Säsongens tio bästa ögonblick #4: Sedinarnas tröjhissning

Slutsignalen har ljudit för säsongen 2019-20 och med den följer väldigt många ögonblick och minnen. I tio delar kommer NHL.com/sv att räkna ner de bästa och mest minnesvärda.

Säsongen 2019-20 öppnades med Global Series i Prag där Chicago Blackhawks och Philadelphia Flyers drabbade samman i O2 Arena. Den fortsatte med Global Series i Stockholm, Winter Classic i Dallas och NHL All Star i St. Louis. Den avslutades i Edmonton med att Tampa Bay Lightning inför tomma läktare fick lyfta Stanley Cup för andra gången i klubbens historia. Det tog nästan ett år att genomföra den i och med Coronaviruset spridning i världen.
Säsongen blev också den sista i New York Rangers-tröjan för Henrik Lundqvist efter 15 år och 887 matcher. "The King" har lämnat för Washington Capitals och Madison Square Garden letar nu efter en arvtagare.
Den här artikeln kommer dock handla om två andra kungar (om ni så vill). Nämligen tvillingarna Daniel och Henrik Sedin och om kvällen när deras tröjnummer hissades till taket i Rogers Arena i Vancouver.
Video: VAN-CHI: Nummer 22 och 33 hissas till taket
Den 12 februari 2020 kommer för alltid vara ett datum som Daniel och Henrik Sedin kommer minnas. Det är också en dag som de mest hängivna Vancouver Canucks-fansen lär komma ihåg under en lång tid framöver. Då hissades nämligen deras nummer 22 och 33 till taket i Canucks hemmaborg, Rogers Arena.
Efter 18 år, 17 säsonger, över 1300 matcher och över 1000 poäng vardera tog Sedinarnas karriärer slut efter säsongen 2018-19. Några månader senare, närmare bestämt vid draften i Vancouver, kom beskedet från klubben att deras legendariska insatser i Canucks-tröjan skulle förevigas.
Canucks började planera en ceremoni - som när den väl ägde rum blev allt annat än diskret.
Daniel och Henrik Sedins storhet i Vancouver är påtaglig om man så bara rör sig i stan. Svenskarna har inte bara gjort avtryck med sitt bländande spel på isen, sina blindpassningar, eller snygga mål. Även utanför, i samhället, hyllas bröderna för sitt engagemang. Kanske var det också därför som de fick tillägnad sig en hel vecka av hyllningar. Vancouver bjöd in till hockeyfest, gamla klubblegendarer som Markus Näslund, Stan Smyle och Trevor Linden kom på besök, Sedin-bröderna fick egna platser i ett hall of fame-omklädningsrum i ett av hörnen på den väldiga Rogers Arena, som ligger nere vid vattnet i stan.
Allt var planerat in i minsta detalj, banners med Sedinarna hängde i arenans korridorer. Ett dryckesföretag hade tagit fram speciella burkar föreställande en Canucks-tröja med Daniel respektive Henriks nummer och namn på.
Allt det där föregick den stora ceremonin som ägde rum i mitten av februari. Då blev deras tröjnummer för alltid en del av Canucks historia.

Det var stor förväntan i Rogers Arena som var fylld till sista stol när ceremonin drog igång en timme innan nedsläppet mot Chicago Blackhawks. Gamla lagkamrater, coacher, vänner och familj var på plats för att ge tvillingarna den hyllning de förtjänade. Ceremonin inleddes med ett potpurri av höjdpunkter - som bara Daniel och Henrik kunde bjuda på.
Tvillingarna ändrade isen på en lång utrullad matte och gick långsamt mot mittcirkeln. Längs vägen passerade Daniel och Henrik de priser de vunnit under karriären, och de tänkte säkert tillbaka på allt de varit med om:
Henrik och Daniel Sedin har satt djupa spår i Vancouver. Henrik är klubbens bästa poängplockare genom alla tider med sina 1070 poäng på 1330 matcher. Daniel skuggar med 1041 poäng på 1306 matcher. De vann den interna poängligan åtskilliga gånger, och plockade dessutom åt sig var sin Art Ross Trophy, priset som går till ligans poängkung. Någon Stanley Cup blev det däremot aldrig för Sedinarna.
Väl framme i mittcirkeln möttes de av gamla lagkamrater och familj. På det lilla podium som ställts fram höll bröderna sedan varsitt tal, och tackade de personer som betytt extra mycket för dem under deras karriärer.
- Det var något man inte kunde drömma om. Det fanns inte på kartan att vi kunde stå här idag. Det är häftigt, asa Henrik Sedin när de efter massvis av applåder stod och höll tal mitt i arenan.
- Det känns kanon att stå på den här isen igen. Att få ha varit en del av Canucks-familjen har varit den bästa tiden i våra liv.

Mångåriga lagkamraten Kevin Bieksa höll ett tal som rev ner många skratt bland alla i arenan. Bland spelarna som satt mitt ute på isen fanns Mattias Öhlund, Roberto Luongo och Markus Näslund. Näslund kommer precis som Daniel och Henrik från Järved, en liten del av Örnsköldsvik. Hans nummer 19 hänger redan i taket för det han gjorde i klubben mellan säsongerna 1995-96 och 2007-08.
- De två har betytt jättemycket för mig. Nu fick jag tyvärr inte spela tillräckligt mycket med dem. De hade bra kemi med alla de spelade med. De få matcher jag spelade med dem ger fantastiska minnen. Man fick uppleva deras storhet och hur enkelt det är. Det jag uppskattar mest med dem är att få ha vänskap med dem under så lång period, säger Näslund.
Sen kom ögonblicket då tröjorna sakta hissades upp till toppen av Rogers Arena. Sakta men säkert åkte nummer 22 och 33 upp i taket och tog plats bredvid storheterna Smyl, Linden, Pavel Bure och Näslunds nummer som redan hängde där.
- Det känns som ett riktigt avslut. Det här fick vi veta i somras att det här skulle hända. Sedan dess har man haft det i baktanken. Men nu är det färdigt. Det var en fantastisk resa, säger Daniel Sedin.
En mäktig och välförtjänt kväll var till ända. Två av Canucks största och bästa spelare genomtiderna kommer alltid att bli ihågkomna. För i taket på Rogers Arena hänger nu nummer 22 och nummer 33.
10. Säsongens tio bästa ögonblick #10: Drömmålen9.Säsongens tio bästa ögonblick #9: Hjälten Ayers8. Säsongens tio bästa ögonblick #8: Målkungen Zibanejad7. Säsongens tio bästa ögonblick #7: Ovechkins 700:e mål6. Säsongens tio bästa ögonblick #6: Winter Classic-avgörandet5. Säsongens tio bästa ögonblick #5: Hedman nätar i Stockholm