Skip to main content

Howe gillade att vara "Mr. Hockey"

av Nicholas Cotsonika / NHL.com

Gordie Howe var mer än en av största spelare i NHL:s historia. Han var "Mr. Hockey".

Han var en ambassadör för sporten, en folkets man. Väldigt många av oss har historier oavsett om vi är familj, vänner, fiender eller fans. Det kan vara från den gången vi träffade honom vid en match, en autografsignering eller välgörenhetsgala. Eller när han berättade ett skämt, skakade hand, poserade för en bild eller slängde upp en armbåge i matchens sista sekunder.

Även när han kämpade med sin hälsa under sina sista månader älskade han att vara ute i offentligt. Hans son, Murray, en radiolog i Ohio, tog gärna honom till parken, affären eller Zoo. Han tog honom till ett sista välgörenhetsprojekt i utkanten av Detroit och en sista Red Wings match. Gordie kallade det för sin bästa medicin.

– Han älskar att vara Mr. Hockey. Han älskar att göra någons dag, sa Murray till mig i oktober.

Gordie Howe avled under fredagen 88 år gammal men arvet som "Mr. Hockey" kommer leva kvar i rekordböckerna och bland alla de fotografier och historier som finns med honom. Han var en ikon som huggits ut i hockeyns Mount Rushmore, men han upplevdes aldrig som en. Han var tuff och elak på isen men varm och vänlig utanför.

Hans uppväxtort formade honom som spelare och människa. Han föddes i Floral, Saskatchewan och växte upp i Saskatoon under den stora depressionen som sjätte av nio barn. Han lärde sig att åka skridskor på isiga vägar och naturisar, han byggde sina benmuskler genom att bära hinkar med vatten till huset som saknade rinnande vatten och sina armar genom att bära tunga cementsäckar på arbetet.

Hans prestationer var legendariska. Han spelade sin första NHL-match som 18-åring och sin sista som 52-åring. Däremellan gjorde han 801 mål och 1850 poäng i NHL plus 174 mål och 508 poäng i World Hockey Association (WHL). Han vann både Art Ross Trophy som ligans poängkung och Hart Trophy som ligans mest värdefullaste spelare sex gånger. Han vann Stanley Cup fyra gånger.

Bobby Hull var 10 år när han såg Howe för första gången. Det var 1949 och Bobby väntade med sina föräldrar i snöslasket utanför Maple Leaf Gardens för att kunna springa genom biljettsnurran och ta en plats vid sargkanten. Mot slutet av den första perioden vickade Howe på handlederna och tvingade Al Rollins i Torontos kasse att hämta ut pucken från nätet bakom sig.

Robert Hull, Bobbys pappa, sa till Bobby. "När du kan skjuta pucken på det sättet kan du spela i den här ligan"

Efter matchen fick Bobby Howes autograf på ett av sin pappas cigarettpaket.

"Min inspiration", kallade Hull en gång honom.

Wayne Gretzky var 11 när han träffade Howe. Det var 1972 och han besökte Howe på ett hotell för en bankett den kvällen. En fotograf på en tidning från Gretzkys hemstad i Ontario bad om en bild. Howe tog en klubba och satte bladet runt Gretzkys nacke. Det blev en klassiker och den bild som Gretzky blivit bedd att signera flest gånger under åren.

– Han var snällare, bättre och större än vad jag föreställt mig innan jag träffade honom. Varje gång jag ser eller signerar bilden väcks ett stort minne hos mig, säger Gretzky som blev "The Great One" och hans nummer 99 blev en hyllning till Howes 9.

– Han är, han var och kommer alltid vara den största, har Gretzky sagt.

Howe hade det inflytandet på många människor oavsett om de spelade i NHL eller drömde om det och det fortsatte lång tid efter att han lagt av. Howe tjänade aldrig de pengarna spelarna gör idag. Han hade för låg lön under stora delar av sin karriär även i relation till sin tidsepok. Efter sin karriär gjorde han insatser för olika insamlingsgalor och under resten av tiden hade han bara roligt med att vara sig själv.

För inte så länge sedan bad jag fans att skicka deras Gordie-historier. Jag fick många brev och Detroit Free Press publicerade en del. Om vi bara hade kunnat berätta alla.

Tim Jordan från Glastonbury, minns att han stod i en hiss med Howe när han var 15 eller 16. Hans bror var målvakt i ett event med Howes barnbarn. Howe tittade på Tims bror och skrockade: "Om mitt barnbarn inte gör mål på dig ikväll kommer du få veta vad som gjorde mig känd", sa Howe och pekade på sin armbåge med ett leende.

Kevin Wojtaszek minns att han träffade Howe och hans fru, Colleen på en restaurang i en förort till Detroit. Han väntade tills att de hade ätit färdigt innan han gick fram och presenterade sig själv. Howe presenterade sig och tog sig till och med tid att småprata lite. "Du vet hur de säger att man inte ska träffa sina idoler för att det förstör din bild av dem. Så var det inte den här gången", skrev Wojtaszek.

Mark Burns från Atlanta minns att hans pappa tog med honom för att se Howe på en invigning av ett shoppingcenter i Chicago. På grund av trafiken tog det dem över två och en halv timme att ta sig dit. De stannade på parkeringsplatsen precis när signeringen höll på att ta slut och Howe var på väg från centret. Marks pappa sa något om säkerhetsvakter. "Plötsligt blir jag upplockad av Howe och hans fru och fick ta en bild med dem", skriver Burns.

Mary Beth Busto från Royal Oak i Michigan minns att hon var på väg för att äta på Chuck Joseph’s Place for Steak, ett populärt ställe för många efter matcherna. Ryktet om att Howe hade ett eget litet sällskap i ett privat rum spreds snabbt. När Gordie och hans söner kom till restaurangen stod gästerna och jublade. Howe gick till sitt rum och försvann men några minuter senare kom han tillbaka men en öl i handen och minglade med gästerna. "Han kunde lätt ha gömt sig och inte visat sig igen, men sådan var inte Gordie, skriver Busto.

Det var det som gjorde honom till "Mr. Hockey".

Se mer