Skip to main content

Chicagos försvar måste orka några matcher till

av Risto Pakarinen / NHL.com

Regerande Stanley Cup-mästarna Los Angeles Kings har inte spelat hockey sedan början av april, inte heller Boston Bruins, som vann bucklan 2011 och spelade i final 2013 mot Chicago Blackhawks. Storfavoriterna St. Louis Blues åkte ut på första omgången (mot Minnesota), Minnesota Wild fick inte en enda seger mot Chicago, och Western-konferensvinnaren, Ducks, fick ge sig i en sjunde och direkt avgörande match mot Blackhawks.

Och Chicago, med Jonathan Toews, Patrick Kane och Duncan Keith, står kvar och spelar om Stanley Cup igen.

Lätt har det inte varit för Chicago på något sätt. Laget har spelat flera långa förlängningsmatcher, vilket i sig är ansträngande, men dessutom spelar Blackhawks praktiskt taget med bara fyra backar, när Kimmo Timonen, Kyle Cumiskey och David Rundblad har spelat ungefär fem minuter per match.

Duncan Keith, Niklas Hjalmarsson, Brent Seabrook och Johnny Oduya delar på de kvarstående 55 minuterna.

Än så länge har det gått bra, och nu har laget högst sju matcher framför sig, och får dessutom vila några dagar mellan konferensfinalen och Stanley Cup-finalen.

Blackhawks stjärnor har varit precis så bra som alla förväntade sig. Patrick Kane ligger tvåa i slutspelets poängliga med 20 poäng på 17 matcher. Han har också gjort tre segermål, också näst flest i ligan. Jonathan Toews är den ultimata ledaren, som visar vägen när det mest behövs. Kane och Toews är också tränaren Joel Quennevilles lite hemliga vapen som han använder när han verkligen måste göra något. Oftast håller han stjärnorna i två olika kedjor då Kane hoppar in i Brad Richards andrakedja, men som i serien mot Ducks, när laget var tvunget att ta två segrar, ja, då spelar Kane och Toews i samma kedja.

Försvaret är bra, och orkar nog köra resten av säsongen.

Anfallet har bredd med Kane, Toews, Richards, Teuvo Teräväinen, Patrick Sharp, Antoine Vermette, Marian Hossa och Brandon Saad. Dessutom är Marcus Krüger en av ligans bästa defensiva forwards och en spelare som Quenneville litar på till hundra procent.

Svagheter då? Är målvakten Corey Crawford en svaghet? Visst byttes han ut i början av slutspelet, och visst är hans räddningsprocent bara 91,9 – men, å andra sidan så är Tampa Bays Ben Bishops räddningsprocent 92,0. Ingen stor skillnad, men marginalerna är inte stora i finalen.

Chicago litar så klart på sin målvakt.

– “Crow” har varit bra. Han är lagets ryggrad, sa Seabrook.

Allt det där låter bra, men precis som i frågan om målvaktsspel så har även Tampa Bay svar på nästan allt annat också. Patrick Kane ligger visserligen tvåa i poängligan, bakom Lightnings Tyler Johnson. Kanes tre segermål är näst flest i hela ligan, det är bara Johnson som har gjort fler (4).

Det är just Johnsons kedja med Ondrej Palat och Nikita Kutjerov, de berömda “trillingarna”, som har haft nyckelrollen under årets slutspel. Johnson och Kutjerov ligger etta och tvåa i lagets interna poängliga, före lagkaptenen Steven Stamkos, som dock var bra och effektiv i serien mot Rangers.

I försvaret finns två svenskar, Victor Hedman och Anton Strålman, som drar det tyngsta lasset. Tränaren Jon Cooper finner inte ord nog för att hylla Strålman.

– Han är en komplett spelare som kan spela i alla lägen, säger Cooper.

Tampa Bays powerplay har varit mer effektivt än Chicagos (22,2 mot 19,5 procent), och deras spel i numerärt underläge har varit bättre också (81,2 mot 75,5 procent). Men det finns något som Chicago har som inte Tampa Bay har: erfarenhet av att spela i Stanley Cup-final.

Snart får också Lightning känna på finalatmosfären.

Chicago vet också hur det känns att vinna finalen. Och det kan inte Tampa Bay matcha. Än i alla fall.

Se mer