Jaromir Jagrs målpass tog honom förbi Messier

Jaromir Jagr är historisk. Hans passning till Alexander Barkov, 13.20 in på tredje perioden i Florida Panthers förlustmatch mot Boston Bruins.
1.888 poäng innebär att Jagr nu passerat Mark Messier i alla tiders poängliga i the National Hockey League. Messier har 1.887 poäng och Jagr har nu bara en spelare framför sig i statistiken: Wayne Gretzky. På 2.857 poäng.

Omöjligt att nå.
Vilket den så erfarne Jaromir Jagr naturligtvis inser:
- För mig känns det som att jag är nummer ett, sade Jagr nyligen. Jag räknar inte Wayne Gretzky. Han är från en annan planet. Ingenting av det han gjorde går att slå, allt är oslagbart.
Kanske är Jaromir Jagr också från en annan planet. För medan den snart 45-årige anfallaren från Kladno i dåvarande Tjeckoslovakien bytt frisyr som andra byter skjorta, så har hans förmåga att hålla sig framme när det hettar till vid motståndarnas mål aldrig förändrats.
Jag har träffat Jagr vid många, många tillfällen och jag har sett många olika frisyrer, många på temat "hockeyfrilla", men jag har också alltid träffat en ödmjuk och sansad person som aldrig framhävt sig själv.
Första gången jag träffade och intervjuade Jaromir Jagr var under VM-turneringen i Bern 1990. Jagr var 18 år och senare under sommaren skulle han bli draftad i första rundan, som femte spelare totalt, av Pittsburgh Penguins. Men redan före draften stod det klart att Jagr skulle lämna sin tjeckiska klubb för spel i NHL direkt.

Han berättade att han skulle sakna sin mamma och i den artikel jag skrev konstaterade jag att en sak han inte behövde tänka på att ta med sig till Nordamerika var en rakapparat - skäggväxten på den Jagrska hakan var utomordentligt klen och han gjorde ett närmast bortkommet intryck.
Jagr kom till vår intervju med två kompisar från HC Kladno i den tjeckoslovakiska ligan. Robert Reichel och Robert Holik (Bobby Holik). En trio som spelat ihop i JVM tidigare och nu spelade VM-tillsammans. Innan de också tillsammans försvann till NHL. Reichel slutade 2004. Holik 2009.
Jaromir Jagr spelar vidare.
Han är inne på sin 29:e säsong på toppnivå.
Så verkligheten visade att Jaromir Jagr var långt ifrån så bortkommen som jag trodde då. Och 26 år efter den där intervjun med kaffe och bulle i Bern är Jagr historisk - och den numera gråsprängda skäggväxten är det inte heller något fel på. Eller styrkan. Från det att Jagr kom till Penguins 1990 har han aldrig missat mer än 19 matcher under en säsong.
1.888 poäng, fördelade på 755 mål och 1.133 målgivande passningar under 1.633 matcher är ytterligare ett bevis på att Jagr trotsat tiden. Han fyller trots allt 45 i mitten av februari.
- Jag tror att jag kan spela tills jag är 50, sade Jagr i en intervju tidigare i år. Inte i NHL, men någonstans. Om du är frisk så är det bara upp till dig själv. Det handlar inte om ålder, det handlar om viljestyrkan att vilja göra det. Om attityd, säger Jagr själv.
Och förnekar att ålder måste vara ett hinder:
- Jag har blivit gammal. Jag orkar inte så mycket... det där är inte sant, det är bara en ursäkt. Så länge du är frisk kan du göra vad som helst. Man måste kämpa för att kunna göra det och ger man upp, då är det kört, menar Jagr.
Som inför säsongen främst riktade in sig på just styrketräning - hårda pass under tidiga morgnar och sena kvällar och den där extra halvtimmen på is när lagkamraterna redan gått av.
- Styrkan, den förlorar du inte. Farten försvinner och det går snabbt. All fart, i händerna, i benen, i kroppen, konstaterar Jagr. Om ditt spel är helt beroende på fart och du hamnar ett steg efter eller ett halvt, då är du inte längre samma spelare. Men mitt sätt att spela hockey på har aldrig handlat mest om fart, utan om styrkan och om händerna. Och där försvinner ingenting.
Och när Jagr hyllades för sin historiska poäng under matchen mot Boston, visade han återigen varför han är en så stor hockeyspelare: Jagr trampade otåligt medan intervjuades på isen och fick ta emot en gyllene hockeyklubba med 6.40 kvar av matchen. Han gillade inte att Panthers bröt matchen när hans lag bara hade ett mål att ta igen.

• Ni känner mig. Om matchen inte går rätt väg är det ju inget jag bara kan släppa och lägga bakom mig. Jag känner mig alltid ansvarig för hur laget presterar så det är inte lätt för mig att prata om vad jag uppnått. Jag skulle hellre önskat att jag inte hade gjort någon poäng alls och att vi vunnit matchen, sade Jagr till NHL.coms Nicholas J Cotsonika efter matchen.
  - Jag bryr mig alltid om laget och jag lägger alltid skulden på mig själv om det går dåligt för laget.
  Och kom så in på sin framtid:
  - Jag jämför alltid med det verkliga livet. Några dör vid 60 års ålder, andra vid 100. Det betyder ju inte att när du är 70, så vill du inte leva längre. Det är samma sak med hockeyspelare: några har mer tur än andra. Några kan spela till 40. Andra slutar vara bra vid 30. Om jag har fått gåvan och har möjligheten att göra det, så vill jag spela så länge som möjligt.
  Uppenbarligen har vi inte sett det sista av Jaromir Jagr.