Skip to main content

Kane räddade Blackhawks' säsong med stort mål

av Amalie Benjamin / NHL.com

ST. LOUIS – Han tystade hemmapubliken och fick de få utspridda bortafansen i Scottrade Center att jubla. Patrick Kane var Patrick Kane när han tog skottet, när han snappade upp sin egen retur och rundade målet och när han såg det vidöppna målet och sopade in pucken.

Klockan hade passerat midnatt och den tickade. Den tickade för läggningstider och den tickade för Chicago Blackhawks.

Då dök han upp, gjorde mål och sträckte näven i skyn. Meddelandet till St Louis var klart: Alla planer på fest och förhoppningar om att äntligen kunna avancera till den andra rundan fick vänta, åtminstone till lördag. Klockan stod på 3:07 i den andra övertidsperioden och Patrick Kane avgjorde matchen. Chicagos fjärde mål och 4-3-segern var ett faktum. Målet höll Chicago kvar i serien.

När allt kommer kring fanns det en gräns för hur länge Kane kunde hållas i schack. Det fanns en gräns för länge Blues kunde stå emot det fenomen som tagit hela ligan med storm under säsongen. Den dynamiske forwarden gjorde 106 poäng (varav 46 mål) under grundserien. Så, trodde verkligen någon att Chicagos säsong skulle sluta med att han gick mållös i slutspelet?

Nej, precis. Det vore ett dumt antagande.

Det krävde att han spenderade 31:16 på isen under torsdagkvällen för att han äntligen skulle göra det där målet, efter att bland annat ha missat en spin-o-rama-fint och gått mållös under de fyra första matcherna i serien. Men när det väl kom tajmade han det väl. Det är vad han gör.

"Han är en clutch player" sa Blackhawkstränare Joel Quenneville. "Han är en fantastisk spelare. Det är inte många spelare som kan göra vad han gör och vad han gjorde därute idag. Några av hans snurrfinter var farliga och han hängde i bakom mål [när han avgjorde matchen], Så självklart är beröm på sin plats. Han är speciell och han är speciell när all står på spel."

Han räddade säsongen till slut. Han räddade Blackhawks. Han förlängde matchserien, till och med när hans lag hade släppt en tvåmålsledning i den tredje perioden och när Blues hade pressat på under första övertidsperioden. Han jobbade och han kämpade. Och han gjorde mål.

Han har gjort det förr. Det var Kanes femte övertidsmål i slutspelet och hans elfte matchvinnande mål i Stanley Cup-sammanhang. Det var ett stort ögonblick för en stor spelare som inte hade bidragit med mycket till Chicago Blackhawks under de första fyra matcherna.

"Jag har spelat i många övertidsperioder med det här laget. Vi har haft många långa slutspel och ibland levererar du när möjligheten dyker upp." sa Kane själv. "Och ibland har du lite tur också. Tidigare har det känts som att mentaliten har varit 'Vems tur är det nu'"

"Det kan nog sägas om den här serien också" fortsatte han. "Det var tydligen min tur att göra det lilla extra ikväll. Jag har fått vänta lite längre än vad som var tänkt men det känns bra. Det håller oss kvar i serien. Nu ska vi spela sjätte matchen hemma. Det ska bli kul!"

Innan match 5 var det de tippade målskyttarna som fortfarande stod nollade. Men för att vara lite rättvis hade faktiskt Patrick Kane samlat ihop fem assistpoäng på de fyra första matcherna. Med det i åtanke gjorde Joel Quenneville något han brukar göra i svåra situationer: Han parade ihop Patrick Kane med Jonathan Toews.

Han visste att han skulle behöva dem. Han hade rätt.

"Man kan inte hålla honom borta från målet för länge. Man kan inte stoppa honom från att göra mål." sa backen Niklas Hjalmarsson. "Han hittar alltid ett sätt till slut. Han älskar att ha pucken, speciellt när det vankas övertid. Det är en av anledningarna till våra tidigare framgångar. Vi har haft spelare som älskar att spela övertid, som gillar att ha pucken och som gillar att göra de stora målen. Han är den av de spelarna."

De behövde den gamla vanliga Kane den här matchen. De behövde sin Art Ross Trophy-vinnare för att rädda säsongen, som Duncan Keith sa.

Och det var precis vad han gjorde.

Men trots att det var väntat – det var på tiden, trots allt – var inte Kane nöjd med sin insats fram till målet. Han tyckte själv inte att han var tillräckligt bra under ordinarie matchtid eller under första övertidsperioden – en tidsperiod under vilken Chicago tog ledningen, tappade den, skaffade sig en tvåmålsledning och tappade även den. Han hjälpte inte till. Han var inte bra nog.

"Det var en sådan situation när jag intalar mig själv att spela med självförtroende och inför den femte perioden sa jag åt mig själv att gå ut och skapa lite chanser." sa Kane. "Det lyckades jag göra några gånger. Lyckligtvis studsade pucken min väg."

Ja, kanske var det tur. Kanske kom Chicago Blackhawks undan med blotta förskräckelsen.

Eller så var det helt enkelt dags. Kanske var det bara Patrick Kanes ögonblick.

Och han tog till vara på det.

Se mer