Vad krävs för att bli en superstjärna i NHL?

NHL.com/sv kommer varje tisdag under säsongen 2019/20 att titta närmare på olika trender i NHL. I dag: vilka spelare är egentligen NHL:s superstjärnor?
"Superstjärna".

I sportjournalistiken har det blivit ett rätt slitet uttryck vid det här laget. Jakten på webbklick har gjort att begreppet använts i rubriker till leda. Kanske har det till och med gått så långt att "superstjärna" devalverat.
Men om vi bortser från det och går till botten med vad en superstjärna i NHL är, var landar vi då?
Läs också: [Målmaskinen Ovechkin fortsätter producera på högvarv]
Ska man koka ned det till något slags recept bör det finnas vissa ingredienser närvarande för att motivera stämpeln. Dels vad spelaren i fråga har lyckats göra över tid, dels vad spelaren i fråga står någonstans just nu.
De mest självklara exemplen i NHL just nu är Sidney Crosby och Alex Ovechkin. Båda två har meriterna över tid - både individuellt och lagmässigt - men är fortfarande så pass bra att de kan klassas som elitspelare trots att de hunnit bli 32 respektive 34 år.
Crosby slog till med 100 poäng i fjol medan Ovechkin gick in i ett exklusivt sällskap då han blev den blott tredje spelaren i NHL-historien att skjuta 50 mål eller fler efter att ha fyllt 33 år. Bara Johnny Buycyk och Jaromir Jagr har lyckats med det tidigare.

Den tredje spelaren som är självskriven i den här kategorin är givetvis Connor McDavid.
Blott 22 år gammal har Edmonton Oilers lagkapten mäktat med 423 poäng på 316 matcher. Det ger ett poängsnitt på 1,34 poäng per match. Av de riktigt stora spelarna i NHL:s historia är det bara Wayne Gretzky, Mario Lemieux, Mike Bossy och Bobby Orr som har ett bättre snitt.
McDavid vann dessutom två raka Art Ross Trophy som ligans poängkung 2017 och 2018. Bara Wayne Gretzky (1981 och 1982) har lyckats med det innan sin 22-årsdag. Han har tre raka säsonger med hundra poäng eller fler bakom sig, och att döma av inledningen på årets säsong med 51 poäng på 29 matcher lär det bli ytterligare en under 2020.

Efter dessa tre blir det lite svårare för den som vill vara konservativ i sin bedömning.
Tampa Bay Lightnings forward Nikita Kucherov bör nämnas i sammanhanget. Han har två raka säsonger med 100 poäng eller fler bakom sig. I fjol lyckades han dessutom vinna poängligan efter att ha svarat för hela 128 poäng. Det är den enskilt bästa offensiva säsongen i NHL sedan Mario Lemieux och Jaromir Jagr stod för 161 respektive 149 poäng för Pittsburgh Penguins säsongen 1995-96.
Räcker det?
Kanske skulle han behöva ytterligare någon eller några säsonger med 100 poäng för att nå dit. Och kanske skulle han behöva vinna något på klubbnivå. Connor McDavid har visserligen inte heller vunnit Stanley Cup, men har upplevt framgångar på internationell nivå och tagit guld med Kanada på U18-VM, JVM och A-VM.
Kucherov är därmed en kantboll.
Detsamma kan sägas om Connor McDavids sidekick Leon Draisaitl. Han har sakta men säkert vuxit ut till en pålitlig poängproducent i NHL. Förra säsongen kom explosionen i form av 50 mål och 105 poäng. Det är noteringar som kan ryka i år. Han och McDavid har turats om att ha ledningen i poängligan och baserat på nuvarande poängsnitt kommer tysken att landa någonstans runt 140 poäng över 82 matcher.
En sådan notering skule otvivelaktig kasta in honom i diskussionen.
Ett annat namn som stötts och blötts under första fjärdedelen av säsongen är David Pastrnak. Boston Bruins tjeckiska forward har svarat för 25 mål på sina 27 första matcher. Med det har han skrivit in sig i ett synnerligen namnkunnigt sällskap. Bara elva spelare i NHL:s historia har nått 25 mål innan 1 december och den senaste som gjorde det var Mario Lemieux - för 27 år sedan.

Pastrnak var på väg mot något stort redan i fjol, men stannade på 81 poäng på 66 matcher efter att ha haft skadebekymmer. Får han nu vara skadefri har han teoretiskt sett chansen att bli den första spelaren sedan Cam Neely att snitta ett mål per match över en NHL-säsong. Neely, numera president för Pastrnaks Bruins, fixade 50 mål på 49 matcher för samma klubb under en skadedrabbad säsong 1993-94.
Med nuvarande målsnitt skulle "Pasta" göra 76 mål över 82 matcher. Det skulle vara den bästa noteringen sedan Teemu Selänne och Alexander Mogilny sköt lika många mål för Winnipeg Jets respektive Buffalo Sabres under säsongen 1992-93.
Lyckas han med något liknande är det en enorm bedrift som gör att man måste omnämna honom i superstjärne-territoriet. 23-åringens status skulle dock må ännu bättre av att bevisa att den är på riktigt över tid.

Andra spelare som står precis på gränsen tack vare sitt spel innefattar Pastrnaks radarpartner i Boston, Brad Marchand, liksom Colorado Avalanches dynamo till center Nathan MacKinnon.
Notabelt här är att vi enbart räknat upp forwards. Finns det då inga målvakter eller backar som förtjänar epitetet superstjärna?
I fallet med målvakter försvåras deras status av att yrket som sådant är en berg- och dalbana av naturen. Det är väldigt få förunnat för en NHL-målvakt att hålla en jämn kurva under en karriär. De flesta upplever sina svackor, vilket inte minst tänkbara kandidater som Carey Price och Sergei Bobrovsky har varit bevis på den här säsongen.
Ser man på målvakter som ändå har levererat bra resultat över tid borde Tuukka Rask, Henrik Lundqvist och Pekka Rinne nämnas i sammanhanget. De två sistnämnda har hunnit bli till åren och är kanske inte lika aktuella i diskussionen kring vem som är ligans bästa målvakt som för ett par år sedan. Men deras sammanlagda meritlista ger dem ändå tyngd.
Läs också: [Rantanen tillbaka med dunder och brak]
På backsidan har spelare som Erik Karlsson, Brent Burns, Victor Hedman och nu även John Carlson gjort sig förtjänta av ett omnämnande. Framför allt tack vare det de lyckats åstadkomma offensivt över tid.
Problemet när man diskuterar backar är att deras första och främsta uppgift är att bidra i försvarsarbetet. Att hjälpa sitt lag att hålla pucken utanför det egna målet. Den totala prestationen, offensiv plus defensiv, från en back kan därför vara svår att utvärdera.
Slutsatsen är att vi utifrån de här snäva kriterierna bara har tre riktigt superstjärnor i NHL - Sidney Crosby, Alex Ovechkin och Connor McDavid. Men det finns gott hopp om att de ska få sällskap inom kort. Den offensiva inledningen på säsongen 2019-20 och de mäktiga prestationer flera spelare står för just nu antyder att vi kan få anledning att omvärdera en sådan här lista inom kort.