Vem bär ansvaret för en klubbs resultat?

Välkommen till Fredagspanelen. En artikelserie där NHL/sv's skribenter en gång i veckan bjuder på sina tankar och diskuterar några av de hetaste eller mest aktuella frågeställningarna från världens bästa hockeyliga, NHL. Den här veckan om ansvaret bakom en klubbs framgångar…

Tålamodet verkar vara kortare hos NHL-klubbarna den här säsongen. Bara under den här hösten har fyra tränare fått sparken från sina klubbar, en ökning med... fyra (!) jämfört med säsongen 2017-18. John Stevens fick lämna Los Angeles Kings, Joel Quenneville Chicago Blackhawks, Todd McLellan Edmonton Oilers och Mike Yeo St. Louis Blues. Dessutom har Ron Hextall fått lämna tjänsten som general manager för Philadelphia Flyers.
Samtliga har gått gå från sina poster på grund av bristfälliga resultat. Med andra ord var det de som fick bära det yttersta ansvaret för sina klubbars misslyckande.
I den här veckans fredagspanel diskuterar Peter Ekholm, Uffe Bodin och Peter Sibner vem som egentligen bär ansvaret för en klubbs resultat.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Peter Ekholm - Korrespondent NHL.com/sv
Finns det ens en enda person som ensam kan ta på sig ansvar för att en organisation ska lyckas? Tveksamt. Framgång kommer enligt min erfarenhet främst genom hårt arbete mot ett gemensamt mål. Det gäller från ägare ner till materialförvaltare. Det är många småsaker som ska klaffa. Kaffet ska vara gott i omklädningsrummet, lagets stora stjärnor ska vara ledande dag ut och dag in och tränaren ska få alla 22 man i truppen att spela på sin högsta nivå i så många matcher som möjligt.
Det är ett dagligt maskineri som väldigt sällan har råd att hacka.
Därför ser jag det inte som att en enskild individ kan styra en klubbs framgång. Däremot finns det en individ som kan påverka allt det jag nämnt ovan - General Managern.
Även om en GM omöjligt kan styra ett helt lags dagsform är det han som sätter förutsättningarna. Det är han som anställer en coach anpassat till spelarmaterialet, som han dessutom tagit fram. Det är general managern som tar beslut om klubbens framtid i och med draftvalen och det är han som får ta de ibland tuffa och avgörande besluten när saker och ting inte går som de ska. (om det nu som i Flyers fall inte är GM själv som ryker).
Läs också: [Fyra tränare sparkade på bara två veckor]
I år har vi sett Edmonton Oilers Peter Chiarelli göra sig av med Coach Todd McLellan och ta in Ken Hitchcock, även om Chiarelli själv fått utstå en hel del kritik. Den har han fått för vilka spelare han första draftat men sedan också skeppat iväg via trejder (Jordan Eberle, Taylor Hall).
Chiarelli valde den vanligaste lösningen - att sparka tränaren. Han påverkade därmed lagets förutsättningar för att lyckas, men det behöver inte innebära att Edmonton kommer lyckas. Det är upp till hela organisationen att se till.
Eller vad tror du, Uffe? Skulle till exempel en enskild spelare kunna vara helt avgörande för hur en säsong ska gå för ett lag?
Uffe Bodin - Korrespondent NHL.com/sv
Nja, det finns visserligen exempel på spelare som kunnat göra oändligt mycket för sina klubbar, men utan någon slags uppackning av rang är det svårt för att inte säga omöjligt att ta sitt lag till slutspel på egna ben. Stannar vi i Edmonton är Connor McDavids situation det bästa beviset för det. Här har vi vad som är den tveklöst bästa spelaren i ligan just nu, men bortsett från två eller tre andra spelare som håller klass är han väldigt ensam.

Som du är inne på är det i första hand din namne Chirarellis ansvar. Hans trejder och free agent-värvningar har undan för undan urholkat både bredden och spetsen på Oilers laguppställningen. Känslan man fick när McLellan blev uppsagd var att det var ett desperat försök från Chirarelli att rädda sitt eget jobb. Kan Oilers på något vis krångla sig till slutspel under Ken Hitchcocks ledning får han antagligen behålla sitt jobb. Missar de slutspel är hans dagar som general manager för Oilers garanterat över.
Philadelphia Flyers valde också att göra en kontroversiell förändring som gick emot fansens kollektiva vilja. Där sparkade man den uppskattade general managern och klubblegendaren Ron Hextall och lät hårt kritiserade coachen Dave Hakstol få behålla jobbet. Åtminstone tills vidare. Här tyckte ägarna att Hextall var för passiv och tålmodig i sitt ledarskap. Hur ser du på den situationen, Peter Sibner? Och vad kan vi lära oss av den?
Peter Sibner - Redaktör NHL.com/sv
Ja, den situationen talar ju egentligen emot att en GM är den viktigaste personen för en klubbs framgångar. Det bevisar egentligen bara att allt är ett samspel som måste fungera från toppen av klubben och hela vägen ner genom spelarbåset och ända ut till personalen runt laget. Om en ägare inte har tålamod så hjälper det inte att ha en GM med allt tålamod i världen. Och om en GM har ett tålamod som istället är för långt och inte vill göra obekväma förändringar och riva upp beslut han själv har fattat, ja då riskerar man att missa det fönster som finns för att vinna titlar medan man fortfarande har stjärnor i sin prime och unga spelare på billiga kontrakt, något jag tror att ägarna i Flyers och Paul Holmgren kände var på väg att hända.

Det bästa exemplet på fungerande helhetsorganisationer just nu torde vara Nashville Predators och Toronto Maple Leafs. Nashville för att de har en GM som har ägarnas fullkomliga, obevekliga stöd och för att samme GM tillsatt ännu en tränare som ser ut att kunna stanna i klubben riktigt länge. Den kontinuiteten gör klubben attraktiv när spelare ska välja klubb, och det finns nog inte många spelare i ligan som skulle neka att bli trejdade till Nashville den här våren.
Toronto, för att de i ligans mest stormiga och krävande marknad lyckats bygga en organisation där de inte står och faller med en duktig GM - de har helt enkelt skaffat sig flera och byggt en stark organisation som skapat grunderna för ett starkt lag. Även utan Matthews och Nylander har de hållit sig kvar i toppen.Det börjar med bra draftval och spiller över hela vägen ner till hur man driver sin AHL-verksamhet. Och där är väl Leafs bäst i grenen just nu.