Vi har uppdaterat våra Användningsvillkor och vår Integritetspolicy. För att fortsättningsvis kunna använda NHL:s onlinetjänster, samtycker du till dessa uppdaterade dokument och skiljeförfarandet.
Logga in med ditt NHL-konto:
  • Skicka
  • Eller
  • Logga in med Google
 

Quebec fick vittna början av Suddens Hall of Fame-karriär

fredag, 11.09.2012 / 8:17 em / NHL.com/sv - Nyheter

av Dave Lozo - Journalist på NHL.com

Dela


Quebec fick vittna början av Suddens Hall of Fame-karriär
Quebec fick vittna början av Suddens Hall of Fame-karriär

När man hör namnet Mats Sundin, är det lätt att se framför sig en storväxt spelare i Torontos tröja, förmodligen jublar han efter ett mål. Inte så konstigt eftersom han gjorde 420 av sina 564 mål och 987 av sina 1 349 poäng när han representerade Toronto.

Visst avslutade han karriären med Vancouver Canucks, och när han gjorde det, hade bara 26 spelare gjort fler pöäng och bara 20 hade gjort flera mål - genom tiderna.

Men grunden till det lades i Quebec, där Sundin spelade de fyra första säsongerna av sin NHL-karriär. Nordiques draftade honom först i hela draften 1989, som den förste europeiske draftettan. Säsongen 1992-93 gjorde han 47 mål och 114 poäng för Nordiques.

Nu är det lätt att se varför Sundin blev en Hall of Fame-spelare, men Robbie Ftorek som var Quebec Nordiques assisterande tränare under Sundins rookiesäsong såg det redan då. Men inte i rinken utan utanför den.

Det var i november 1990, Sundin hade inte gjort mål på tio matcher. Nordiques hade förlorat nio av sina tio senaste matcher, och fått en oavgjord. Sundin hade bara två assists och var minus 14 under hela säsongen. Ftoreks son Casey var sex år gammal och det var han som tog första steget till att få Sudden tillbaka till toppen.

- Mats hade det jobbigt. Min son hade lov från skolan och jag frågade honom efter en match vad han tyckte om sin kompis. Casey och Mats spelade lite efter Leafs träningar. Casey sa, "han gör inga mål". Jag sa att han hade rätt och att han borde prata med Mats dagen efter eftersom vi behövde mål, berättade Ftorek för NHL.com.

- Vi tränade och Mats och Casey spelade efteråt som vanligt. Efter en stund såg jag hur Mats tittade ner på Casey och Casey tittade upp på Mats och det var uppenbart att de pratade. Vi hoppade in i bilen och jag frågade Casey om de hade haft ett snack. "Ja, vi pratade". Jag frågade vad Mats hade sagt. "Han lovade att göra mål ikväll."

Sundin gjorde ett mål för Casey. Och ett till, och ett till, och fullbordade sitt första NHL-hattrick. Och Sundin hade inte glömt lilla Casey.

- Efteråt var jag i tränarnas rum när Casey kom, och jag frågade om han hade sett Mats. När han sa nej så jag sa jag till honom att han borde gå leta efter honom. Och Mats hade så klart en massa reportrar runt om sig, men Casey hittade en väg fram till Mats som såg honom och sa, "Casey, kom hit, jag har en present till dig". Och han gav pucken till honom. Han sa: "Det här är min hattrick-puck, men nu är det din."

Nu hjälpte tyvärr inte Sundins hattrick, utan Nordiques förlorade matchen mot Winnipeg med 11-4. Nordiques var sist i tabellen 1991 och näst sist året efter men laget skulle sakta men säkert bli bättre. Nyckelordet var "sakta".

Nordiques modell 1991 hade många bra unga spelare. En av dem var 21-årige Joe Sakic som nu tar sin plats i Hockey Hall of Fame tillsammans med Sundin. En annan var den 18-årige Owen Nolan, som gjorde 422 mål under sin karriär. Året efter kom Adam Foote.

