Skip to main content

Erik Karlsson går en oviss framtid till mötes

Historien visar att stora trejder ger upphov till starka känslor

av Uffe Bodin @UffeBodin / NHL.com/sv Korrespondent

TORONTO- Det finns ett talessätt i NHL som säger att "kunde Wayne Gretzky bli trejdad, då kan vem som helst bli trejdad". Det talesättet föddes den 9 augusti 1988, den dag hockeyvärlden chockades av beskedet att "The Great One" hade blivit bortbytt till Los Angeles Kings av Edmonton Oilers i en mastodontaffär. Med tårar i ögonen och darrande röst tog sportens stora affischnamn avsked av klubben han hade vunnit fyra Stanley Cup-titlar med under loppet av fem säsonger. 

- Jag lovade "Mess" (lagkamraten Mark Messier) att jag inte skulle göra så här, men…, stammade en uppriven Gretzky under en väldokumenterad presskonferens innan känslorna tog över och han inte fick fram mer.

För fansen och hela Edmonton var beskedet en riktig käftsmäll. Oilers kom visserligen att vinna ytterligare en Stanley Cup (1990) med det stjärnlag man satte på isen även utan Gretzky. Men trejden markerade ändå början på slutet för en av NHL:s mäktigaste dynastier genom tiderna. 

 

[Relaterat material: Pääjärvi söker nytändning hos Ottawa]

 

Under de närmare 30 år som har passerat sedan det som kan beskrivas som den största trejden i NHL:s historia har fler stora spelare överraskande lämnat klubbar de varit mer eller mindre synonyma med. Inte minst några av våra största svenska NHL-stjärnor. Börje Salming lämnade Toronto för Detroit under sin sista NHL-säsong, Daniel

lfredsson flyttade från Ottawa till Detroit efter 18 år i Senators medan Mats Sundin avslutade sin Hall of Fame-karriär med att representera Vancouver efter att ha varit lagkapten för Toronto i tio säsonger. Alla tre fallen är ytterligare bevis för att allt är möjligt i NHL, att det inte finns några garantier för att en franchise-spelare kommer att vara en och samma klubb trogen genom sin karriär. Hur populär han än må vara i staden och klubben.

Salming, Sundin och Alfredsson lämnade alla klubbarna de blivit ett med på eget bevåg. I Salmings och Alfredssons fall för att respektive klubb inte ville betala vad de ansåg sig själva vara värda. I Sundins fall för att få en sista chans att vinna Stanley Cup när Toronto hade hamnat på dekis. Alla tre lämnade ett spår av smärta efter sig. För de mest passionerade fansen kan den här typen av uppbrott ge upphov till både sveda och värk. Det kan vara som att genomlida en skilsmässa, ofta ackompanjerat av sorg och i vissa fall bitterhet.

I andra mer samtida fall har svenska spelare uttryckt en vilja att stanna i sin klubbar. Inför den här säsongen gick tvillingarna Daniel och Henrik Sedin ut i ett öppet brev på Players Tribune och meddelade att de hade för avsikt att stanna i Vancouver Canucks under de återstående tiden av sina kontrakt. Dels för att få stopp på spekulationer om deras framtid, dels för att tydligt visa att de inte hade intresse av att byta klubb enbart för att få en sista chans att vinna något i en annan klubb än ett Canucks under återuppbyggnad. 

Henrik Lundqvist, under kontrakt till 2021, gjorde samma sak i en intervju med New York Post härom veckan. I samma veva som det blev känt att New York Rangers skulle kliva in i en rebuild gjorde stjärnmålvakten klart att han inte har för avsikt att flytta på sig. Han vill vara en Ranger resten av karriären, även om det mycket väl kan innebära att hans möjligheter att vinna något just flög ut genom fönstret.

 

[Relaterat material: Rangers håller modet uppe om att ta en slutspelsplats]

 

Sedan har vi Erik Karlsson, fortfarande i sin absoluta prime, som ett mer komplext exempel. 27-åringen har ett år kvar på sitt kontrakt med Ottawa Senators efter den här säsongen. Därefter kan han bli unrestricted free agent och själv styra vilken klubb han vill spela för, om han så önskar. Lagkaptenen har inte gjort någon hemlighet av att han helst av allt vill stanna i Senators, som han draftades av i första rundan 2008 och har representerat i fler än 600 NHL-matcher. Men han vill också ha betalt som den toppspelare han är. 

Frågan många har ställt sig är om Senators har råd att tillmötesgå sin viktigaste spelare. Klubben är inte känd för att spendera ända upp till lönetaket och skulle man bestämma sig för att betala Karlsson den topplön han uppges vara ute efter kommer det antagligen att få biverkningar på annat håll.

- Det är ingenting jag kan kontrollera, säger Karlsson själv till Sportsnet om sitt öde.

- Jag måste göra jobbet som krävs för att vara framgångsrik. Vad som händer utöver det är inte upp till mig.

Senators general manager Pierre Dorion har redan bett Karlsson om en lista på tio lag han inte vill bli trejdad till som en del av den no trade-klausul han har i sitt kontrakt. Om den listan kommer till användning eller inte innan 26 februari, när trade deadline inträffar, återstår att se. Konsensus tycks vara att en sådan trejd enklare skulle orkestreras under sommaren, om det går så långt. Från och med 1 juli har Senators och Karlsson möjlighet att börja förhandla fram en förlängning av kontraktet. Känslan är att det är först efter att partnerna fått känna på varandra för att se var man står som något kan hända.  

Det är svårt att föreställa sig Ottawa Senators utan sin tvåfaldige Norris Trophy-vinnare i laget. Men det är långt ifrån orimligt att han kommer att byta klubb innan hans kontrakt löper ut sommaren 2019. För kunde Wayne Gretzky bli trejdad, då råder det ingen tvekan om att även Erik Karlsson kan bli det. Och om så blir fallet kan vi nog räkna med en och annan tår och antagligen en hel del besvikna, upprörda för att inte säga sårade fans i Ottawa.

Se mer

NHL använder sig av så kallade "cookies" - textbaserade datafiler hämtade från din dator. Genom att använda NHL's olika hemsidor och andra onlinetjänster samtycker du till användandet av dessa, vidare specificerat i vår Integritetspolicy, vårt Användaravtal och vår Policy för Cookies.