En ikonisk bild som säger mer än 1000 ord

En bild säger mer än 1000 ord, och kan också vara värd mer än 1000 ord. Det gäller överallt, också i idrottsvärlden. Den tredje lördagen i varje månad gräver NHL.com/sv i arkivet och plockar för er fram de mest ikoniska bilderna från en lång hockeyhistoria. Med runt 1000 ord ger vi er bakgrund, förklaring och sammanhang till de bilder ni sett så många gånger. Idag: Boston Bruins Gerry Cheevers och hans klassiska ansiktsmask.

En av de mest berömda artefakterna ur NHL-historien hänger idag på väggen i ett pojkrum i en stad i Delray Beach i södra Florida. Artefakten, om det uttrycket tillåtes, är den ansiktsmask med påmålade stygn som Gerry Cheevers använde i sitt jobb som målvakt i Boston Bruins. Pojken i rummet är Garry Cheevers sonson.
Masken, som Cheevers började använda under säsongen 1968-69, är symbolen för en ny tid i National Hockey League; den där spelarna började sätta på sig hjälmar som skyddade huvudet och målvakterna masker som skyddade ansiktet. Och att masken hänger på väggen i ett pojkrum i Florida och inte utställd i en monter i Hockey Hall of Fame i Toronto, är symbolen för äkta familjekärlek:
- Jag har fått många lockande erbjudanden att sälja masken, men den får hänga kvar. Det var en present till honom (sonsonen) så det är inget att ens fundera på. Vi har fått många erbjudanden, och riktigt bra sådana, men vi har sagt nej. Jag gav masken till min dotter för att hennes grabb skulle ha den, och se'n var det inget mer med det, sade Gerry Cheevers till Boston Globe nyligen.
Få de senaste nyheterna från NHL på Twitter via [@NHLsv]
Gerry Cheevers har blivit 78 år gammal. Att han skulle bli målvakt var så att säga bestämt redan från början. Unge Gerry, född och hockeyfostrad i St. Catherines i Ontario - han växte för övrigt upp på samma gata som Hall of Fame-kollegan och Blackhawkslegendaren Stan Mikita - var bara åtta år när han första gången ställdes i mål, det i ett pojklag från St. Denis. Tränaren som tyckte att Gerry skulle pröva målvaktsjobbet, var Gerrys egen pappa som nyss sett lagets ordinarie målvakt knäckas av en förlust med 0-17. Det så till den milda grad att den målvakten aldrig syntes till på en hockeyplan igen. Med Gerry Cheevers i mål förlorade St. Denis nästa match med 0-15. Men Gerry var fast.
- Min pappa vågade inte ställa någon annan än sin egen son i mål. I hela mitt liv har jag jobbat för att radera ut den där förlusten, brukar han skämta.
Cheevers hockeyfostrades i klubbar som St. Michaels Majors i juniorligan i Ontario, Pittsburgh Hornets och Rochester Americans i AHL innan han 1962 fick debutera i NHL med två matcher för Toronto Maple Leafs. Det skulle dröja ytterligare nästan fem säsonger innan han fick en ny NHL-chans: 1966, med Boston Bruins.
Och på den vägen blev det. När Cheevers avslutade karriären i NHL, med Boston efter säsongen 1979-80, hade han spelat 13 säsonger i ligan, 418 matcher med 230 segrar och 74 oavgjorda. Dessutom 53 segrar på 88 matcher i playoff om Stanley Cup. Han hade vunnit cupen två gånger, 1970 och 1972 med två klassiska Boston Bruins-lag med spelare som Bobby Orr, Phil Esposito och Johnny Bucyk, bland andra.
1986 blev han invald i Hockey Hall of Fame.
Hans namn hänger på väggen i HHoF-salen.