Tiden var inte mogen än och Nordiques slutade säsongen med bara 46 poäng, 11 färre än näst sista laget, Toronto. Match efter match fann Sundin sig övermäktigad av de mer erfarna backarna i motståndarlaget. Han fick inte heller mogna långsamt i tredjekedjan, utan matchades i första- eller andrakedjan mot de bästa i hela ligan.

Det kanske var jobbigt, men det var också det som slipade honom till en diamant.

- Absolut. Han spelade på powerplay, han spelade i numerära underlägen och han lärde sig massor. Tränarna såg att han kunde göra allt. Vad ska man göra? Kasta in en gammal räv, en veteran som inte utvecklas längre eller spelaren som är lagets framtid och kommer att lära sig mycket?

Sundin slutade sin rookiesäsong med 23 mål, 59 poäng, och byggde på det året efter: 33 mål, 76 poäng. 1993, som 21-åring, gjorde han 114 poäng, elfte plats i ligans poängliga. Dessutom hade han hunnit vinna två VM-guld med Tre Kronor. Adam Oates, Pavel Bure och Sakic - de tre andra spelarna som blir invalda i Hall of Fame - slutade som trea, trettonde och sjuttonde i poängligan.

I sitt enda slutspel med Nordiques gjorde Sundin tre mål och fyra poäng i en sex matcher lång serie mot Montreal Canadiens. Det var ändå ganska bra, eftersom Canadiens vann Stanley Cup till slut, och förlorade bara två matcher till i de tre sista rundorna.

Nordiques vann de två första matcherna och förlorade den tredje på förlängning.

Sundin gjorde två mål i den femte matchen, som Canadiens vann med 5-4. Det skulle också bli de sista slutspelsmålen som Sundin gjorde för Nordiques. Året efter, Sundins sista i klubben, missade Quebec slutspelet igen.

- Mats kämpade och lärde sig saker och gjorde allt för att utveckla sitt spel, säger Ftorek.

- Man såg att han skulle bli en stjärna. Han hade det i sig helt enkelt. Han var stor och stark, och visste hur han skulle använda sin storlek mot de andra. Han var mycket trevlig att jobba med.

Efter säsongen 1993-94 bestämde sig Nordiques för att laget behövde bli mer fysiskt. Klubben tog kontakt med Leafs, och ville ha Wendel Clark som var Toronto-lagets ansikte och den stora ledaren, enligt Cliff Fletcher som var Torontos GM då.

- Jag minns inte exakt allt om det, men Quebec ville veta om Wendel skulle vara tillgänglig och jag sa att "om ni vill diskutera Wendel Clark, då vill jag diskutera Mats Sundin". Och på det viset fortsatte vi under några månader, säger Fletcher.

På 28 juni, draftdagens morgon, skickades Sundin, Garth Butcher, Todd Warriner och en förstarundans draftval - som blev Nolan Baumgartner - till Toronto som skickade Clark, Sylvain Lefebvre, Landon Wilson och en förstarundans draftval, som blev Jeff Kealty, till Quebec.

På den tiden fanns det bara 26 lag i NHL och Leafs och Nordiques spelade i olika konferenser. Men Sundin var så bra att Fletcher inte hade kunnat undvika att följa hans utveckling.

- Han hade spelat fyra år i Quebec, det var svårt att inte lägga märke till honom. Vi var mycket intresserade av att få honom. Han var stor, och även om han vägde över hundra kilo när han lade av, så var han kanske 90 kilo då. Och vi såg att han hade inte missat en enda match under sina fyra år med Nordiques. Det, tillsammans med hans poängproduktion, var otroligt, säger Fletcher.

- Det finns många spelare som är bra då och då. Mats var alltid bra. Han är vad man kan kalla för en tränares dröm.

Drömmen blev sann i Toronto, men NHL-karriären började i Quebec.