Erikssons offensiv påverkar Canucks framgång

NHL.com ger er en djupgående analys av var och ett av de 30 NHL-lagen under augusti. Idag, de största anledningarna till optimism och de största frågetecken som finns hos: Vancouver Canucks

Här är fyra anledningar till optimism inför den här säsongen:

1. En hel säsong för Brandon Sutter

Sutter värvades som en väsentlig del och som tänkt andracenter från Pittsburgh Penguins under fjorårets sommar men spelade bara 20 matcher på grund av sports hernia och en bruten käke.

Under de 20 matcherna gjorde Sutter fem mål och nio assist och höll ett målsnitt som skulle gjort att han skulle matchat sitt personbästa på 21 fullträffar. Än viktigare för Vancouvers slutspelshopp är att laget med Sutter i laguppställningen spelade 7-4-5 i inledningen av säsongen och 8-6-6 totalt. Hade det snittet fortsatt hade Vancouver nått 90 poäng jämfört med de 70 de spelade in utan honom.

– Han kan matchas mot motståndarnas toppkedjor och han kan göra mål. Vi saknade honom, säger Benning.

2. Ännu en pålitlig målvaktsduo

Ryan Millers 91,6 i räddningsprocent var strax under medel och 28:e bästa bland de målvakter som startade flest matcher förra säsongen. Men när Nick Mercadantes utreder räddningsprocenten utifrån var skotten kommer ifrån är saker och ting något mer smickrande.

I Mercadantes redovisning över en reducerad räddningsprocent där han tar i beräkning var skotten kommer ifrån hamnade Miller på en 10:e plats i NHL förra säsongen, en plats före Vezina Trophy-finalisten Ben Bishop i Tampa Bay.

Samma siffror var inte lika smickrande för Jakob Markström, som på samma lista hamnade på 29:e plats trots en liknande räddningsprocent. Även om han under säsongen krigade på bra efter att ha missat första månaden på grund av en hamstring-skada. Men att ha både Miller och Markström från start borde ge Canucks möjligheten att vila Miller och ge honom möjligheten att längre in på säsongen behålla förra säsongens spektakulära start.

3. Eric Gudbranson städar upp framför mål

Även om det finns frågetecken kring Gudbransons förmåga att generera offensiv ska den 195 cm långe och 98 kg tunge backen kunna städa upp rejält framför eget mål.

– Vi släppte till för många klara lägen framför mål och motståndarna kunde ibland få både två och tre chanser, menar Benning.

Med Gudbranson i andra backpar, med Alexander Edler tillbaka i första efter sitt benbrott och med antingen Luca Sbisa eller Nikita Tryamkin i tredje känner Benning att han har fysik i varje backpar.

– Nu har vi spelare som kan göra det lite obekvämt för andra lagens forwards, menar Benning.

4. Bo Horvat och Sven Bärtschi i andra halvan

Horvat hade det motigt under första delen av säsongen, speciellt när Sutters frånvaro tvingade honom till tuffare matchning. Han gjorde åtta poäng fram till mitten av december och hade en 27 matcher lång måltorka in i januari men då vände det och Horvat avslutade med att göra 30 poäng på sina 40 sista matcher.

Bärtschi hamnade på skadelistan tidigt och gjorde två mål och sju poäng på sina 27 första matcher. Men mer speltid i powerplay och spel med Horvat tände Bärtschi som gjorde 13 mål och 21 poäng på sina 42 sista matcher. Canucks behöver att båda spelarna tar vid där de slutade förra säsongen.

Här är tre huvudfrågor som Vancouver står inför:

1. Kan defensiven också göra mål?

Vancouvers backsida var den fjärde lägst producerande förra säsongen och många har undrat hur Gudbranson, som gjort 43 poäng på 309 matcher, ska kunna boosta offensiven hos Canucks.

Trots trenden att ha backar som snabbt kan ta pucken ur egen zon har Benning velat balanserat skicklighet med defensiv styrka i varje par. Han säger att Canucks redan har det med Alexander Edler och Christopher Tanev i det första backparet och kan uppnå samma sak genom att sätta ihop Gudbranson med puckskicklige Ben Hutton i det andra.

– Vi vill sätta ihop en puckbärande back tillsammans med en defensiv pjäs, säger Benning som hoppas att Philip Larsen kan ge det tredje backparet den kryddan tillsammans med Sbisa eller Tryamkin.

– Det är inte så mycket om en viss spelartyp utan om att hitta bra sammansättningarna.

2. Är Loui Eriksson och Philip Larsen tillräckligt för att fixa Vancouvers powerplay?

Det är svårt att föreställa sig att Canucks powerplayspel, som sjönk från 11:e plats för två säsonger sedan till 27:e plats förra säsongen, kommer att lyfta sig om det fortsatt ska hänga på Daniel och Henrik Sedin.

Vancouver har inte haft en spelare på point position sedan Christian Ehrhoffs dagar men de hoppas att Philip Larsen ska kunna ta den rollen. Högerfattade Larsen blev förra säsongen femte bästa poängplockande back i KHL och har ett vasst skott. Om han tillsammans med Eriksson där fram är tillräckligt återstår att se, speciellt eftersom Larsen först och främst måste ta en plats i fem-mot-fem-spelet.

3. Finns det tillräckligt med skicklighet bland de två första kedjorna?

Även om Eriksson troligtvis kommer att sättas ihop med Sedins, precis som i Tre Kronor, kan Canucks tränare bli tvungna att flytta honom för att balansera deras kedjor och kompensera för avsaknaden av en målskytt i andra formationen. Ja, det beror på om de vill fortsätta spela Bärtschi och Horvat tillsammans i tredje kedjan så klart.

Det finns alternativ. Anton Rödin, SHL:s MVP förra säsongen, Eriksson, Emerson Etem och Alexandre Burrows kan alla spela både höger- och vänsterforward men Rödin har inte spelat i NHL tidigare och missade slutet av förra säsongen på grund av en knäskada och de två sistnämnda passar troligen bättre i de två sista kedjorna.

– Vi har mångsidighet och det är upp till tränarstaben att hitta rätt kombinationer, menar Benning.