Vi har uppdaterat våra Användningsvillkor och vår Integritetspolicy. För att fortsättningsvis kunna använda NHL:s onlinetjänster, samtycker du till dessa uppdaterade dokument och skiljeförfarandet.
Välkommen |konto|Logga ut 
NYTT! LOGGA IN MED SOCIALA MEDIER
ELLER
Användarnamn eller E-postLösenord
 
Risto Pakarinen

Ett nytt liv väntar på Mats

måndag, 02.13.2012 / 11:22 em / NHL.com/sv - Risto Pakarinen

av Risto Pakarinen - Korrespondent på NHL.com

Dela


Ett nytt liv väntar på Mats
På ena sidan Atlanten säger man att han inte har vunnit någonting, på den andra sidan är Mats Sundin en vinnarskalle. Och båda kanske har rätt. Sundin har ju inte vunnit “någonting” i NHL där det bara finns en sak att vinna: Stanley Cup.

I Sverige har han å andra sidan vunnit allt från TV-Pucken och SM-guld till VM-guld och OS-guld. I Sverige - och kanske ännu mer i Finland - betraktas Sundin som sinnebilden av en vinnare. En spelare som alltid höjer sitt spel i stora turneringar, är bäst när det gäller, och gör spelarna runt sig ännu bättre.

Hans karriär i Toronto fick en bitter eftersmak på grund av klubbledningens försök att få Mats att flytta någon annanstans trots hans no-trade-klausul i kontraktet. “Sudden” själv ville stanna kvar för att kunna försöka vinna något med just Maple Leafs och tanken att lämna gruppen för att jaga Stanley Cup någon annanstans var främmande för honom.

Men Sundin är fortfarande stor i Toronto, och tack vare nummerhissningen i lördags, nu också bland de allra största legendarerna i Maple Leafs historia. Att han blev så stor i just Toronto gör honom till en av de riktigt stora hockeyprofilerna sedan 1990.

– Det finns egentligen inget tuffare ställe för en ung kille att spela än i Toronto. Pressen kommer från alla håll, och i den åldern vill man också känna sig tuff. Man vill vara en riktig man och skydda sig själv, sa Sundin efter sin ceremoni.

Och visst var Sundin nära att vinna någonting med Leafs också, och ett mål från semifinalen mot Carolina Hurricanes 2002 ligger fortfarande nära hans hjärta.

– Målet som jag gjorde mot Carolina, med mindre en halv minut kvar i matchen - atmosfären i hallen var helt otrolig. Det var så högljutt i hallen.

I Tre Kronor har Sundin varit en stor vinnare, med tre VM-guld och OS-guldet i Turin 2006 i bagaget. Han avgjorde VM-finalen 1991 efter att ha gått runt självaste Vyacheslav Fetisov i matchen mot Sovjetunionen. Och i OS-finalen 2006 låg just Sundin och Peter Forsberg bakom Nicklas Lidströms segermål i matchen som slutade 3-2.

När jag intervjuade Hardy Nilsson, dåvarande förbundskapten, före World Cup 2004, frågade jag honom vem som skulle vara lagkapten.

Nilsson, som är inte känd för att vara medievänlig, tittade på mig lite med ett långsamt leende.

– Sundin? frågade jag.

– Självklart, svarade Nilsson.

Även utan Stanley Cup är Sundin nu mer än nöjd med sin karriär.

– Jag är så lyckligt lottad med min hockeykarriär att det finns nog ingenting jag ångrar eller skulle vilja göra annorlunda om jag kunde resa tillbaka i tiden, sade Sundin.

– Jag kom över som 19-åring och jag minns under min första säsong hur stort det var att möta Wayne Gretzky i en tekning, jag kunde inte ens förstå det.

En liten, eller stor egentligen, sak kunde Mats ändå tänka på.

– Jag önskar att jag hade vetat som 20-åring det jag visste när jag var en veteranspelare, då skulle jag ha jobbat lite mer under somrarna. Jag var lite lat när jag var yngre, berättade Sundin.

Men “no regrets”, säger Mats. Och det gick ju bra som det gick.

Nu är karriären över, Mats och hans fru Josephine har flyttat till Sverige och väntar sitt första barn i augusti. Ett nytt liv väntar.

– Jag mår bättre än jag har gjort sedan jag var 25. Jag har gått ner i vikt lite, fyra kilo, och jag har inte ont i knäna eller axlarna längre.

– Hockey är ett spel för unga män, säger Mats Sundin.

Han fyller 41 idag. Grattis. Och tack.