Skip to main content

Bakom siffrorna: Larkins framgångsrika säsong

av Rob Vollman / NHL.com

Inför säsongen 2015-2016 var diskussionen om vem som skulle bli årets rookie ganska begränsad till två spelare, nummer ett och två vid draften i somras. Connor McDavid och Jack Eichel.

Fem månaders senare har ett annat namn blandat sig i diskussionerna, Detroits Dylan Larkin.

Hans statistik under säsongen ger ett intressant samtalsämne.

- Han leder Red Wings poängliga och är tvåa bland rookies bakom Chicagos Artemi Panarin.

- Hans 35 poäng i spel med lika antal spelare på isen är nionde bäst i ligan och tvåa bakom Panarin bland rookies.

- Hans 18 mål gör att han leder den interna skytteligan och är två bland nykomlingarna bakom Panarin.

- Han har skjutit flest skott av alla i Red Wings(143) och ligger tvåa bland rookies efter Jack Eichel (160)

- Han leder plus/minus-ligan i hela ligan med plus 26.

En djupare titt bakom siffrorna avslöjar om Larkin är äkta vara eller om hans lagkamrater, tur eller andra omständigheter ligger bakom succén.

Det finns argument som stärker Larkins succéår och höga poängproduktivitet med tanke på hans framgångar med University of Michigan förra säsongen. Även om det är ovanligt för en 18-åring att producera som han gjorde i NCAA div1, så går omedelbar framgång i NHL verkligen att förutse.

1985 tog Bill James fram ett system för baseboll där han med gamla spelares statistik kunde förutspå nya spelares poängskörd för deras rookiesäsong. Den nya spelaren jämfördes med spelare som kommit från samma liga som honom och med den gamla spelarens resultat efter dennes ankomst till ligan. 2004 införde Gabriel Desjardins systemet i NHL.

Larkin, som tingades som nummer 15 i draften 2014, gjorde 47 poäng på 35 matcher för Michigan förra säsongen. Ett snitt på1,34 poäng per match. Översättningsformeln är 0,35, så systemet förutsåg att Larkin skulle snitta 0,47 poäng per match i sin rookiesäsong. Alltså runt 40 poäng om han registreras i samtliga matcher.

Larkin har just nu 38 poäng på 53 matcher, alltså 0,73 poäng per match.

Han trotsar delvis förutsägelsen med tanke på hans ålder under sin tid i college. NCAA-hockey domineras i majoritet av äldre spelare och det är oftast dem som står till grund i systemet. Att göra mer än ett poäng per match vid 18-års ålder är en stark indikation på en typisk talang och det byter också, historiskt sett, översättningsfaktorn till 0,51 istället för det vanliga 0,35 för äldre spelare. Det betyder att Larkins egentliga förutsägelse är närmare 0,68 poäng per match, vilket är 3 poäng under hans faktiska poängsnitt.

Till exempel. Ta Larkins närmsta statistiska jämlike, Jonathan Toews, i Chicago Blackhawks. När Toews var 18 år gjorde han 46 mål på 34 matcher för University of North Dakota. I hans rookiesäsong i NHL gjorde Toews 54 poäng på 64 matcher vilket är 0,84 poäng per match.

Varje säsong gör minst en18 åring mer än 1 poäng per match i NCAA divison1, men ingen är lika utvecklade som Toews eller Larkin. Saknaden av storlek har hållit Kyle Rau och T.J. Tynan borta från NHL eller resulterat i att spelare blivit inskolade i NHL med mer försiktighet, till exempel Jason Zucker i Minnesota eller Jade Schwartz i St Louis. Bortsett från storleksbaserade undantag så kan vem som helst som har samma poängsnitt som Larkin hade i college definitivt prestera nära den förväntade nivån i NHL.

Det är för tidigt att jämföra 19-åriga Larkin med Toews som är kapten för Blackhawks, vunnit Conn Smythe Trophy, en Selke Trophy och Stanley Cup tre gånger. Toews dominerar också det defensiva spelet, i tekningscirkeln och på straffar, hans värde sträcker sig mycket längre än Larkins just nu.

Larkin har visat att han har det defensiva spelet i sig, hans plus 26 i plus/minus-statistiken gör att han är bäst i hela ligan även om den statistiken har sina brister och lätt kan leda till missuppfattningar.

Ett annat sätt att misstro plus/minus är SPSV procenten som lägger ihop skott och räddningsprocent för en spelares lag när denne är på isen. Även om en spelares SPSV% till stor del är utom spelarens kontroll så är det den största enskilda faktorn för hur man ska bedöma en spelares plus/minus.

Före Detroits match mot Ottawa i onsdags hade Red Wings gjort mål på 11,3 procent av sina skott med honom på isen vid spel med lika många spelare på banan och målvakterna hade en räddningsprocent på 95,4 procent vilket gav ett SPSV% på 1,067. Det var den femte bästa SPSV% i NHL bland dem som spelat minst 10 matcher och det högsta bland dem som spelat mins 25 matcher.

Oftast ligger SPSV% runt 1,000, om man bortser från snabba uppsvingar. Till exempel så hade Montreals Dale Weise förra säsongen ett SPSV% på 1,054, denna säsong är han på 999. Följaktligen har hans plus/minus sjunkit från plus 21 till 0 den här säsongen trots mer istid och ett högre poängsnitt.

En komponent som är mer inom en spelares kontroll är hur många skottförsök som släpps igenom med spelaren på isen. Det innebär i detta fall att Detroit inte kontrollerar spelet mer eller mindre med Larkin på isen. Det gör att Larkin inte kan jämföras med Toews bakom hans poängsnitt i college och att hans plus/minus snart kommer ge hans lag fördel.

Trots att myten om hans plus minus spricker är Larkins offensiva talanger precis som förväntat och han bör vara en kandidat till Calder Trophy och förstärka den statistiska modellen för spelare som producerat mycket under sin tid i College som 18-åring.

Se mer