SHARE
Dela


    Burns, Thornton & co pp-bäst förra säsongen

    fredag, 09.02.2016 / 4:52 em / NHL.com/sv - Reportage

    av Janne Bengtsson -  Korrespondent på NHL.com

    Dela


    Burns, Thornton & co pp-bäst förra säsongen
    Burns, Thornton & co pp-bäst förra säsongen

    Power play och att döda utvisningar. Förr i tiden en syssla som sköttes av gemene ma...spelare, nu en uppgift för experter.

    Det finns naturligtvis hur många uppfattningar som helst om power play-spelets bästa genom alla tider, men oftast i topp på de rankinglistor som dyker upp med jämna mellanrum är två Montreal Canadiens-uppställningar. De brukar framhävas som de bästa: Canadiens säsongen 1955-56 och Canadiens säsongen 1977-78.

    Den första uppställningen med Maurice "Rocket" Richard, dennes bror Henri Richard, Jean Beliveau, Bert Olmstead, Bernie Geoffrion, Dickie Moore och Doug Harvey, tvingade till och med fram en regeländring i ligan. Säsongen 1955-56 var det fortfarande tillåtet att göra fler mål under en tvåminutersutvisning, den utvisade spelaren satt kvar tills hans två minuter var avklarade. De sju Canadiens-spelarna öste in mål i power play. Efter säsongen röstade de då sex NHL-klubbarna om inte den utvisade spelaren borde få komma in efter att ett mål fallit - det förslaget vann med fem röster mot en...

    Montreal Canadiens upplaga 1977-78 noterades för en power playprocent på 31,88, och det gäller ännu som rekord i ligan. Målskyttarna i pp var i första hand Steve Shutt, Guy Lafleur, Larry Robinson, Guy Lapointe och Serge Savard.

    Som en jämförelse bokfördes Anaheim Ducks för en power play-procent på 23,1 som bästa pp-lag efter grundsäsongen 2015-16. I slutspelet, när det verkligen gällde, låste det sig totalt för Ducks: mediokra 16,0 i pp-procent.

    Samma gäller för Dallas Stars med målsprutorna Jamie Benn och Tyler Seguin, Jason Spezza, Patrick Sharp och John Klingberg: 22,1 i pp-procent i grundserien, svaga 15,4 på 13 matcher i playoff. Här handlar det om tre genomklappningar mellan grundserien och slutspelet: Jamie Benn som vann poängligan 2014-15, gjorde 30 pp-poäng (17/13) i grundspelet. I playoff: noll. John Klingberg 24 pp-poäng (2/22) i grundserien. En poäng (1/0) i slutspelet. Och mer intressanta siffror: Stars spel i power play i slutspelet gav 35,7 pp-procent på bortais. Och hemma, där laget måste producera? 4,0. Underkänt, naturligtvis.

    Bäst i slutspelet förra säsongen var Chicago Blackhawks med Artemi Panarin, Artem Anisimov och Patrick Kane framför Duncan Keith och Brent Seabrook. Blackhawks fick ihop 31,6 i pp-procent, men det räckte ändå bara till sju matcher i slutspelet.

    Därför utnämner vi San Jose Sharks power play till ligans bästa förra säsongen. Sharks nådde ju som bekant ändå till finalen om Stanley Cup, och efter 24 matcher hade Sharks skrapat ihop en pp-procent på 24,0. Det efter starka insatser från Patrick Marleau, Joe Thornton och Logan Couture framför Joe Pavelski och Brent Burns. Kvintetten gjorde 43 poäng i power play, fördelade på 15 mål och 28 målpassningar.

    Tvåa blir Pittsburgh Penguins, de regerande Stanley Cup-mästarna med en första pp-formation med Patric Hörnqvist, Sidney Crosby och Phil Kessel framför Evgeni Malkin och Kris Letang. En ramstark uppställning som gjorde 23,4 i pp-procent och tillsammans 37 poäng (14/23) på den 24 matcher långa vägen mot Stanley Cup. Speciellt imponerade Penguins pp-spel på bortaais: 30,3.

    Trea: St. Louis Blues, 20 matcher i playoff-spelet som tog slut i sex matcher mot finalisten San Jose Sharks i finalen i Western Conference. Ett perfekt exempel på internationellt ishockeysamarbete visade kanadensaren Jaden Schwartz, finländaren Jori Lehterä och ryssen Vladimir Tarasenko, med svenske Alexander Steen och amerikanen Kevin Shattenkirk bakom sig, när de åstadkom 22 power play-poäng (5/17), 26,3 omräknat till pp-procent. Värd att notera är siffran i spelet på bortais: 37,5 procent, nio mål på 24 möjligheter.

    Anaheim Ducks noterades för 87,2 procent i penalty killing i grundserien, Washington Capitals för 85,2 och St. Louis Blues för 85,1. De ledande spelarna från de tre lagen i den spelformen är Ducks Ryan Kesler som spelade 217, 29 i numerärt underläge, nästan exakt en period mer än tvåan i laget, Jakob Silfverberg, och drygt två perioder mer än trean Hampus Lindholm.

    Matt Niskanen och Karl Alzner var överlägsna i spel i numerärt underläge för Washington Capitals: 235,18 respektive 233,10 att jämföra med trean Tom Wilson, 129,59.

    Och i Blues, slutligen dominerade nyblivne lagkaptenen Alex Pietrangelo spelet med en man kort: 232,49, knappt före Jay Bouwmeester 232,17. Trean Carl Gunnarsson klockades för 145,39.