Men hans mask hänger på en pojkrumsvägg.
- Ska jag vara ärlig så har jag väl aldrig tänkt på att donera den till Hockey Hall of Fame. Jag prioriterar min familj, säger Gerry Cheevers. Och för övrigt får jag inte ens gå in i grabbens rum… han är väl rädd att jag ska stjäla masken från honom. Så den hänger där den hänger.
Gerry Cheevers var inte först att använda en mask som skydd för ansiktet. Redan 1930 hade Montreal Maroons Clint Benedict (1892-1976) använt en mask för att skydda en bruten näsa. Den 1 november 1959 tog Montreal Canadiens målvakt Jacques Plante (1929-86) ett skott i ansiktet från New York Rangers hårdskjutande forward Andy Bathgate. Plante hade använt sin skyddsmask på träning, men tränaren Toe Blake förbjöd honom att använda den under matcherna - Blake var rädd att Plante skulle se sämre. Efter att ha sytt ihop jacket som Bathgates skott slagit upp, gav Plante sin tränare ett ultimatum: "ska jag spela, ska jag spela med masken. Annars spelar jag inte". Toe Blake hade inget val. På den tiden fanns inga reservmålvakter, så valet var att ge upp matchen eller ställa en utespelare i mål.
Jacques Plante fick komma tillbaka. Det gjorde hans mask också; han bar den karriären ut.
Tio år senare bar nästan alla målvakter i NHL någon form av ansiktsmask. Men Gerry Cheevers bar inte bara en mask. Han använde sin mask som en påminnelse till alla som såg på om hur lätt en målvakt kunde bli skadad, om vad det verkligen innebar att vara målvakt i ishockey, och särskilt i NHL, innan maskerna blev vardag…målvakts bästa skydd. Det fanns inga mer ärrade hockeykämpar på den tiden än just målvakterna. Gerry Cheevers mask bar vittnesbörd om vad målvakterna fått utstå innan maskerna kom på.
- Jag såg ju vart matcherna var på väg, hur spelet blev snabbare och skotten hårdare. Jag hade egentligen inget val: jag hade inte överlevt som målvakt utan masken.

Gerry Cheevers blev en bättre hockeyspelare med masken på.
Och om man så vill bar han också ett konstverk.
Allt började i omklädningsrummet i Boston Gardens, i samband med en träning på hösten 1968. Cheevers tog ett skott i den då helt vita masken, och tog det som en anledning att bryta träningen och försvinna ut i omklädningsrummet. Han hade helt enkelt ingen större lust att träna.
- Alltså, det där skottet skulle inte ens knäckt ett ägg, men jag fejkade en allvarlig skada och åkte av. Jag satt där med en dricka och var på sidan tre i Racing Form (en galopptidning) när Harry Sinden (Bostons tränare) kom in och beordrade mig tillbaka ut på isen. Alla grabbarna skrattade, så jag visste att jag måste hitta på något. Jag bad materialförvaltaren att måla ett sår med tolv stygn på masken för att visa Sinden och alla. Jag åkte ut och visade masken: "se hur allvarligt det är".
Materialaren som målade på stygnen hette John Forristall, med smeknamnet "Frosty". Han placerade "stygnen" snyggt ovanför ena ögat, ungefär där målvakterna oftast slog upp blödande jack.
- Det var "Frosty", jag gjorde egentligen ingenting, sade Cheevers senare i ett försök att lägga historien lite till rätta. Det kanske låter dumt, men det var faktiskt så det började.
Med tiden lade "Frosty" och Cheevers till fler ihopsydda ärr på masken - varje gång Cheevers tog emot en puck med ansiktet såg duon till att måla på nya stygn. Och med varje nytt stygn gjorde Cheevers publiken medveten om målvakternas utsatta position.
Läs också: [Lundqvist uppskattar platsen bland NHL:s största]
Cheevers jobbade mycket med sin mask. Han slipade upp hålen för ögonen så att han skulle se bättre samtidigt som en puck inte skulle kunna slå igenom, mot ögat. Han var de facto också den förste målvakten som gjorde sin mask till ett konstverk.
Idag kan man se hans efterföljare i varenda målbur, i vartenda lag i National Hockey League. Alla målvakter har ofta egenritade eller -uppfunna konstverk som skydd för ansikte och huvud, konstverk som sedan snitsats till och utförts av konstnärer som specialiserat sig i branschen, som svensken David Gunnarsson (DaveArt).
- Jag känner mig som en pionjär, för om inte jag hade målat min mask, så hade kanske ingen annan målat sin, menar Gerry Cheevers. Och det är nog det enda hockeypubliken kommer ihåg mig för.