Fredrik Modin om utvecklingen i Columbus

Välkomna till En-mot-En. Varje torsdag under säsongen 2018-19 kommer vi på NHL.com/sv ge er exklusiva intervjuer med några av ligans största spelare och profiler. Ämnen kommer täcka både det som sker på isen och utanför. I veckans inlägg har vi fått en pratstund med Stanley Cup-mästaren, tillika Triple Gold Club-medlemmen, Fredrik Modin.

Relaterat material: [Sharks firade svensk dag med förlust]
Fredrik "Freddy" Modin, 44, är en av endast 28 spelare som är medlem i "Triple Gold Club" vilket innebär att han vunnit OS, VM och Stanley Cup under sin karriär. Han vann VM 1998 i Schweiz, Stanley Cup med Tampa Bay Lightning 2004 samt OS 2006 i Torino. Totalt så har vi nio svenskar i Triple Gold Club där spelare som Peter Forsberg, Nicklas Lidström och Henrik Zetterberg ingår.
Modin gjorde 14 säsonger i NHL, där höjdpunkten får anses vara Stanley Cup-segern med Tampa Bay 2004. Han stod för 462 poäng på 898 grundseriematcher och 26 poäng på 57 slutspelsmatcher. När Lightning vann Stanley Cup så stod han för 19 poäng och slutade på fjärde plats i slutspelets poängliga.

Han vann även slagskottstävlingen under All-Stars skills competition 2001 då han var den enda representanten för Tampa Bay. Hans skott uppmätte en hastighet på 164.3 km/h (102.1 mph) och Modin är därmed till dags dato den enda svensken som vunnit den tävlingen.
Modin inledde sin NHL-karriär med tre säsonger i Toronto Maple Leafs. Därefter bar det av till Tampa Bay där han tillbringade sex säsonger innan han flyttade till Columbus Blue Jackets. Han spenderade tre och en halv säsong i Blue Jackets innan han avslutade karriären med ett par korta sejourer i Los Angeles Kings, Atlanta Thrashers och Calgary Flames.
När NHL.com/sv fick en pratstund med Modin i Nationwide Arena under Blue Jackets hemmapremiär gick in på vad som har förändrats sedan han var aktiv i klubben och varför han valde att stanna i Ohio. Han berättade även om sin förre tränare: Blue Jackets nuvarande bänkboss, John Tortorella.
Hur kommer det sig att ni bestämde er för att stanna i Ohio efter att du la av?
Det var ett ganska enkelt val. Jag blev trejdad från Tampa till Columbus inför säsongen 2006-07 och barnen började skolan runt den tiden; äldsta sonen Jesper började ettan och dottern Ida började på dagis. När jag slutade spela 2011 kände vi att barnen var så rotade, med skola och aktiviteter och kompisar att vi inte ville göra något förhastat och dra någon annanstans. Vi bestämde oss för att ta ett år och se hur det kändes - det var 2011 och nu är det 2018 och vi är fortfarande kvar. Vi trivs jättebra, det gör vi. Vi försöker att åka hem och spendera sommaren i Sverige när barnen har lov, men sedan är det tillbaka hit.

Hur skulle du beskriva utvecklingen av Columbus som hockeystad nu jämfört med när du spelade för klubben?
Det har alltid funnits en bas med supportrar här. Laget kom in i ligan säsongen 2000-01, och när jag kom hit 2007 så fanns det en bra bas. Folk är väldigt sportintresserade här i Columbus och i Ohio. Men man märker ändå hur det utvecklats under tiden som vi varit här. Klubben gick till slutspel för första gången under min näst sista säsong här och efter det så har det varit hockeyfeber i stan. De senaste åren där laget varit bra och verkligen varit ett av slutspelslagen så blir det ett härligt tryck i arenan. Generellt finns det ett stort och genuint hockeyintresse rakt igenom hela stan. Mycket ungdomar och barn som spelar och jag tror Columbus har en av de största hockeyserierna för "korpen" i hela USA.
Om du tittar på Blue Jackets de två senaste säsongerna har klubben två raka framträdanden i slutspelet. Vad har du sett för utveckling sedan John Tortorella tog över?
Laget har utvecklats under en lång tid, där man fått fram ett par produkter som kommit in och gjort laget bättre tillsammans med "Torts." Jag har ju haft honom som coach under mina år i Tampa och jag kan inte säga tillräckligt med bra saker om honom. Han får resultat där han är och det syns så tydligt på det här laget att det är hans sätt att spela. Sen så är Columbus i en väldigt tuff division med Pittsburgh och Washington och båda gångerna nu så har man åkt ut mot det laget som i slutändan vann Stanley Cup. Men när laget är "på" så är det ett riktigt bra hockeylag.

Hur skulle du beskriva Tortorella som tränare? Tycker du att han har förändrats genom åren? Utifrån känns det som att han har blivit lite mjukare i sitt sätt.
Ja, han säger väl det själv i alla fall, haha. Det är svårt att säga när man inte är i omklädningsrummet under träningar och matcher så det är spekulationer. Under min tid i Tampa var han väldigt intensiv men otroligt rättvis och jag tror det är vad som gör honom så bra. Han är så otroligt ärlig ibland i sina presskonferenser och har ibland svårt att släppa vissa frågor då han verkligen vill ge ett svar. I stridens hetta kan han tända till ibland och det gjorde han även i omklädningsrummet ibland, men det var alltid befogat. Han har väldigt bra känsla vid bänken. Väldigt rättvis, systematisk och bra på att förklara vad han vill ha gjort.
Bästa minnet från din tid med Blue Jackets?
Det var nog att vi lyckades gå till slutspel för första gången i klubbens historia (2008-09 då det blev förlust med 0-4 i matcher mot Detroit Red Wings). Det var höjdpunkten under mina år här. Så det var kul att vara en del av det: se staden och byggnaden komma till liv. Det är alltid kul när det är fullsatt och livat.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Som spelare var du känd för ditt slagskott. Hur mycket av det var teknik och hur mycket var norrländsk bonnstyrka?
Haha, det är en bra fråga. Jag vet inte riktigt. Jag tror det är en sådan där grej som inte alltid går att förklara. Vissa spelare har lite extra i skottet av någon konstig anledning. Men det är en häftig grej i och med att det är något som man kunnat mäta. Det är en kul grej att ha i bagaget.
Columbus har ju en väldigt speciell grej här i Nationwide Arena i och med målkanonen som går av varje gång det blir mål. Vissa älskar den, andra hatar den. Var står du?
Den skrämmer mig fortfarande varje gång den går av, haha. Jag kan inte riktigt bli van vid den. Du är inne i matchen och så smäller den till och det känns som att hjärtat håller på att hoppa ur bröstet på en. Fansen verkar gilla den då det innebär att det blivit mål, men den är kanske lite högljudd för min smak.