ungdomcoach, jämför med utvecklingsmodellen inom den amerikanska ungdomshockeyn. Här lär man sig flyga, där lär man sig spela. Man river murar, man visar vad det handlar om och försöker få det att vara roligt. Människor förstår vad det handlar om och uppskattar det.

- Det första man lär sig är att åka skridskor. Och då måste man ju ut på isen. Du kommer att ramla första gången, säger McKay. Ingen kan flyga första gången. Många kraschar i simulatorn, och det är okej. Det är därför vi har en simulator.

- Vi lär dem att flyga rakt och på rätt höjd. Det låter enkelt, men det är precis som att lära folk att stå på skridskor. Det är lätt när man kan det, men att lära sig det är en utmaning.

Till en början tittar Landeskog på alla knappar och kontroller i F-22:an.
- Vad är det här för knappar?, frågar han.

- Bry dig inte om dem, säger McKay. De påverkar inte det som händer i simulatorn. Vi har ju inga vapen eller missiler.
Tack för det.

Landeskog zoomar in. Han är som ett barn som skjuter en stol framför sig på isen. Men han faller inte.
- Hur har jag klarat mig hittills?, frågar han.

- Bra så långt, eller hur?, svarar McKay. Du har ju inte kraschat, så det är bra.

Landeskog drar spaken mot sig, gör en loop, kommer ur den i 700 knop i timmen och säger något om hur täppt i näsan han skulle bli om det vore på riktigt. Han låter som ett barn som spelar videospel.

Han inser att det inte är ett videospel.

- Det här är läskigt. Riktigt läskiga grejer, säger han.

- Men kul, säger McKay.

- Ja. Kul.

Landeskog får veta att kadetterna flyger i simulatorn ungefär 50 minuter varje gång.

- Femtio?, frågar han.

- Ja, säger McKay.

- Åhhh, jag skulle behövt ha ta Dramamine (medicin mot täppt näsa) om jag hade gjort det.

När Landeskog ska landa, gör han det inte med nosen mot marken. Men låt oss ändå säga att det är svårare att landa än vad man tror. Ungefär som att göra en stoppsladd första gången man åker skridskor. McKay tröstar. Han förklarar att kadetterna vanligtvis behöver 40 försök under fyra flygturer, innan de kan göra sin första landning i en T-53:a.

- Wow, säger Landeskog. Jag har ingen aning hur man gör för att få ner planet på rätt sätt.

* * * * *

Landeskog känner sig mer hemma på isden på Cadet Ice Arena, en rink med plats för 2.502 personer på läktaren. Den finns i Cadet Field House sports complex. Han har åkt här förut, när Avalanche spelade en internmatch under hans rookiesäsong 2011-12. På vägen in möter Landeskog några unga fans i Avalanchetröjor.

Flygvapnet har inte bara hockey för män, de har ett bra program för alla. Trots att det är svårt att hitta spelare - amerikanska medborgare som klarar att vara kadetter, bra på hockey och villiga att binda sig till militären i minst fem år - så har Falcons gått till NCAA-turneringen sju gånger de senaste 13 åren och till kvartsfinal med de bästa lagen tre gånger.

- De utsätter sig för militär träning, för ett rigoröst utbildningsprogram i toppklass och för hård träning på hög nivå, säger generallöjtnant Jay Silveria, som tog examen 1985 och som nu är pilot och övervakar utbildningen.

- Man blir imponerad av dem.

Frank Serratore, som har tränat flygvapenfolket sedan 1997, ser Stadium Series på akademin som en fantastisk händelse. Air Force-laget möter lokalrivalen Colorado College på samma is på Falcon Stadium den 17 februari.

- Det här är större än bara hockey, säger Serratore. Det är en möjlighet att visa upp Air Force Academy och staden Colorado Springs. Det är jättestort för staden.

Landeskog tar av sin flygaruniform och byter om med spelarna. Han sätter på sig värmningsbyxorna och tar sin Air Forcetröja med nr. 92 från skåpet. Stockholmaren Landeskog är 27 år gammal. Han är numera en svensk-amerikan som smälter in väl bland kadetterna i 20-årsåldern. Han frågar dem om deras liv. De frågar om hans.

- Det är ju inte varje dag man får in en superstjärna, säger Pulver. Grabbarna vill se hur han gör, hur han tejpar klubban, knyter grillorna, och allt så'nt. Det är fantastiskt, tycker jag. Jag vet att killarna verkligen gillar det här.

- Han gick runt och skakade hand med alla. Vilken otrolig kille han är.

På grund av NCAA:s regler får Landeskog inte träna med laget. Så han gör några svängar, skjuter några puckar med spelarna före träningen, och ser sedan träningen från båset innan han måste gå. Han signerar en klubba. Han lämnar den och handskarna i Pulvers skåp. Det ska bli en överraskning.
- Det var otroligt kul att ha honom här, säger Pulver. Förhoppningsvis lärde han sig lite om vad vi gör, och då kanske matchen betyder mer för honom.

* * * * *

Landeskog leds genom idrottsmännens utrymmen. Det är sent på eftermiddagen. Runt omkring håller kadetterna på med alla möjliga sporter. Alla kadetter tävlar på hög nivå.

- Det finns inga undantag, säger Silveria. Alla är idrottsmän. Alla måste klara de fysiska testerna för att få gå kurserna. Alla måste klara testerna för att få börja här och ta examen härifrån. Alla är idrottsmän eftersom vi tror på att tävling bygger upp, när du pressar dig själv, i lagarbetet och när du vågar vara modig.

Varje kadett går igenom en kurs där han eller hon lär sig överleva i vattnet. Kursen inleds med ett hopp från en trampolin på tio, sju och en halv eller fem meters höjd i poolen på Cadet Natatorium. Ju högre trampolin, desto högre poäng.

 

[Följ oss på Facebook och Twitter för ytterligare exklusivt material och NHL-nyheter!]

 

Landeskog byter om till kortbyxor. Han klättrar upp till tio-metersnivån. Omkring honom värmer andra idrottare upp. Nedanför honom simmar de. Han tittar ner.

Det är långt ner.

Det här är inte virtual reality. Det är inte en simulering. Det här är verkligheten. Men han hoppar, armar och ben flaxar och han landar i vattnet med ett plask.

Han överlever.

- Först såg det väldigt högt ut, säger Landeskog. Och när man sedan tittar ner över kanten, så ser det ju ändå högre ut. Och jag sa: "nej. Jag räknar ner från tre, och sedan hoppar jag". Och när jag väl var i luften, så var det ju försent att ångra sig.

- Det var väl inte det vackraste hoppet kanske, men jag gjorde det i alla fall.

Det var lite av examen för honom.

Han får ett hedersbetyg, ett avsked med goda vitsord. Han lämnar in flyguniformen, men behåller brickor och beteckningar som souvenirer. Han kommer att minnas den här erfarenheten med Silveria, McKay, Dulin, Pulver och andra. Liksom matchen mot Kings på Falcon Stadium.

- Det har varit roligt att ha fått vara kadett under en dag, säger Landeskog. Riktigt roligt. Jag ser fram emot att få komma tillbaka och träffa alla igen, när det är dags för utomhusmatchen.

LÄS MER

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.