Skip to main content

Gammal NHL-vidskepelse ingenting för Penguins

av Janne Bengtsson / NHL.com

Det finns en urgammal tradition i NHL, eller en vidskepelse kanske man hellre ska kalla det. Det är den att de spelare som rör vid den pokal som delas ut efter segern i Western respektive Eastern Conference, förlorar finalen om Stanley Cup.

Med medan Sharks spelare höll sig på behörigt avstånd från the Clarence Campbell Bowl, priset till segrarna i väst, struntade Pittsburghs spelare högaktningsfullt i all gammal vidskepelse och lyfte och skickade Prince of Wales Trophy vidare mellan spelarna i laget.

Pokalvidskepelsen är ju just det: en vidskepelse.

Och det råder andra regler i Pittsburgh Penguins.

- Man ser ju lag som inte rör pokalen, men när vi rört den så har det ju gått bra för oss, så vi har fortsatt med det, säger lagkaptenen Sidney Crosby.

Och då ska man ha klart för sig att Sidney Crosby är en av ligans mest vidskepliga spelare med tics som att han inte träffar sin mamma och sin syster under matchdagar och att han måste sitta på en speciell sida på presskonferenserna efter slutspelsmatcherna. Efter att Pens slagit ut Tampa Bay Lightning i den sjunde och avgörande matchen i finalen i Eastern Conference på torsdagskvällen, utbröt viss förvirring när Crosby började organisera om presskonferensbordet och flyttade målvakten Matt Murray från den plats där han satt sig.

Men myten om pokal-förbannelsen bröts redan 1995, enligt sajten Bleacher Report. Det var då spelarna i New Jersey Devils, nyblivna mästare i öst, skickade pokalen mellan sig - innan laget besegrade Detroit Red Wings i fyra raka matcher. Året efter: Joe Sakic i Colorado Avalanche lyfte bucklan högt över huvudet - och sedan tvålade Av's till Florida Panthers, fyra raka, i finalen.

Efter det finns det massor av exempel på lag som struntat i vidskepelsen, lyft bucklan - och vunnit finalen. Pittsburgh Penguins nästa?

- Ja, det har ju gått bra när vi lyft pokalen tidigare, säger Sidney Crosby till USA Today och påminner om att 2008 höll sig Pens spelare borta från bucklan innan de förlorade finalen mot Detroit.

2009 däremot lyfte de bucklan innan de besegrade Detroit i Stanley Cup-finalen.

Nu är det dags igen. Pittsburgh Penguins inleder Stanley Cup-finalen mot San Jose Sharks på hemmais på måndag (matchstart kl 02.00 på tisdagsmorgonen, svensk tid).

Men hur kom de egentligen dit?

Hur kunde det Pittsburgh Penguins som var så uträknat en bra bit in i serien, vända på allt och nu ha tagit sig hela vägen till finalen om Stanley Cup? Hur kunde den så hårt kritiserade Sidney Crosby bli den ledare i laget han är nu?

Några tillbakablickar: Pittsburgh började med att förlora de tre första matcherna i serien. I december låg Pens fortfarande på den nedre halvan av liga-tabellen. Pens säsong såg ut att bli ett misslyckande.

Känslorna svallade höga: Evgeni Malkin trotsade pessimisterna och deklarerade att han fortfarande trodde på slutspel. Sidney Crosby sade sig vara less på tränaren Mike Johnstons sätt att sköta och matcha laget. Crosby själv fick ta emot en flod av kritik för sin egen insats: den givne poängmaskinen gick mål- och poänglös från de nio av de elva första matcherna. I mitten av december, till och matchen på hemmais mot Los Angeles Kings den 11 december, hade Crosby på 28 spelade matcher gjort med Crosby-mått mätt mediokra 19 poäng (6 mål/13 assister). Pittsburgh låg i mitten av totaltabellen med 33 poäng och matchserien 15-10-3.

Så kom den 12 december: Ut försvann tränaren Mike Johnston. In kom Mike Sullivan.

Och uppåt gick det för Penguins.

Liksom för Sidney Crosby: när grundserien summerades kunde Sidney Crosby räkna in 85 poäng (36/49) på 80 matcher. Och Pittsburgh, som tagit 33 poäng på 28 matcher, samlade in 71 poäng på de återstående 54 matcherna för 104 poäng totalt, efter bara Washington Capitals (120 poäng) i Eastern Conference.

Crosby hyllar Sullivan som mannen som ändrade riktning på Pens:

- Precis före tränarbytet kände jag att jag började spela bättre, att jag började få ihop det. Det där är ju inget som sker över en natt. Det tar tid men jag kände att jag var på rätt väg, säger Crosby. Naturligtvis är det så att när ett lag byter tränare, så inser alla att vi måste titta i backspegeln och spela bättre. För mig var det samma sak. Så som grupp har vi blivit mycket bättre (efter tränarbytet) för när individerna blir bättre, blir ju hela gruppen det.

Och alla som sett Pittsburgh under säsongen kan intyga att Crosby blivit en helt annat spelare efter tränarbytet i december.

- Alla tränare har sina egna grejor, men för Sullivan är nyckelordet "ansvar". Det finns inget litet och inget stort, allt är viktigt. Han är enormt detaljerad när det handlar om att ta ansvar, en sådan sak som att alla ska komma i tid. Han lägger stor vikt vid sådana saker och det är viktigt för den disciplinen har hjälpt oss.

Och ska, hoppas Penguins många fans, hjälpa laget också till Stanley Cup.

Se mer