Skip to main content

5 frågor till Winnipegs nyförvärv Patrik Laine

Patrik Laine bytte Tammerfors mot Winnipeg, trivs med hockeylivet men saknar en riktig bastu

av Janne Bengtsson / NHL.com/sv Senior Reporter

Serien "Fem frågor till …" kommer ut med en ny upplaga varje vecka här i NHL.com/sv. Vi pratar med nyckelpersoner inom ligan och ställer frågor för att få insikt i deras liv, karriärer och de senaste nyheterna.

Idag möter vi Winnipeg Jets rookie-nyförvärv från Tappara i finska ligan. Patrik Laine är blott 18 år gammal men redan ett respekterat namn i National Hockey League. Laine kom till NHL direkt från en mycket framgångsrik säsong med finländskt ligaguld med Tappara, VM-guld med Finlands juniorlandslag och sedan en silvermedalj i "stora" VM.

Patrik Laine konkurrerade in i det sista med Auston Matthews om första platsen i draften tidigare i somras, men gick till slut som nummer två till Winnipeg Jets som såg en offensiv kraft och en målfarlig och hårdskjutande anfallare.

Laine har levt upp till förväntningarna. Fem veckor in på säsongen 2016-17 leder han NHL:s målliga med ligaledande tolv fullträffar (plus ytterligare sex målgivande passningar) på 21 matcher. Det efter en ligastart med ett mål och en assist direkt i första matchen mot Carolina Hurricanes den 13 oktober och sedan tre mål mot Toronto Maple Leafs den 19:e.

Carolina Hurrucanes på söndagskvällen var dock ingen höjdare för Laine som gick mål- och poänglös från isen.

Men vilket som: Patrik Laine har gått från anonymitet till att bli en åtminstone liten kändis i Winnipeg.
Patrik, känner folk igen dig när du går ut på sta'n i Winnipeg?

- Nej, egentligen inte. Den som inte följer hockeyn, vet inte heller vem jag är. Så jag kan väl säga att jag får vara ifred. Och jag går inte ut så mycket heller. Om jag går ut så är det för att äta middag med vänner, det händer någon gång ibland, men det är inte så att jag behöver sitta och skriva autografer hela tiden.

När du går ut och äter, vad äter du då?

- Det blir en bra stek. Winnipeg är ju inte en så särskilt stor stad och jag kom för att spela hockey, inget annat. Arena är full med folk när vi spelar och vad mer kan man begära.

Din mamma Tuija följde med dig från Finland till Winnipeg, och bor med dig nu. Vad saknar du mest hemifrån från Tammerfors?

- Jag saknar Kaupinojas bastu (en legendarisk bastuanläggning vid Näsijärvi-sjön i Tammerfors, informerar NHL.com/fi:s Varpu Sihvonen). Det borde finnas ett så'nt ställe i Winnipeg. Och naturligtvis saknar jag resten av min familj och mina vänner (däribland flickvännen som stannade kvar i Tammerfors för att avsluta sina studier). Men jag får i alla fall tillfälle att träffa dem då och då.

Har den första månaden i NHL varit så som du hoppades att den skulle vara?

- Den har överträffat alla mina förväntningar. Som lag kunde vi ha spelat bättre, men för mig personligen har det ju gått så bra. Men jag har fått spela med fantastiska grabbar (Mark Scheifele och Nikolaj Ehlers) och att spela med det sällskapet innebär mål och poäng.

När du kom till NHL och skulle börja spela för Winnipeg Jets, vad hade du då för drömmar och förhoppningar om hur säsongsstarten och säsongen skulle bli? Och hur din målsättning för rookie-säsongen ut?

- Inte ens i mina vildaste drömmar trodde jag att den skulle gå så bra som den har gjort. Men jag har fortfarande mycket att lära, det är mycket jag kan bli bättre på. Min föresats var att ta en tröja i Jets och det var faktiskt det enda målet jag satt upp för säsongen. Jag hade inga andra målsättningar, som ett visst antal mål eller poäng. Inget så'nt. Jag ville ha en plats i laget och så här långt tycker jag att jag förtjänat den. Förhoppningsvis kan jag behålla den också.

Se mer