Backstrom2-113016

"Stör jag?" säger den lugna rösten i andra änden.
Det gör han inte. Nicklas Bäckström ringer på en mobiltelefon efter ett ispass. Eftermiddag i USA, kväll i Sverige. Det knastrar lite i telefonen, atmosfären stör, men han talar tydligt, och hela tiden med eftertanke. Det är ändå två svenskar som pratar hockey. För även om han spelat i NHL sedan 2007 har inte all gästrikedialekt försvunnit från Nicklas Bäckström. Han spelade sin första hockey i Valbo AIF. Via Brynäs, där han gjorde 44 poäng på 61 matcher, hamnade den nu 29-årige Bäckström i Washington Capitals. I den amerikanska huvudstaden har Bäckström inte bara gjort sig ett namn, han har blivit en av lagets viktigaste spelare för ett Washington Capitals som under de senaste åren vari ett av lagen som, inför säsongerna, nämnts som favoriter till att inte bara finnas i toppen: Capitals har setts som en utmanare till Stanley Cup-titeln.

Förra säsongen såg allt väldigt lovande ut, både för Bäckström och Capitals. Bäckström gjorde 70 poäng på de 75 matcher han spelade och bidrog starkt till att laget vann Presidents Trophy efter att man tagit 120 poäng. Men i slutspelet blev det snabbt respass och Nicklas Bäckström väljer sina ord noga när han analyserar vad som gick snett: "Jag tror att vi hamnade lite för bra till och under de sista 20 matcherna spelade vi inte bra hockey. Det kan vara bättre att, som Pittsburgh, komma in i slutspelet med kniven mot strupen." säger han och syftar på att ett lag som kämpar sig in kommer in med en annan känsla i laget och har tempot uppe samtidigt som han poängterar att det nog inte är en situation att eftersträva. Det kan ju sluta betydligt värre.

Efter en lite knackig start den här säsongen har både Washington Capitals och Bäckström fått fart på spelet. Brytpunkten tror han kom efter 5-1-förlusten mot Carolina Hurricanes på hemmaplan den 12 november. Efter förra årets framgång verkade laget ta en del för givet, även han själv, och det var som om alla höjde sig på en och samma gång och även om det blev förlust mot Columbus nästkommande match (2-1, övertid) såg allt bättre ut. Bäckström själv gjorde två mål och tre assist när Pittsburgh besegrades den 16 november och har, efter 21 spelade matcher, nu gjort 20 poäng. Totalt har han, sedan rookiesäsongen 2007-08 gjort smått fantastiska 662 poäng på 673 grundseriematcher. 491 av dessa poäng är assists och den magiska 500-gränsen närmar sig. Men den tystlåtne och artige Valbo-sonen menar att milstolpar inte är något han går runt och tänker på utan säger att "det så klart vore roligt om man skulle nå dit" men tillägger snabbt med ett skratt: "Våra PR-killar, däremot, påminner oss ofta om det."
Nicklas Bäckström är så där typiskt svensk, på ett härligt sett. Han talar varmt om sina lagkamrater och sina tränare. Han framhäver tränaren Barry Trotz som en fantastisk ledare som är bra på att få ihop laget till en enhet och se till att alla drar åt samma håll. Bäckström, som varit assisterande lagkapten sedan säsongen 2011-12, är inte den som pratar högst eller mest, något han är medveten om själv, men:
"Jag försöker att vara en god förebild" säger han när svenskan inte räcker till.
Vårt samtal glider in på hur länge Washington kan tänkas vara med och slåss om Stanley Cup, många tror att det här är sista året på lagets så kallade "fönster":
"Jag har också hört det och det är lite trist." säger han och kommer med en ny, genomtänkt analys där han påpekar att laget ligger nära lönetaket och inför nästa säsong måste man skriva kontrakt med hela tio spelare inför nästa säsong, bland annat kuggarna T.J. Oshie och Evgeni Kuznetsov.

"Men vi har en bra stomme och många unga spelare i AHL som kan vara med och slåss om en plats i NHL." fortsätter han och det går inte att ta miste på att han ser ljust på framtiden även efter den här säsongen. Han nämner två Sverige-bekanta spelare i synnerhet; Christian Djoos (tidigare i Brynäs) och Jakub Vrana (Linköping) och stannar till lite extra vid tjecken:
"Det var synd att Vrana skadade handen förra året. Men om han får vara hel och kan anpassa sig än bättre till de mindre rinkarna kan han bli hur bra som helst."
Framtiden må komma med vissa utmaningar för klubben kontraktsmässigt. Men det är inget som oroar Nicklas Bäckström nämnvärt. Varför skulle det göra det?
Laget tycks ha hittat formen, han själv likaså. Och, om man ska tro den 29-årige assisterande lagkaptenen, finns det ungtuppar i AHL som kämpar om - och kommer att ta - en plats i världens bästa liga.
Och när de gör det väntar assisterande kapten Bäckström.
Redo att leva som han lär.